Idag delade vi på oss några timmar. Ja, man måste ju inte göra exakt samma saker varje dag bara för att man reser ihop. Daniel ville gå mer timmar på British Museum och jag har mina små projekt som behöver sys ihop, så det passade bra att vi kunde gå lite på var kant ett tag. Vi tog en förmiddagsfika vid tio på samma Caffé Nero som igår och sedan gick vi ner´mot Green Park tillsammans och där skildes vi åt. Vi bestämde att vi skulle äta lunch på the Porcupine kl 14 och fram till dess fick vi klara oss själva.

Det är enklare att släppa lös Daniel ensam än Jimmy, om man inte förser honom med en GPS, visselpipa och en bjällra runt halsen. Det är faktiskt sant, mer eller mindre i alla fall. Nå, i alla fall styrde jag stegen mot St. James’s Park och på väg dit stötte jag på gossarna som bytt av sig vid Buckingham Palace och de vackra gossarna på sina stiliga hästar (eller om det är tvärtom) som var på väg dit. De sistnämna, Household Cavalry, har ju sitt tillhåll vid the Horse Guards och jag genade därigenom på min promenad mot South Embankment.

Turister till förbannelse plågade de stackars gossarna som inte kan annat än stå still och se stiliga ut, med blänkande bröstplåtar och plymförsedda hjälmar. Att de får ta emot 300 blixtar i ögonen per timme är det ingen som tänker på, eller att de kanske tycker det är jobbigt att man ställer upp ungar och kärringar intill dem bara för att få en bra bild från London… Nåja, jag tog en bild jag med fast utan blixt och jag hade ju ingen kärring att ställa bredvid honom, så jag tror han var lite tacksam. Svårt att se med hjälmkanten precis i ögonhöjd (kanske med flit designad så för att dämpa kamerablixtarna).

Utanför regeringskansliet var det kaos. Det drällde av pressfotografer, turister som trodde de skulle få se nåt och annat löst folk. Poliserna såg måttligt roade ut i högen av människor. Vid Downing Street var det tomt. Haha, tänkte jag, men jag stannade inte där heller. Däremot stannade jag upp vid Cenotaphen där det tydligen varit en minnesceremoni en av dagarna. Bland alla kransar som låg där fanns en med Prinsens av Wales fjädrar, så jag antog att Charles varit där.

Westminster Bridge var full av folk som vanligt, inklusive de mycket irriterande damerna med sina små buketter som de skall ge till folk, bara för att sekunden efter kräva att man betalar en slant för dem. Den typen av försök till att tigga pengar avskyr jag, något jag brukar upplysa dem om. Denna gång behövde jag inte göra det. Ryktet hade kanske gått sedan jag och Jimmy var där en morgon och läxde upp dem. En blick räckte för att de skulle maka på sig.

Regnet hängde i luften, men ville inte riktigt komma ner tack och lov. Hade fått låna Daniels paraply i fall (han skulle ju vara innomhus) så jag var rustad för det värsta. Vid London Eye var det också gott om folk, men inte riktigt så som det brukar. Kanske det grå vädret inte inspirerade till en åktur. Efter South Embankment skådade jag ett gäng av de nu så kända elefanterna och självklart tog jag lite bilder på dem. Målet med promenaden var annars att ta en ny bild över Somerset House att ha på hemsidan och en sådan fick jag också. Får arbeta lite på den först bara. Även St. Paul’s bom med på bilde och jag tog några bilder till mitt broprojekt också.

Sedan tog jag Blackfriars Bridge över Themsen och letade rätt på en pub vid namn the Cockpit. Här handlar det inte om flygplan utan om tuppar. Solen kom fram när kyrkklockorna slog tolv och precis då öppnade man puben. Så det blev en paus och en halvpint Directors. Vidare ut traskade jag lite i zick-zack fram till Fleet Street där jag förevigade Wrens kyrka St. Bride’s vars torn stod modell för den allra första bröllopstårtan.

Klockan tickade och jag tog det långa benet före upp till Holborn där jag gick till Lincoln’s Inn Fields och tog lite bilder. Hittade en pub där också, väl undangömt för alla utom mig och fyra danskar. Hann knäppa ytterligare några projektbilder innan det var dags att stråla samman med Daniel. Dock var the Porcupne stängd för renovering så vi fick käka på Bear and Staff i stället. Inga problem med det och vi valde båda att ta Fish & Chips.

Nu började dagens riktigt långa vandring. Vi gick ett var bland elefanterna på Leicester Square först, sedan åkte vi till Knightsbridge för att projekta lite. Vi fyllde pubguiden med de pubar som jag plockat ut och fyllde kameran med fler elefanter, samt ett par bilder över Harrods. Sen hamnade vi i Hyde Park och vi gick o gick o gick o gick o jag tror ta mig fn att vi gick en mil. Kändes så i alla fall. Hade tänkt hitta alla 12 elefanterna där, men det blev bara sex stycken. Får se om vi testar i morgon igen.

Efter denna enorma promenad återstod bara att ÄTA och det gjorde vi på en Pizza Hut vid Piccadilly Circus. Sen åkte vi hem! Hem till hotellet och gjorde oss kaffe och tog det lugnt… och nu är det dags att sova, tror jag. Har en och en halv dag kvar i London nu och det blir nog en lång dag även i morgon. Vi ses då!