Idag har vi haft mycket att stå i, men först, kära Mor, läs min kommentar till din kommentar om ungarna… 🙂

Vi sov en stund på morgonen. Jag har haft svårt att komma igång eftersom det har varit en hård tid innan på jobbet, både det egna och där jag är anställd. Normalt har man en vecka att landa på när man tar semester, men här har man kastats ut direkt (och ska jobba alla dagar när man kommer hem också). Så summan av detta gör att jag är tröttare på morgonen än när jag och Daniel var hit i maj. Då åt vi frukost halv nio stött, varje dag utom lördag/söndag. Denna resa har det bara blivit hotellfrukost två gånger. Synd, när den ju ingår.

Men det å sido, så har vi haft det bra och idag har vi haft en bra dag. Vi började med fika på vår lokala Caffee Nero, på hörnet vid Hammersmith Broadway, alldeles invid t-banestationen. Det var trevligt, som vanligt och gott dessutom. Sedan begick vi premiär genom att för första gången åka Circle Line från Hammersmith sedan den drogs om och hamnade här. Så det var ju lite spännande. Det steg på en dam på en av stationerna efter att frågat om tåget fick till Upton Park (nej det gör det inte) och fått svaret JAA!! av en senil/döv gubbe med rullator som antagligen inte riktigt visste vart han var. Så när vi så småningom klev av, talade jag om för damen att om hon ville dit hon skulle fick hon byta tåg, senast på Liverpool Street. Hon blev mycket tacksam för informationen och klev genast av för att vara på den säkra sidan. Japp. Jag kan vara snäll ibland 🙂

Vårt mål för dagen var Museum of London. Där har jag varit en gång tidigare, men det var rätt längesedan och jag kände att Jimmy behövde en lektion i Londons historia, från träsk till storstad (det kommer bildet senare). Så vi vandrade runt där bland stenåldersyxor och annat, genom medeltid, pest och branden 1666 till dagens London. Det var en riktigt trevlig upplevelse, fast Jimmy blev störtsur när en vakt/guide/whatever bad oss inte använda blixt på kamerorna. Det stod inget om det någonstans och vi hade letat noga. Men i mitt fall spelar det ingen roll eftersom jag anser att bilderna blir bättre utan blixt. Så det slutade med att Jimmy surade en timme eller så… Ja han är inte perfekt han heller, precis som jag.

Vi avslutade vår rundvandring med en titt på the Lord Mayor State Coach. Den står uppställd här året om, utom när den används i november under the Lord Mayor Show. Så vi hade ju sett den användas tidigare, med Ålderman David Lewis ombord. Ni kan se honom längst upp i bloggen eftersom bannern föreställer just detta. Ja, jag hade sett den för 20 år sedan också, men då hade jag inte min trivsamma Nikon…

Efter Museum of London påbörjade vi fredagens pubrunda. Lunch på en ny pub som hette the City Tavern. Mycket trevlig och jag kan varmt rekommendera deras Lasagne som fyllde både min och Jimmys mage tll brädden. Efter maten kikade vi in på Boot’s, men de hade inte vad jag letade efter (raktvål) så vi gick vidare till nästa ställe. Det hittade vi inte först, så vi fick irra runt lite, men det låg ju såklart på rätt ställe. Bara jag som inte är klar i skallen, antagligen. Mea Culpa.

Ja, jag har fått höra att jag skriver väldigt mycket så idag blir det kortare. Inte för att vi besökt en massa pubar, jag känner mig fortfarande tip-top och har inga problem med att sitta och skriva, men för att det inte hänt nåt speciellt som förtjänar att skriva ned. Utom en sak.

Efter x antal pubar kände vi att det var dags för middag och den hade jag planerat redan igår i form av att vi skulle gå till Chinatown och käka på Gerrard’s Corner (ja Täm om du någonsin läser detta, det är där VI var en gång 🙂 ). Så vi tog oss via två byten till Leicester Square och promenerade vidare till restaurangen i fråga och jä***r vilken måltid vi fick oss. Jag kan inte i ord beskriva det och då ska ni veta att det var en vanlig kinakrog och vi beställde vanlig, hederlig kinamat. Jag tog Biff Curry och Jimmy Jätteräkor i Chili. Till detta ris och en varsin kinesisk öl, Tsing Tao. Denna måltid åts med PINNAR gott folk, så ingen av oss skämde ut sig genom att begära en gaffel (du vet att jag menar DIG, host). Visserligen fick vi en varsinn gaffel (utlänningar kanske får det automatiskt), men enda gången jag tog till den var sista riskornen i botten på skålen som jag ville fiska upp. Ris ja, vi beställde in en extra skål t.o.m. och när jag bad om soya kom kinesen in med Kikoman, den sort jag helst köper själv därhemma. Perfektion. Finns inget annat att säga. Maten var så god att det finns inte helt enkelt. Stark var den också och jag fick gå och snyta näsan på slutet för att kunna fortsätta äta. Men det är bagateller i jämförelse. Hit ska vi gå igen. Så är det bara.

Pubrundan förde oss så småningom hem till Hammersmith och de sista två pubarna var ”lokala” så att säga: The Swan och Laurie Arms. Nu är vi på hotellet och jag har precis avslutat min Smirnoff med exotisk Fanta och ska ta och knyta benhögen så att jag orkar med morgondagen. Vi har en del varianter planerade, bland annat loppmarknad på Portobello Road, eller kanske en tur till Greenwich… och så ska vi shoppa annat också… Nå det blir en full dag det också ska ni se.

Vi hörs vidare!