Ja, Melina Mercouri hade nog rätt i det, även om filmeländet är urgammalt. I London innebär söndag att det är dött nästan överallt. Visserligen har man tillgång till The Mall som är avstängd för trafik till förmån för alla som vill gå mitt i gatan och ta bilder av Buckingham Palace och Victoria Memorial. Annars är det inte mycket som är bra en söndag. Pubarna är antingen stängda helt, eller så öppnar de inte förrän senare under dagen och flera av butikerna har helt stängt under söndagen. Allt detta medför att man funderar på vad tusan man ska hitta på.

De stora butikerna har självfallet öppet och de pubar som ligger i turiststräken har öppen från elva eller senast från tolv. Så helt illa ute är man inte . Muséerna har också i regel normalt öppet en söndag, men då är de fyllda av alla som är lediga under helgen och deras förb… jag menar deras små söta barn. Så att gå på museum en söndag är förenat med viss risk för irritation. Detta gäller i alla fall mig och Daniel. Regeln är inte nödvändigt applicerbar på er alla.

Vi bestämde oss för att leta upp ett café som vi inte varit på tidigare och ta en fika med nåt gott till. Det är inte helt enkelt om man inte riktigt vet vad som bjuds bakom de fasader som har ordet ”café” på dörren. Men vi hamnade på Cafe Rouge i Covent Garden och det var en trivsam upplevelse. Inte nog med att vi blev varm mottagna, det fanns mycket trivsamt på menyn. Dock vill jag redan nu säga att de som vill ha tårta och liknande lämpligen bör gå någon annanstans. Här bjöds på bröd och smör, eller sylt och marmelad. Rostat bröd, varma baguetter eller croissants var det som fanns på menyn. Dock även pajer, omeletter och liknande. Vi valde baguette och kyparen föreslog att vi skulle ta en av varje, rostat bröd/varm baguette och så gjorde vi. Till detta serverades som sagt smör (äkta) och sylt (jordgubb). Det var helt enkelt jäv***t gott allting. Mmmmm sa vi och lade genast detta ställe på minnet.

Nåja, nästa steg var att hitta en pub med Internet, för Daniel hade en viss idé han ville kultivera, men detta krävde konsultation med högre makter, dvs en webbsida med upplysningar. Så jag föreslog att vi i sakta mak skulle ta oss vidare till puben Jack Horner, som jag visste hade detta att erbjuda för sina gäster. Puben ligger i Bloomsbury och på vår promenad passerade vi ett flertal intressanta besöksmål. Dock var det ju som sagt SÖNDAG, så de var stängda och öppnade antingen senare på dagen eller i morgon, måndag. När vi såg en teater som visade en föreställning av Flashdance… ja då utbrast vi samtidigt, utan att ens se på varandra ”FLÄSKDANS!” Inte helt korrekt, men kul. Vi hittade så småningom en fotohandel som var öppen och där fanns mycket intressanta saker. Dock var det ju inte Grays of Westminster, men i alla fall. Det slutade med att jag köpte ett polfilter och Daniel var spekulant på ett stativ.

Polfiltret fungerade utmärkt kunde jag konstatera på vägen mot Jack Horner och jag önskar att jag köpt ett tidigare. Nåja, man kan inte ha allt sägs det och det är förvisso sant. På puben beställde vi en varsinn flaska London Porter och slog oss ner i en soffgrupp så att Daniel kunde surfa medan jag såg på motorcykelsport på BBC 2. Inte för att det intresserar mig, mer för att det var som bjöds.

När Daniel hittat de han sökt, drack vi ur och gick åter ut i det vackra vädret. Vi tittade in på diverse butiker som sålde kameror/stativ och annan skit, bara för att konstatera att det stativ han ville ha inte fanns nån annanstans än där vi varit tidigare. Så det blev att gå tillbaka för att köpa detta så att han hade nåt att ta till när kameran krävde ett stabilare underlag än frihand. Så nu har han ett Manofrotto 682B. Kul för honom, för det har inte jag.

Nästa anhalt blev att äta lunch för klockan gick som kulan. Vi hamnade på the Tottenham där jag inte ätit tidigare, men väl intagit en och annan pint. Det var jättetrevligt och väldigt gott. Daniel funderade dock på att gå ut och definitivt vägra att erkänna att han kände mig när vi fick fråga om desert och jag sa sådant till servitrisen som man kanske inte säger. HOST. Men hon påstod att hon hörde illa och så blev det chokladkaka och glass. Haha. Nej, jag upprepar inte vad jag sa till henne. Det är mellan mig, henne och Daniel. 🙂

Vi gick vidare. Det Daniel hittade på nätet var Londons minsta torg som låg i en gränd från St. James’s Street och som en gång bl a huserade Texas ambassad. Mörkret hade redan börjat fall när vi kom dit så det var svårt att fotografera. Vi försökte dock och reslutatet kommer ni att se i galleriet senare.

Återstoden av aftonen spenderade vi på diverse pubar och vi avslutade allt med en middag på Bella Italia. Där åt vi god pasta, drack gott vin och fick en fantastisk efterrätt (som jag inte borde ätit, punkt). Servicen var utmärkt som vanligt och vi var mycket nöjda. Mätta och belåtna drog vi hem till Shepherds Bush där nu Daniel somnat och jag sitter och knackar ner det vi gjort under dagen. I morgon är det måndag och förhoppningsvis kan vi då besöka lite andra ställen, om inte annat akvariet som vi planerat. Kanske kan vi också shoppa och fotografera lite. Det är ju trots allt bara två heldagar kvar innan det är dags för oss att åka hem. Tiden går tyvärr väldigt fort.

Vi ses i morgon!