En oväntad resa

Fredag 26 juni

Idag började äventyret på allvar. Klockan 7 skrämde mitt mobillarm upp både mig och Daniel (i morgon använder vi hans larm…) och halv åtta åt vi frukost. Prick åtta sms:ade Tracey och meddelade att de nu befann sig på tvärgatan bredvid hotellet, men vi behövde inte stressa. Fem över åtta satt vi i bilen med Tracey i bakfickan, Mr Collins i framsätet och Gino vid ratten. Daniel och jag hade baksätet för oss själva. Vårt mål var Southampton där vi skulle ta 11-färjan till Cowes på Isle of Wight. Vädret var mja, men blev bättre ju närmare kusten vi kom. Vi skulle möta upp Grant där, då han av outgrundlig anledning valde tåget i stället för att åka med oss.

Vi kom fram med god marginal, men Grant stod inte att finna. Det berodde på att han var i Portsmouth! Ja, precis… Han hade fått för sig att vi skulle ta den färjan över. Nå han fick resa själv, så skulle vi plocka upp honom på ön. Tracey suckade och både Gino och Mr Collins skakade på huvudet. Det gick inte att göra mycket, så vi åkte till färjeläget och inväntade vår transport. Den dök upp strax därpå och vi behövde bara vänta en halvtimme innan vi kunde parkera ombord.

Det var gott om folk och jag och Mr Collins gick upp på övre däck och spenderade hela överresan där tillsammans. Kevin är en mycket trevlig man, med ett och annat problem mdd ben och höfter, som gör det jobbigt att gå långa sträckor. Kort temperament därtill pga detta, men inte med mig och Daniel, det är oftast Tracey som får ta den biten. Jag fick veta att han skulle flytta och kanske bosätta sig just på Isle of Wight.

Överresan tog en knapp timme och vi kunde rulla av färjan utan problem. Grant var i Ryde, så vi åkte dit för att hämta upp honom och passade på att ta en öl på en pub också. När vi reste vidare flyttade Daniel över i bakfickan och jag, Tracey och Grant delade baksätet. Gino hade köpt den här bilen (kallad Moe) speciellt för den här resan. Våra vänner är inte kloka, men snälla. Så vi tillbringade vår första dag på Isle of Wight med lite sightseeing och ett par pubbesök. Största delen av dagen tillbringade vi i Shanklin, där vi bland annat åt lunch och besökte ett naturområde kallat the Chine.

Slutligen hamnade vi i Sandown, på hotellet The Wight, där vi skall bo över helgen. Trevligt hotell och efter lite välbehövlig vila träffade vi Mr Collins i baren där han bjöd på en pint innan vi gick ut och åt. Nu hade Tracey ordnat med en slags scooter åt pappa, så han behöver inte längre promenera. Den får dessutom plats i bagageutrymmet så vi tar den med oss på vidare äventyr. Kvällen avslutades på mitt och Daniels rum med lite att dricka, så nu är det natti natti. Hörs i morgon igen.

2 svar på ”En oväntad resa

  1. Så var man igång igen med att läsa om att resa med Jan och Daniel. Händer alltid mycket. Kram

  2. Verkar som ni lever som riktiga turister/Kramisar till samtlga!

Kommentarer är stängda.