Jag vill börja med att påpeka att jag faktiskt inte sa nåt om att Daniel hade glömt sin keps på puben igår. Det var han själv som avslöjade det i sin kommentar. Dock tycker jag råden från våra respektive mödrar är nåt att följa, för jag sa det redan igår kväll när han upptäckte förlusten: ”Skaffa för hel**** ett snöre och knyt fast i den och i livremmen!” Era råd var visserligen något mjukare, men kontentan densamma.

Nå. Vi började dagen med att äta frukost. Inte konstigt alls, men vi valde att äta köpefrukost på Garfunkel’s där man kunde få frukost för 2 för £10. Nu blev det väl lite mer än så för vi valde den £2 dyrare jättefrukosten och tog dessutom rostat bröd också… Men jädrar en sådan frukost. Jag är mätt än (hm… KAN vara för att vi åt middag rätt nyss i och för sig). Det var en halv grillad tomat, två stekta korvar av nåt mystiskt slag, vita bönor, stekt ägg, bacon och så kallade hash browns (potatiskakor). Jo det var en megastor champinjon med också, men den bytte jag med Daniels ägg så han åt två svampar och jag två ägg. Det var rent på tallriken när jag var klar och det såg likadant ut hos Daniel. Det var som sagt en riktig brakfrukost.

Sedan var det dags för att besöka våra vänner i Pimlico, Tabitha Hardy och Gray Levett. Väskan och bältet hade som sagt var kommit så vi var väldigt upprymda och nyfikna på att få lägga vantarna på dessa. Dessutom visste vi att vi hade en varsin present från Gray Levett att inhämta och var självfallet kopiöst nyfikna på vad detta skulle vara för något. På vägen dit hittade vi en pub som alltid varit stängd tidigare, eftersom vi i regel hängt på låset hos Grays of Westminster kl. 10, men nu hade vi som sagt ätit stor frukost så klockan var elva. Där inne fanns en söt liten hund också som kom och hälsade på oss och tyckte vi verkade snälla… och utanför var det fullt slagsmål mellan en hysterisk svart kvinna och en vit man. Vi har ingen aning om vad som föregått dem emellan, men kvinnan verkade ha släppt alla spärrar… Det slutade med att hon vrålade åt honom och dra – och det gjorde han. Hej å hå. i de lugnaste kvarter kan det hända vad som helst tydligen.

Tabitha såg glad ut när vi klev in genom dörren så det var ju bra. Hon plockade raskt fram våra beställda saker och hjälpte oss att öppna paket och sprätta bort etiketter och annat onödigt. Sedan överräckte hon en varsin svart anteckningsbok, en så kallad Moleskin (uppenbarligen ett oerhört känt märke med historiska anknytningar) som var från Gray till oss. På framsidan var ordet ”Nikon” ingraverat i skinnet och det kändes på alla sätt att det var en högkvalitativ gåva. Tyvärr satt han i ett möte så vi kunde inte tacka personligen, men jag ska skicka ett brev när vi kommer hem igen. Som Daniel sa hade vi tagit vad det än var han ville ge oss och detta hade haft ett oerhört värde för oss eftersom det var från honom. Jag hade snarare trott på en slipsnål eller nåt, med Nikon på såklart, men inte en sådan här fin anteckningsbok. Frågan är om jag nånsin vill börja skriva i den 🙂 Daniel hade hoppats på en keps 😉 HAHAHAHA

Vi satte oss på närmaste pub (ligger vägg i vägg med Grays) och började undersöka våra inköp så fort vi lämnat butiken. Nu har jag en rejäl väska att ha allt vad kameraprylar heter i, inklusive mitt nya stativ (eller det gamla). Jag är väldigt nöjd med den, även om jag inte kunnat prova den än. Det får bli när vi åker till Kew igen. Daniel verkar också nöjd med sitt bälte som gör att han nu kan hänga sitt kamerahölster där i stället för att ha det över axeln. Think Tank är, som jag tidigare sagt, ett intressant och innovativt märke som kan kan bygga ut lite som man vill. Även jag kan köpa till delar till ryggsäcken för att hänga på mer saker, eller ha kameran hängandes i ryggsäckens remmar, snarare än i en egen rem kring min hals… och så vidare.

Nu var det dags att gå på kepsjakt och vi åkte tillbaka till Oxford Circus och begav oss till Star & Garter på Poland Street. Där fanns kepsen så det var slutet på den historien (Daniel visar upp den för mig nu så jag vet att den är med hem)

Resten av fredagen har vi ägnat åt att strosa omkring och besöka en del nya pubar, äta ett par lunchmackor och avslutade (mer eller mindre) med pizza på Hyddan (Pizza Hut) vid Cambridge Circus. Vi tog en sista skvätt öl på the Harp, men där var så trångt och stimmigt att vi bestämde oss för att gå tillbaka tidigt i morgon och se hur den verkligen var. Vald flera gånger till Camra’s Pub of the Year, så den måste vara väldigt bra. Camra betyder Campaign for Real Ale och det fanns nog närmare ett dussin olika sorter där inne. Alla okända för mig. Så det ska bli spännande att ta en närmare titt på den puben. Då kanske vi kan ta en kaffe i kryptan på St Martin också när vi ändå är bredvid.

Daniel har nu kollapsat på sängen av utmattning. Jag är väl inte så snäll mot honom kan jag tro, som släpar runt honom genom hela London, från ena puben till den andra, eller ena butiken till den andra. Vi har exempelvis varit på jakt efter uppgifter åt Herr Wik vis á vis ett objektiv till hans Canon (inget napp än) och hittat en butik för Fredrik där det fanns både Leica, Nikon och Hasselblad och RolliFlex och andra gamla rariteter. Har dokumenterat adressen 🙂

Med anledning av ovanstående kollaps är det nog dags även för mig att varva ner för aftonen och ladda batterierna (kamerans i alla fall) inför morgondagens äventyr. Jag tror att jag vill göra en kort sväng längs Portobello Market och kolla efter en sak till min bar… Får väl se vad väder, vind och Daniel säger om det.

Natti!