Så var det då slut på denna resa. Jag må säga att jag klassar den som den sämsta hittills och att jag också hoppas att den förblir den sämsta någonsin. Med det menar jag att framtida resor blir bättre och roligare – på alla sätt.

Vi började dagen med frukost och ägnade sedan några minuter åt att se över packningen innan det var dags att checka ut. Hotellet har möjlighet att ta hand om bagege om det är så att man vill lämnad det en stund och göra annat innan man tar flyget hem. Vi hade några timmar tillgodo så vi lämpade in bagaget i receptionen och åkte ner på stan en sista gång. Här gick vi ett varv på Fortnum & Mason och spanade in alla våningarna för en gångs skull, från mat och vin i källaren till lyxrestaurangen längst upp.

Prislapparna gjorde att vi inte handlade nåt, men det kostar inget att titta. Fanns gott om vackert julpynt och andra dekorationer som jag mer än gärna skulle skaffat mig om jag hade en lägenhet i London som jag kunde göra julfin. Ja, visst kunde jag köpa med hem och göra julfint hemma, men det får bli nästa jul eller nåt.

Jimmy ville ta en sista sväng på Denmark Street och Daniel ville till Mornington Crescent och ta en bild, så vi delade på oss. Jag och Jimmy klev av på Leicester Square och Daniel bytte linje och fortsatte ensam. Medan vi andra botansiserade i de olika musikaffärerna så hann han åka fram och tillbaka och ta sin bild och då var han nöjd – tror jag. Jimmy hittade en ny rem till sin guitarr och denna inköptes för £14,99 (trots att han ville ha £16,99 för den när han blippade den i kassascannern). Det var i alla fall vad som stod på prislappen och dessutom allt Jimmy hade kvar i plånboken.

Vi gjorde en sväng på Foyle’s också en sista gång. Inte för att handla, men för att titta lite. Finns en och annan bok här kan man säga. Sedan var det dags att åka och hämta bagaget om vi ville hinna till Victoria innan det var försent för att åka med bussen (igen). Mycket mer är inte att säga om denna dag. Vi hann med en tidigare buss, vilket var tur för vi hade inte mycket tid på oss på flygplatsen. Lite trassel vid bagaeinlämningen för att vi hade för mycket vikt, men det löste sig. Värst för Daniel, som jag tror hade sina 15 kg redan på utresan och då inte hade utrymme för en enda grej till. Han borde skaffa en sån kabinväska som jag och Jimmy har för att kunna packa 10kg i också. Nästa resa skall nog både jag o Jimmy ha varsin stor resväska också. Bättre det än att få problem.

Nytt var också att allt man köpte i shoppen efter säkerhetskontrollen var tvungen att få plats i handbagaget, annars fick man betala £35 eller lämna det kvar. Det visste vi inte så det fick bli lite mer trixande, men nästa gång har vi pejl på det med. Fanns de som definitivt inte hade en aning om det och som fick grava problem vid ombordstigande och var både sura och irriterade. Men en sak säger jag bara till er alla: Det är er förbannade skyldighet att kolla dessa saker innan ni reser och hör sen. Kom inte och klaga på personalen vid incheckning eller ombordstigning för att ni handlat så mycket att ni har för många väskor med er och så vidare. Det är ert fel. Ingen annans. LÄS för tusan det som står när ni beställer resan. Ni får e-post innan det är dags att göra online-incheckningen där allt sådan här står om ni missat det första gången. Väljer ni Ryan Air, följ det som gäller eller åk med ett annat flygbolag. Punkt!

Nå, vi kom fram till Säve utan problem och dessutom nästan en kvart före utsatt tid. Det enda som återstod var att ta sig igenom passkontroll och att hämta bagaget. Sedan var det hemåt som gällde. Ja, vi var tvugna att stanna nånstans och äta, för det hade vi inte hunnit innan vi lämnade London. Fick bli McDonalds i Ale. Gick det med, faktiskt.

Hemma är vi och klockan blev väl ungefär halv två när två glada katter mötte mig i dörren. Så nu återstår bara att summera denna resa och fundera på när vi vill åka igen.