Då var den kommen, sista dagen i London denna gång. Solen sken från klarblå himmel, inte ett moln i sikte. Varför var inte hela veckan sådan? Gårdagen åtminstone när vi skulle göra något utomhus. Jaja, det är som det är med den saken. Vi brukar inte vara så väderberoende, men ibland kan man ju av nöden tvungen att vara ute då det man vill göra kräver det. Idag, exempelvis, hade det varit en perfekt dag att fira Remembrance Sunday vid Cenotaphen i sällskap med Hennes Majestät Drottningen, med flera. Dock valde vi bort det och tog det lugnt i stället.

Vi öppnade med elvafika på Nero, Tottenham Court Road och satt där i nästan en timme och bara var. Ibland räcker det att bara vara. Vi gick vidare till Forbidden Planet så att Daniel fick kolla lite i hyllorna. Det finns en del att kolla på. Även jag kollade, men handlade ingenting. Vidare i environgerna… Det blev ett pubbesök på Roundhouse, som är en trevlig Fuller’s i närheten av Covent Garden. Det blev en liten promenad i området efteråt.

Lunch fick idag bli där vi var igår, det vill säga vid Ludgate Circus där vi blev så blöta. Vi hittade en ny pub till och med, The Albion och nu är det väl, hmm 305 pubar i guiden. Jag får återkomma till det när jag är hemma igen. Daniel har inte klagat en enda gång på att han haft ont i knäna eller fötterna, snäll som han är, trots att jag väl vet att han har haft känningar av både ock. Vi har ju som vanligt gått nån mil, men novemberresan brukar förvisso innehålla färre långpromenader än sommarresorna.

Vi hörde av Gino som ville leverera ett gäng öl till oss, plus presenterna från igår (vad ölen beträffar, fråga inte). Naturligtvis var vi i varsin ände av stan, men vi tog ett beslut och fann en plats för oss att träffas som låg ungefär mitt emellan. Så vi hade äran att träffa honom för fjärde gången denna resa. Kul att ha vänner i stan igen. Han var lika glad som vanligt och gav oss en äkta kurirväska med våra saker. Daniel har nu adopterat den som sitt nya handbagage. Fullständigt vädersäkrad.

Efter vår träff över ett glas öl drog jag och Daniel till hotellet för att dumpa kurirväskan innan vi gjorde stan en sista kväll. Det gick snabbt att stanna till i Shepherd’s Bush och vi var snart på väg ut igen. Destinationen var Bella Italia på Argyll Street, där vi skulle avnjuta vår avslutningsmiddag. Det har blivit lite av en klassisk avslutning att äta pasta sista kvällen, så det kändes helt rätt. Gott var det också. Lugnt och trevlig, bra service. Vi kan inte mer önska.

Nu är allt packat inför hemfärden, utom vi. Med allt vi konsumerat under veckan, borde vi känt av mer än vi gör. Dock dricker vi alkoholsvagare öl än de flesta. Bittern ligger mellan 3,5 och 5,0 i styrka (de som är starkare skippar vi), jämfört med lagern som ofta börjar på minst 5 och ökar. Oftast dricker vi öl kring 4-strecket och då halvor, dvs 28 cl. Sprid intaget över 12 timmar med tre matintag och promenader däremellan… då är 7 pubar på en dag inte så farligt alls.

Nå det om detta, som han jag reser med skulle säga. Visst, vi dricker en del, men vi har koll på vad som sker.

Om allt går som planerat, marginalen är snäv, så får vi sova i egen säng i morgon (min rygg säger tack tack) och jag får pussa katterna. De har saknat mig och jag dem. Så det ska bli skönt att komma hem, även om jag kommer att sakna London, Tracey och Gino.

Sov gott och håll tummarna att hemresan blir som planerat.