Så blir det kanske en resa trots allt. Utan Jimmy, men med Daniel i stället. Tanken är att vi testar luftrummet den 4 maj och ser om vulkaner eller annat håller sig på avstånd. Jag har ju sett fram emot att resa rätt länge och jag vet att Jimmy tycker det är tråkigt att behöva stanna hemma, men vad gör man. Det fanns en chans att resa och jag tog den. Han får följa med i sommar i stället, så som vi brukar. Vi har ju faktiskt bara gjort en vårresa till London tidigare. Juli och November är ju mer traditionsenliga resor.

Vi får hoppas att det fungerar med flygandet och att vi inte bara kommer dit utan även hem igen.

Ja då skulle man varit i luften sedan en halvtimme tillbaka. I stället sitter man med en kopp kaffe och klappar på ”fetkatten” som ligger och spinner framför mig. Katterna är självfallet glada över att ha mig hemma en dryg vecka. Inte direkt något de är vana vid. Renoveringen av hemsidan går framåt och jag räknar med att kunna publicera den nya versionen innan veckan är över, så det är väl nåt som är positivt mitt i allt. Dessutom fick jag e-post från Ryan Air som förvånande nog erbjöd sig att betala tillbaka mina pengar, trots Force Majeure. Man fick i alla fall ansöka och om jag inte tolkar något fel så får jag allting tillbaka i sinom tid.

Får lägga det på nästa tripp, om det nu blir på egen hand eller med sällskap. Jag föreslog att vi skulle ta tåget nästa gång och det verkade Jimmy tycka var en kul idé. Ska titta närmare på det. Då får vi ta några extra dagar till vårt förfogande och kanske stanna en dag i Paris och titta på Eiffeltornet, Triumfbågen, Notre Dame och slå runt på Sacré-Coeur. 20 timmar till Paris och 3 timmar därifrån under kanalen till London. Frågan är bara vad det kostar. Vi är ju inte skolungdom som kan köpta nåt tågluffkort billigt. Men jag ska titta på det.

Annars hade jag bestämt mig för att sommarturen skulle gå med SAS till Heathrow i stället för det gamla vanliga. Buss till Arlanda och hem är bättre än att köra själv och biljettpriset uppväger bensin och långtidsparkering i Göteborg. Flygresan kostade något mindre än den som nu är inställd och man får ha 5 kg till med sig i bagaget. Men vi får se. Just nu kan vi bara konstatera att vulkaner är skit och att Island borde bogseras ut i Atlanten och sänkas där. Var ju inte länge sedan nån isländsk bank ställde till det för världsekonomin och som det är nu går det miljarder åt skogen varje dag flyget står på marken.

Men vi kan väl inte skylla detta på Islänningarna. De har det sämre än vi som måste BO bland vulkaner och annat elände. Det slipper vi i alla fall, även om konsekvenserna vid detta utbrott blivit mer långtgående än man trott. Vulkanutbrottet som födde Surtsey höll väl på i fyra är eller nåt. Ja ja ja… A.P.E.G.G.

Ja då vart det ingen resa i april till London. Inga flyg förrän måndag e.m. tidigast och vårt går på morgonen. Bara att avboka hotell och konstatera att man inte får nåt tillbaka på flyget om inget händer till vår fördel efter helgen. Så vi får väl prova att flytta resan två veckor och tro att vulkaneländet slutat ställa till det. Annars får vi ta tåget nästa gång i stället. Går ju det med även om det kostar mer och tar längre tid.

Så nu har jag åtta dagar ledigt till ingen nytta. Fast jag kan ju ägna de åt att bygga om hemsidan till en ny, fräsch design och kanske få med mer information om olika delar av London. Synd att jag inte kan ta nya bilder den här veckan, så som jag planerat. Hoppas vi kan åka i maj…

Jaha… Så ett vulkanutbrott på Island ställer till det såpass att vår resa till London är i farozonen? Har väl aldrig hört på maken, men så är det tydligen. Visserligen spår man att flyget kommer igång igen under fredag och lördag och då har vi dessutom söndag som säkerhetsmarginal. Men om flygförbudet kvarstår på söndagskvällen är det väl ingen idé att åka till GSE på måndag morgon kan jag tro. Naturkatastrofer har ju dessutom en tendens att falla under Force Majeure och ersättning för uppkommen skada ersätts inte. Inga pengar tillbaka på biljetten alltså, om inte Ryan Air tycker synd om sina kunder och jag har väl svårt att tro att ett bolag som redan lider stora förluster till följd av förbudet vill ersätta något de inte behöver.

