Tiden är ute, det är dags att resa hem till Sverige igen. Kvar är London och alla minnen – till en annan gång. Vi började som vanligt dagen med frukost (kaffe och rostat bröd) och packade sedan ner det sista i våra fina väskor. Vågen sade att vi skulle klara 10 kg-gränsen och därmed hade vi gjort allt vi kunnat för att resan skulle bli smidig även hemåt.

Så hade vi tre timmar att slå ihjäl innan bussen från Victoria Coach Station gick till flygplatsen och vad skulle vi då göra… Jo, vi tog en sväng i Westminster eftersom vi inte hade varit där än denna veckan. Vi började med att ta en titt på Boudica där hon står i sin vagn vid Westminster Pier, i skuggan av parlamentets klocktorn. Här fanns det gott om irriterande kvinnor som skulle ge bort små blommor – och som de sedan ville ha pengar för. Som tur var fick Jimmy ta hand om det hela, så det blev varken blommor eller pengar. Normalt brukar dessa kvinnor flockas vid Westminster Abbey, men vem vet, kanske hade de delat på sig dagen till ära.

Vi korsade sedan Westminster Bridge för att få den klassisk vyn över Houses of Parliament och fortsatte färden längs Themsens södra sida. Så småningom kommer man då fram vid Lambeth Bridge och Lambeth Palace. Det sistnämnda är officiellt Londonresidens för Ärkebiskopen av Canterbury, Dr. Rowan Williams. Vi tog en kort paus här i väntan på att solen åter skulle lysa upp parlamentsbyggnaderna så Jimmy kunde ta en bild med mobilkameran. Jag passade på att göra det samma för att se hur det blev. Sedan gick vi över bron till norra sidan igen.

En stilla promenad i ett relativt öde London, det blev vad vi fick oss innan vi var framme vid busstationen. Vi vandrade genom Westminster, Pimlico och Victoria och dessa delar av London är inte så verksamma en söndag förmiddag. Alla pubar vi passerade (varav vi besökt några sedan tidigare) var stängda och inga butiker hade någon verksamhet idag. Inte var det mycket annat folk i farten heller och trafiken var minimal. Med andra ord var det ganska skönt att strosa omkring i godan ro.

Vid Victoria Station var det desto mer verksamhet. Massor med folk, både vid tunnelbanan och tågstationen och vägen upp mot bussterminalerna var också relativt fyllda med folk. Inne i det som kallas Coach Station var det dock lite lugnare och vi passade på att ta en titt vart vår buss skulle utgå från. Trots allt är detta första gånge vi tar buss till och från Stansted, alla andra gånger har vi tagit det snabba tåget i stället.

Nu återstod ungefär en och en halv timme innan bussens avgång så vi försökte få en macka och kaffe under tiden. Det låg en Subway nära till hands så vi hamnade där. Dock lyckades de inte lyssna ett dugg på vad jag sade, så det blev inte det bröd jag bad om och båda kaffemuggarna var med mjölk (jag dricker mitt svart som synden). Men hur som helst fick vi vårt kaffe och vår macka, även om Jimmy nog var mer sugen än jag. Efter en timme gick vi bort till hållplatsen för att invänta bussen.

Skall väl sägas här och nu att det inte är så himla enkelt att vara NY turist i London, med alla nya intryck och allt. Dessutom förväntar man sig kanske att saker och ting skall vara mer självklara än de faktiskt är. Den buss som tillslut kom hade inga likheter med Terravisions bussar och det stod inget på den som antydde att detta var rätt buss. Men på nåt sätt var det så och den, hmmm inte fullt så komptetenta bussvärdinnan lyssnade nog inte ens på min fråga om detta var rätt buss. Hon bara tog en penna och krafsade en signatur på pappret jag räckte fram och jag tänkte att det får väl bli som det blir. En vinkning till Jimmy gjorde att han lastade på väskorna medan jag tog en plats. Jag kom på att jag kanske skulle vinka lite till värdinnan också så att hon släppte på Jimmy och det gick så bra så.

Färden ut till Stansted skulle ta 1,15 i anspråk, så det var gott om tid. Avgång 13.00 och planet gick 16,05. Nu kom vi inte iväg klockan ett prick visserligen och trafiken var inte snäll på vägen ut ur London, men allt fungerade i alla fall. Bussen tog oss förbe Westminster Cathedral (som jag aldrig besökt, men vars tornspira syns vida omkring), Westminster Abbey och Parlamentet. Därefter gick färden längs Embankment, förbi St. Paul’s och Monument och vi hann till och med se vår pub the Walrus & the Carpenter svischa förbi oss innan vi svängde runt Towern för att därifrån ta oss ut ur London på allvar.

En kvart försenade parkerade vi utanför terminalen på Stansted och nu var det bara flygningen kvar innan vi var i Sverige igen. Tråkigt, men sant. Vi tog oss genom alla kontroller utan problem och efter ett toabesök var det dags för tax-free-shoppen. Ett par flaskor kan alltid vara bra att ha därhemma, så det blev vad vi köpte. En gin och en rom. Jag köpte dessutom ett par tidningar med hem (Empire). Vi behövde inte vänta så jättelänge på att gaten dök upp på skärmarna och det kändes inte som om vi köade där alltför länge heller. Vi vart lite uppehållna precis innan vi fick stiga ombord, men det gjorde inte så mycket.

Planet var i det närmaste fullt, för ovanlighetens skull, men vi fick bra platser och behövde inte ha någon tredje person där vi satt, vilket gav oss ett tomt säte mellan oss så vi kunde breda ut oss. Själva flygningen var gjord i en grisblink (vi hade nog medvind) och det tog endast 1,5 timme för oss att komma till Säve från Stansted. Passkontrollen gick som en dans och det var ingen som stoppade oss i tullen. Det enda jag behövde göra var att betala för parkeringen och sedan gick vi för att hämta bilen.

Den var stendöd. Inte ett liv och det förvånar oss mycket eftersom den stått där mycket längre och startat utan problem. Men vi plockade fram reservbatteriet, kopplade ihop det med det som satt i och så startade vi som planerat. Det tog bara nån minut att göra denna manöver och det fungerade som det skulle. Nu återstod bara resan hem till Karlstad. I Lilla Edet stannade vi och käkade mat (kan rekommenderas) och det var enda stoppet. Vi var hemma igen hos katterna vid halv tolv ungefär och resan hade gått utan problem.

Katterna var glada och vi var trötta. Jag bjöd Jimmy på en kopp kaffe innan han tog sin bil och åkte den korta biten hem till sig.. Nu återstår bara att smälta denna resan och sedan börja planera nästa.