Då var vi på plats på hotellet i Hammersmith. Vi fick bo längst upp denna gång och det var väl inga direkta fel på rummet. Det enda som vi skulle kunna anmärka på är att toan är gjort för pygméer – och ingen av oss passar in på den beskrivningen. Vi får väl helt enkelt gå på den försiktigt och dra in andan lite innan vi stänger dörren.

Resan hit gick bra kan vi väl säga, i alla fall utan direkta problem. Upp klockan sex, pussa katterna, duscha, laga frukost (mja, koka te och kaffe i alla fall), pussa katterna, kolla att allt är som det ska med packningen, pussa katterna, dricka frukosten, kolla så att alla sladdar till elapparaterna är urdragna, pussa katterna och sedan göra sig redo att gå till tåget. Vi kom iväg 20 minuter innan avgång (och jag hann pussa katterna en sista gång) och kunde i lugn och ro leta rätt på kupé och sittplats. Sedan var det bara att plugga in musiken i öronen och slumra en stund medan tåget rullade på mot Stockholm. Ett signalfel gjorde att vi blev 15 minuter sena, men inte gjorde det nåt – egentligen. Vi letade oss ut från perrongen och hittade så småningom avdelningen för förvaringsskåp. Dessa var helt nya, men vi listade ut hur de fungerade tillslut.

Nästa anhalt var Vetekatten där elvafika med Mor Kerstin stod på programmet. Katten (som jag inte pussade) är ett anrikt café på Kungsgatan och vi har varit där tidigare. Dock fanns inte möjlighet att sitta utomhus då, men det var inga problem nu. Kerstin satt på terrassen och väntade på oss, så det enda vi behövde var att hämta oss kaffe och nåt gott. Den snälla Kerstin betalade. Vi satt sedan där en god stund och hade det trevligt innan det var dags att gå tillbaka till Centralen, hämta väskorna och gå över till Cityterminalen och ta flygbussen ut till Arlanda.

Det var så turligt att vi fick en resa med direktlinjen, den som inte stannar på vägen ut utan kör direkt Terminalen/Arlanda, så vi kom ut väldigt snabbt och smidigt. Incheckningen gick också ganska smidigt, när vi hittade rätt kö att stå i. Så var vi på plats och kunde ta en öl medan vi inväntade avgången. Denna var dock försenad med 15 minuter, vilket inte gör så mycket. Dock skulle det visa sig att det blev en hel timme vilket inte var lika kul. Anledningen var åskväder över Heathrow och huvudorsaken till att vårt plan var 15 min sent från början var att originalplanet hade träffats av blixten och fick bytas ut. Haha…. den hade jag aldrig hört förut.

En timme sena satte vi er hjulen på Heathrow i alla fall och kunde leta oss igenom bagagehämtning och alla kontroller och ta oss i lugn och ro till tunnelbanan. Det tog inte många minuter förrän ett tåg gled in på stationen och kunde frakta oss till Hammersmith och från där var det att promenera Shepherd’s Bush Road upp till hotellet. Inga problem att checka in och vi fick till och med bo på moderhotellet denna gång… In med bagaget och sedan ut på stan för att ÄTA. Nu var i alla fall jag hungrig.

Här blev det bekymmer dock. Vår tilltänkta pub, Argyll Arms, stängd. Ingen förklaring fanns. Men det såg ut som det var ombyggnad på gång och vi hade inget annat val än att vandra vidare. Nu är det inte så lång mellan pubarna i London och jag är expert på vart alla ligger, så vi gick till Kingly Street och the Clachan, som precis som Argyll Arms är en Nicholson-pub. Där fick vi inte bara god mat (jössesligen som Daniel skulle sagt) utan också reda på att Argyll Arms hade lagt ner verksamheten. Vad som kommer att hända där vet vi inte och det är väl nåt för framtida resor. På the Clachan var det i alla fall mycket trevligt och servitrisen, Sara, var en av de mest serviceminded jag träffat på. Mycket av den trevliga stämingen under middagen kom av hennes glada och trevliga sätt.

Vi avslutade med ett besök på en helt ny pub ett stycke bort vid namn, the Shaston Arms, där vi inmundigade en varsin halv Grävling (Badger). Sedan åkte vi hem till hotellet och satte på tekokaren för en liten kopp natt-te innan det var dags att sova. Dock hade vi bara en mugg så jag fick gå till receptionen och be om en till. Det var inga problem. Så nu är teet urdrucket och det är dags att sova. I morgon har vi mycket att stå i.

Läs mer om detta efter det hänt!