London Pride

Ja det är inte bara en av mina och Daniels favoritöl, utan även en blomma (ölen har fått namn efter blomman men den ingår inte som ingrediens). Dessutom, skulle det visa sig, finns en tredje sak som skulle ställa till det för oss under dagen.

Vi började med en liten sovmorgon. Inte mycket, men vi var kanske ute en timme senare idag än vad vi brukar vara och det är ju inget att tala om egentligen. Vi drog till Notting Hill och Portobello Road där lördagens loppmarknad var i full gång. Vi gick pliktskyldigast ett varv, det var jag som ville dit, men inte köpte jag något för det. Massa folk som vanligt och tyvärr hade puben (finns tre och den jag siktade på är den sista av dem) stängt för renovering. Vi noterade i förbifarten att puben som ligger precis när man kommer till Portobelle Road (och som jag inte räknar in i de tre) hade fått ett nytt lager färg i en annan kulör än tidigare. Den var blå och nu är den knallgul i stället. Kunde ju sparat lite fläckar av den gamla färgen så hade den sett svensk ut (Sun in Splendour).

Nå, vi vände och gick tillbaka för att åka in till Marble Arch för att göra Oxford Street osäker under någon timme. Det gick så bra så. Vi började med att äta lunch på puben Three Tuns och sedan skulle vi går till Selfridges. Det gick inte alls och resten av dagen gick helt åt flärpan bara för detta. Det visade sig att hela Oxford Street, FRÅN där Selfridges ligger och ända bort till Oxford Circus var avspärrad. Det skulle vara nån slags parad eller nåt, så det gick inte att ta sig fram över huvud taget. Så… den tredje sorten av London Pride var den som gick av stapeln idag tydligen. Hade vi inte en aning om även om vi läst nånstans på nåt plakat om det. Jaja, alla städer har tydligen sin egen Pride-parad och naturligtvis skulle Londons förstöra våra planer.

Vi fick helt enkelt gå runtom i stället och besöka pubarna. Vi hittade flera stycken som vi aldrig varit på och alla hade god öl. Efter ett tag räknade vi ut att nu borde paraden passerat förbi så vi kanske kunde ha en chans att ta oss in på Slefridges och se, det kunde vi. Inte för att Daniel fick det han ville ha där inne och som han till och med hade kollat på Internet att det skulle gå att köpa. Typiskt snobbvaruhus som inte ens har de varor de visar upp och promotar. Ja, nu är det väl kanske inte deras fel att Samsung-avdelningen i källaren är pucko. Men så var det i alla fall. Så vi hade kunnat skippa detta helt och försökt ta oss förbi Priden till HMV direkt i stället.

Men inget ont som inte har en massa öl med sig. Vi han med sex pubar innan vi kom fram till HMV och om inte Pridefestivalen varit hade vi missat flera av dem. Inte hade vi varit till Grosvenor Square heller och kikat på amerikanska ambassaden. Så, vi får väl vara nöjda ändå. På HMV hittade jag en box med Shakespearepjäser från BBC (tror jag) som jag köpte och därefter hade hela dagen gått och det var dags för middag. Den fick vi ta på Spagetti House på St Martin’s Lane och det är aldrig fel.

På Spagetti House är servicen alltid på topp och glada italienska pojkar och flickor jobbar stenhårt för att vi skall trivas och få vår mat snabbt och att allt runtom skall vara toppen. Ibland kommer Il Bosso och ger order i barsk italienska och vi förstår ingenting, men personalen hoppar och studsar och skruvar upp tempot ett hack till. Idag valde vi att äta en korg med vitlöksbröd till förrätt, spagetti carbonara till huvudrätt och cappuccino och tiramisu till efterrätt. När man får huvudrätten brukar någon komma förbi och fråga om vi vill ha riven ost och svartpeppar på (nymalen den också) och det är aldrig fel att svara ”ja tack”. Idag lyckades den lille gossen med konststycket att tappa en ganska stor, hel bit ost på min tallrik och sade ungefär ”oj oj ska jag ta bort den?”. Med tanke på den ostgris jag är hade jag ju kunnat pussat grabben av lycka (jag lät bli för Daniels skull 🙂 ) så jag sa ”nej för sjutton jag vill ha den!”. Han pustade ut och fortsatte riva en god portion till av osten över spagettin så jäklar vad gott det blev. Ost är himmelskt.

Det bästa med folket på SH är att de har humor. En av flickorna kom till vårt bord för att höra om vi var nöjda och i samma veva kom en gosse (inte samma som med osten) och sade hastigt till oss: ”Ursäkta, jag stjäl henne för er” och när han sedan kom tillbaka för att göra för oss det hon var på väg sade Daniel: ”Men va?! Du tog bort den vackra flickan och ersatte henne med dig!” Svaret blev: ”Ah, men jag är vacker på insidan”. Så, ett besök på denna restaurang är oftast ett måste på vårt veckoprogram även om det inte finns en chans i varmare trakter att de kan känna igen oss som kunder, men vi blir i alla fall väldigt väl omhändertagna. Kanske för att vi också bjuder på oss själva och inte är så trångsynta och stelbenta som vissa andra som är där och äter och ser ut som om de helst hade stannat hemma. Mitt och Daniels råd till dessa är: ”Gör det, stanna hemma.”

Nu hade vi mat i magen och fått en chans att vila ben och fötter. Så det var dags för en sista promenad och ett par avslutande besök på puben. Vi valde att gå längst Strand och kikade först in på Coal House där vi fick en god sommaröl och sedan gick vi vidare till the George där vi också fick något som var väldigt gott, men som jag glömt namnet på. Daniel räknade till 9 olika cask ales bara där. Inte illa alls det. På vägen dit kom vi mitt uppe i en filminspelning vid Somserset House. Scenen som var uppdukad skulle spegla 1939 tydligen och var därmed under kriget. Vi tog några bilder och ingen sade åt oss att dra åt hel**** så tydligen var det inget som var direkt hemligt. Lite kul får vi väl ändå säga att det var.

Nu skall vi sova så att vi orkar med en heldag med Tracey och Giovanni i morgon. Ändrade planer, skrev Tracey i ett sms till mig i kväll. I stället för att bli hämtade 13.30 skulle Gio komma redan 11.30, så vår snabbtur ner på stan kommer på skam. Men det är det värt. Vi skulle visst inte till Richmond, så dit kan ju Daniel och jag åka själva på måndag em och kolla några pubar innan vi skall gå på Gerrard’s Corner och käka sista festmåltiden innan vi åker hem. Vad Tracey har hittat på får ni väl veta när jag summerar söndagen i morgon kväll. Håll ut.

4 svar på ”London Pride

  1. Det hann väl bli en 10 till 12 öl denna dag. Vad ska vi göra med dem Kerstin? Fast jag kanske inte är så bra på att räkna fort. Å andra sidan, de verkade ta sig hem utan att ramla. Hälsa Tracy idag.
    Kram på er.

  2. Så vill jag bli serverad oxå, mycken nyriven ost direkt på pastan Mumma.
    Pride i all ära med stockningar här och där, men färgglatt brukar det vara.
    Ser fram emot nästa novell. Kramar
    Kerstin

  3. Nja, så väldigt många ÖL var det inte…men en halv-flaska vitt var till maten gjorde att det inte behövdes så många…

  4. Va? Skippade ni pridefestivalen? Tänk alla fräna bilder ni gick miste om, och som Kerstin skriver, tänk vad färgglatt. Folk brukar bjuda på sig själva på de där tillställningarna också. Men ni hade det helt klart lugnare. Men i de lugnaste vatten… 😉

Kommentarer är stängda.