Sov som en gris. Inga problem att sova i denna hotellsäng och inte kände jag av ryggen i morse heller. Med andra ord bättre än tidigare.

Får börja med att påpeka att eventuella stavfel och konstigheter beror på att jag har en väldigt liten dator (Jimmys) att skriva på, med ”krympt” tangentbord jämfört med en vanlig dator. Har lite svårt att få fingrarna rätt alla gånger.

Nåja. Idag, eller snarare igår, hade vi bestämt oss för att testa Kew Gardens igen [kj:u ga:dens] eftersom mitt och Jimmys besök regnade bort. Vilkoret var vädret och enligt prognosen skulle det vara växlande. Det såg väldigt grått ut i morse, kan sägas och vi var osäkra på vad det skulle bli. Så vi började dagen med att äta frukost och fundera. Frukosten här var mer omfattande än den vi varit vana vid. Det fanns scrambled eggs, fried eggs, toast, baked beans… te o kaffe, fil och müsli… bla bla bla. Med andra ord kunde man utan problem äta sig mätt och det gjorde vi.

Beslutet blev sedemera att ta en promenad ner till Hammersmith T-bana och där ta tunneln (som går ovanjord i detta fall) till Kew OM det inte började regna på vägen. Det kostar oss ju inte något att åka till Kew och vända, det är först när vi betalat inträde där som det är surt om vädret inte funkar. I Kew sken solen nästan när vi kom fram så vi valde att ta promenaden på 500 meter från stationen till Victoria Gate, betala våra £13,50 och gå in.

Detta beslut ångrar vi inte på något sätt. Vilken underbar dag det var att strosa kring bland buskar och träd. Visserligen spenderade vi gott och väl en och en halv tímme inne i stora Glashuset (den äldsta bevarade viktorianska byggnad som finns) och spanade på blommor och blader från världens alla hörn. Det ångrar vi inte heller och vi kan tråka ihjäl er sedan i fotogalleriet med alla bilder 🙂

Vi hittade även en ensam påfågelhane i parken och blev vittne till hur den tänkte käka franska barn till lunch. Med tanke på att det var rätt åt de ***** ungarna, så som de jagade den, så räddade vi dem inte. Däremot tog jag en del bilder på den vackra fjäderskruden när fågelstackarn blev så irriterad att den spände ut den också.

Nåja,vi gick vidare för att få oss kaffe, detta livsviktiga elixir som gör att man orkar med sådana här utflykter. Med andra ord styrde vi stegen till Orangeriet för att där inmuniga detta svarta guld tillsammans med några utvalda bakverk. Dock sade jag noga till Daniel att hindra mig att ta något med cocos eftersom jag blev så dålig sist Jimmy och jag var här och fikade att jag inte kunde äta nåt på kvällen. Det var nu ingen risk för cocos för jag hittade ett par godsaker med valnötter i stället. Gott var det.

Vid bordet framför oss satt ett par britter och fikade och damen hade bredvid sig på bordet en fantastiskt fin kamera. En Nikon D3 fullformatskamera (som inte görs längre och som var svindyr på sin tid). Utöver detta låg inte mindre än två stativ på bordet. Jag vidarebefordrade denna info till min gode vän Fredrik via sms och svaret kom blixtsnabbt: ”Stjäl den!”

När vi var klara kunde jag inte hålla mig eftersom jag var lite nyfiken och min fråga ”are you  professional photographer, madame?” möttes av ett klingande skratt. ”No, let’s just say I had more money than sense. I’m a happy amateur who likes to take pictures.” Med den kameran är man nog tusan glad, oavsett om man är amatör eller inte. Min D80 hängde över axeln, så hon kunde i alla fall obeservera att jag också hade valt Nikon och vi småpratade lite. Väldigt trevligt möte må jag säga.

Efter detta styrde vi kosan till Kew Palace, där jag som medlem i Historic Royal Palaces har gratis inträde (för två). Var ju där med Jimmy, men Daniel hade ju aldrig ens varit i Kew Gardens tidigare så… Vid entrén blev vi dubbelt välkomna eftersom vi hade medlemsbiljetter och alla volontärer i huset tog väl hand om oss. Jättetrevligt var det. Förra gången var det betalda guider som hade hand om det, denna gång alltså folk ur föreningen.

Detta fick avsluta våra drygt tre timmar i Kew Gardens och vi gick tillbaka till stationen för att ta en öl på puben utanför innan vi åkte hemåt igen. Dock kom vi på att vi inte skulle åka hem, utan hoppa av i Turnham Green och gå bort till Fuller’s bryggeri och handla lite i butiken. Det blev några öl att ha i kylskåpet, en tröja till mig och lite barprylar. En stopp på The Mawson Arms, Fox and Hounds hörde naturligtvis till och vi tog en halva ESB där innan vi knallade vidare tillbaka till tåget.

På tillbakavägen passade vi på att täppa till ett par luckor i pubguiden för Chiswickområdet, självfallet, eftersom vi ändå var där. Vi tog tåget till Hammersmith igen och gick till hotellet för att lägga in ölen i kylen och pusta ut lite. Sedan var det dags att dra ner på stan och få mat. Hade ju bara levt på bakverk hela dagen nästan. Det blev ett besök på Pizza Hut vid Cambridge Circus. Enkelt och bra och vi har varit där flera gånger tidigare. Dessutom vet man vad man får på ett sådant ställe och vi var inte ute efter nån kulinarisk upplevelse. Den sparar vi till en annan dag. Drack inte ens öl till pizzan utan Pepsi av alla drycker. Daniel fick lite över sig eftersom han var dum nog att lura mig till skratt när jag drack… Hm. Ska inte ens tala om vad han sa 🙂

Vi slutade denna dag med att besöka ett par pubar. Återbesöka dessutom, eftersom ingen av dem var nya. Lamb and Flag hade Directors Bitter vilket var tacksamt eftersom jag älskar den och på Silver Cross fick vi en Old Speckled Hen. That’s it. Därmed var dagen slut och vi tog tunneln tillbaka till hotellet i Shepherd’s Bush. Där sitter jag nu och skriver detta och när jag kommit till punkt är det nog sovdags.

Vi ses i morgon. Vad som sker då beror återigen på vädret och ni kan läsa om det på fredag.