Men det är väl ingen idé att måla Fan på väggen innan man vet mer om vad som sker och jag är ju inte ensam om att ha sett fram emot en resa som kanske blir inställd. Flera tusen resenärer står utan flyg i kväll och i morgon och det kan inte vara så skoj. Frågan är vad som hänt om vi varit i London och skulle resa hem på söndag… Nåja, där hade man ju kunna gått på puben i alla fall.

Vi får avvakta.

Aldrig har väl pundet stått så lågt som nu. Jodå, det har det. För tjugo år sedan när jag gjorde mina första resor till staden låg pundet kring 10,50 (elektroniskt gav jag 10.21 första resan). Men det är ett faktum att pundet sjunkit i värde den senaste tiden och  att växla sedlar till 11,20 är kanonlågt och den elektroniska kursen har halkat under elva kronor. Därmed är det dags att beställa tågbiljetter medan kursen håller sig under detta. Kanske till och med dags att köpa biljetter till Portsmouth också så att jag kommer dit nångång. Har försökt i tjugo års tid att ta mig dig (vilket inte är svårt på nåt sätt när det finns tåg), men inte lyckats. Skall pundkursen göra att jag passar på?

Hur som helst gör den låga kursen att det blir liite billigare att köpa en öl på puben denna gång och om kursen håller i sig blir hotellet billigare också än förra gången. London i sig är inte billigt, det vet alla som varit där, men man kan ju låtsas att det är det nu när kursen rasat. En månad kvar och på den tiden kan det hända en del, det vet jag sedan tidigare. Första resan jag och Jimmy gjorde betalade vi 13,10 för pundet och det var uppe i 14 och vände innan de gick ner och ner och ner… 12 kr är ungefär vad jag räknat med, eller 12,50 i sedlar räknat. Så detta är baske mig en ren vinst.

Oavsett vilket skall det bli skönt att komma iväg. Längtar.

Det var i april, vecka 16, som jag mötte London för allra första gången den där resan för så länge, länge sedan. Året var 1988 och reskamraten var min gode vän Erik. Mycket vatten har flutit under Westminster Bridge sedan jag gick över den första gången. Nå, faktum är att april var i regel den månad på året då jag gjorde årets första resa till London och jag var där så sent som april 2008 vilket markerar 20 årsjubileet för mina resor hit. Förra året blev det ingen aprilresa, men nu skall det bli av igen och förhoppningsvis har vi vår då och inte denna förbaskade snövinter som just nu gör tillvaron vitare än vit (vilket säkert är bättre än om tillvaron vore svart).

Reser gör vi i alla fall och det ska bli skönt att få lite luftombyte. Har saknat den förorenade Londonluften 🙂 och det ska också bli skönt att se hur många nya, spännande ställen man hittar att ta sig en pint på. Denna resa ska bli bättre än den i november, så för att undvika att det skiter sig i starten tar vi inte bussen från Stansted utan TÅGET! Som vanligt med andra ord. Tänk att det funkade så bra med buss i somras men inte i november… Men, som sagt, för att undvika repetition så tar jag det säkra före det osäkra och beställer biljetter med Stansted Express i stället. Det går ju lite snabbare in till ”stan” också då, även om vi har ett tunnelbanebyte vid Holborn för att ta oss till Earl’s Court.

Nu längtar jag i alla fall dit. Det var en sväng efter november som jag inte var lika sugen som vanligt på att åka tillbaka. Men det gick över som tur var. Var lite svårare att få Jimmy att ställa in sig på en resa dock av någon underlig anledning som jag aldrig fick riktigt grepp om. Men, han ska med så det är ju skönt eftersom jag inte riktigt kan tänka mig att åka ensam längre. Det var inget problem i mitt förra liv när jag alltså besökte London tio gånger mellan 1988 och 1994 och bara hade sällskap tre gånger.

Nåja, våren kommer väl så småningom och gör den inte det så åker vi till London i alla fall!