Dretan full och galen i ravekota

Nej, det gäller inte mig och inte Daniel heller, men det är fredag och mer än en av de vi sett på ”stan” i kväll har passat in på ovanstående (som är ett citat från Säffle…) VI har tagit det lugnt, hela dagen. Inte en pub före klockan 11. Vi till och med skippade elvaölen och tog elvakaffe i stället.

Men jag går händelserna i förväg. Vi åt frukost. Japp, jag åt mackor med ägg och mackor med marmelad (Daniel äter inte ägg) och drack kaffe. Fantastisk vad man äter när man slipper laga till det hela själv, men det är viktigt att grunda bra innan man ger sig av ut. Det är svårt att säga exakt när nästa måltid infaller och vad man får.

Dagen skulle ägnas åt att täppa till lite luckor i pubguiden och i sevärdhetsguiden. Så vi drog till Chelsea och besökte Royal Hospital och King’s Road. På RH såg vi en och annan av de så kända Chelsea Pensioners. För dagen klädda i den blå vinteruniformen och inte den klassiskt röda som ofta förekommer på bild. Christopher Wren ritade Royal Hospital på sin tid och byggnaden är mycket vacker. Vi var osäkra på hur mycket vi som turister hade tillgång till, så vi valde att respektfullt endast ta en titt på huvudbyggnaden och dess innergård och sedan traska därifrån. Dock lämnade vi några pund i insamlingsboxen först, något som uppskattades av vakten vid grinden.

Eftersom vi var ute tidigt på dagen, som vanligt, hade inte pubarna öppnat ännu. Därför blev det en fika på Patisserie Valerie på Duke of York Square, alldeles intill King’s Road. Det var trevligt och den unge mannen som servade oss gjorde det med excellens, eller nåt. Vi fick det vi skulle ha i alla fall, även om jag inte fick min kaka för den var slut så jag fick välja en annan. Daniel fick det han önskade såklart.

Sedan tog vi en promenad längs den fasionabla King’s Road där lyxbutikerna avlöser varandra. Här bodde medlemmar av the Beatles en gång i tiden och här kan man köpa kläder och smycken till kostnaden av hus och hem om man så önskar. Vi önskade behålla våra pengar, så det enda vi spenderade något på utom kaffet var några öl.

Vi lämnade King’s Road och drog till Westminster i stället. En plats i chock kan vi tänka, nu när ingen fick majoritet och det enda som återstår är att fjäska för de andra partierna. Vi bryr oss dock inte om politik, utan om annat så vi åt lunch på den trevliga puben the Feathers alldeles intill St. James’s Park T-banestation. Gott var det och trevligt.

Efter det har vi ”bara” strosat omkring. Jag har fotograferat och Daniel har följt efter. Med jämna mellanrum har det blivit en öl för att vila trötta fötter. Några inköp har vi hunnit med också, även om de bara varit till husbehov så att säga. Jag köpte lite elprylar så att jag enklare kan använda mina saker med engelsk ström(uttag) och Daniel köpte ett par böcker.

Kvällen ägnades även åt elefantjakt och vi saknar väl cirka 230 av de utställada 260, men det är ju bara en sidogrej, inte ett riktigt projekt. Hittar vi en elefant så fotografera jag den. Hittar vi ingen… ja då letar vi inte specifikt efter någon. Får se hur det slutar. Vi har en kvar som vi inte plåtat, men sett och den ska vi försökta ta i morgon eller på måndag.

Vi åt vår middag på Spagetti House, St. Martin’s Lane där vi åt min födelsedagsmiddag i november. Allt var lika bra idag om inte bättre. Mycket gott fick vi i alla fall att stoppa i oss. Sedan gick vi ett varv med nattfotografering i åtanke och därefter åkte vi hem. Så nu får vi väl sova och hoppas att det inte regnar i morgon så att vi kan besöka loppmarknaden på Portobello Road.

Sov gott!

3 svar på ”Dretan full och galen i ravekota

  1. Japp. Jag får ALLTID vad jag önskar. Och eftersom jag önskar obruten Jan så är allt bra. Speciellt som jag lurat honom att äta Tiramisu för första gången. Varför göra det fort med ett fall när man kan dra ut på plågan…?

  2. Hej gossar! Ursäkta dröjsmålet. Det har sina rutiga och randiga skäl. Lördag em var jag inbjuden till ett alldeles
    enormt 70-årskalas. Mycket trevligt folk, god mat, vin-sprit-god buffé,dessutom musik i jazzens tecken hela kvällen. Sven som var jubilaren spelar trummor som en virutuos och sjunger som Sinatra. Hans musikervänner ÄR SÅ
    BRA, en av dom Bosse skulle ni bara höra (helt självlärd)
    på gitarr och det blev ju inte sämre att han var min bordkavaljer. Många spelminnen fick jag höra så till sist
    bara storskrattade jag till alla (tror jag),episoder med andra kända i hela Sveriges musikelit.Det var lite om mig. Vad jag kan förstå så har ni väl inte så stor lust att lämna London, men ni måste ju spara lite tills näst resa.
    Jag försår att Jan väl snubblade på någon annans tår för det var väl inte dina egna…..eller. Vi hörs snart Kramar!!

  3. PS: nu förstår jag, det var på en elefant fot du snubblade på Jan ellr var det Tån. Ialla fall så kör jag cykel. Hej!!!

Kommentarer är stängda.