Då var det måndag och idag blir det lite mindre text för jag har ont i nacken och tycker det är lite besvärligt att skriva.

Ska ändå redogöra för dagen. Nio är en perfekt tid att äta frukost, men då slutar hotellet att servera den. Lite typiskt, hotellet i Romford hade frukost till 10.30 om dagarna, så ofta missar vi frukosten. Vi har smör, bröd och pålägg i kylskåpet på rummet, så det går att lösa. Idag åt vi dock frukost på Caffe Nero vid Tottenham Court Road, eftersom vi skulle med bussen till Pimlico och hälsa på Tracey och de andra i butiken. Buss nr 24 går hela vägen från Charing Cross Road till strax utanför butiken. Smidigt.

Tracey var glad att se oss och även Tabitha och Pablo sken upp. Skoj att känna sig välkommen. Lord Croft så väl ingenting, egentligen, men vi hade inte räknat med det. Han är lite halvdryg. Mr Levett såg vi dessvärre inte till. Pablo visade alla bilder han tog på festen dit han var bjuden som officiell fotograf. Tracey tycker mycket om honom, så han var nog bjuden som vän också. Massa fina bilder var det. Duktig OCH snäll, inte många som är det ;). När vi träffades på festen och jag började förklara hur vi träffat Tracey, frågade han direkt om det var jag som var Jan. Haha. Alla verkar känna apan.

Nå, vi kollade lite i hyllorna innan vi gick vidare. Denna gång till Westminster Cathedral dit vi tänkt oss flera gånger, men inte kommit till skott med. Mycket vackert var där och man fick fotografera. Vi var där ett tag. Sedan pubade vi till det blev mörkt och vi kunde gå till isrinken vid Naturhistoriska. Daniel ville gärna dit och ta bilder. Kul, det också. Efteråt gick vi till the Zetland Arms för en sista öl innan middagen.

Mat blev det hemmavid, på Brook Green Hotel, en pub några hundra meter från där vi bor. Det var enklast så och skönt att ha nära hem efteråt. Vi åt fish and chips. Gott!

Hemma tidigt i kväll. Inte fel. Passade på att duscha medan det fanns varmvatten. På mornarna är det dåligt med den varan. Så nu, slappa och vila nacken. Hörs i morgon.