Taskig uppkoppling på hotellet gör att gårdagens Blogg blev försenad.

Då var det dags att påbörja veckan i London. Sista dagen i Edinburgh och flyget var planerat till 19.40, så vi hade faktiskt hela dagen på oss att göra det vi ännu inte hunnit med. Så dagen började med frukost och unge Alex, som jobbat de flesta av dagarna, såg till att vi blev både mätta och belåtna. Han och den andre gossen, Gordon, har verkligen passat upp oss de här dagarna. Jättetrevligt hotell att bo på. Nå, vi travade raskt iväg till St. Andrews Square för att ta den blågula bussen till the Royal Yacht Britannia. Dessvärre missade vi en avgång, så vi fick vänta i en halvtimme på nästa.

Efter en liten kringeltur runt stan kom vi fram till den anrika båten och kunde kliva ombord. Tack och lov var det fritt fram att fotografera, så det blev en massa bilder tagna. Lyxjakten i sig var en upplevelse och i spenderade en god stund där innan vi lämnade hamnen o h begav oss mot centrum igen. Det blev lunch på Pizza Hut och vi valde buffén. Mycket att äta för en billig penning. Vi visste att det troligen var sista chansen för ett rejält mål mat denna dag, så vi fyllde på.

Därefter var det tid för den allra sista sightseeing-turen i Edinburgh. Vi gick till Edinburgh Castle. Alla som har sett the Edinburgh Tattoo på TV känner igen slottet i bakgrunden och nu har vi sett det på insidan. Allt från den magnifika utsikten över staden till kronjuvelerna. Mycket fantastiskt. Väl spenderade 2 timmar måste jag säga och vi fick fotografera nästan överallt. Sånt gillar vi. Slottet stängde strax före fem, vilket gav oss nästan en timme att besöka en sista pub. Det blev Ensign Ewart som ligger i slottsänden av the Royal Mile.

Så var det dags att lämna Edinburgh och Skottland för den här gången. En fantastisk upplevelse och vi undrar, trots allt, hur många tusen som Tracey spenderat på detta. För att åtminstone inte skämmas för mycket har vi stått för mat och dryck så långt det varit möjligt. En minimal utgift i jämförelse. Nå, hon är en fantastisk människa som hellre ger än tar. Vi kan bara vara tacksamma över att vi fått bli hennes vänner. Med lite mankemang på flygplatsen, lämnade vi fyra fantastiska dagar bakom oss och efter en timme och 2 gin landade vi åter på Heathrow. Detta var andra gången på några dagar. Helt otroligt, haha.

Efter ytterligare kommunikationsproblem lyckades Gino och Tracey komma fram till vem som befann sig var och vi kunde stuva in all packning i hans bil. I London öste det ned och solen verkade ha stannat kvar i Skottland. Nu spelade det ingen roll eftersom vi inte skulle vara utomhus. Färden till Shepherds Bush gick ganska fort och vi kunde checka in på vårt nya hotell. Sen blev det inget mer och när jag hade packat upp var det läggdags. Vi ville ju orka med en dag i London också.