Ja, så var den Dagen här igen. För fjärde gången i följd firar jag alltså födelsedag i London. Första gången var för tre år sedan, då Daniel ordnat (och bjöd på) en bryggeritur på Fullers bryggeri i Chiswick. Sedan dess har jag alltså firat tre gånger till ( 2008, 2009 och nu 2010). Fan vet, på ren svenska, vart åren tagit vägen och jag börjar känna mig gammal. FFF om inte annat, ful fet och fyrtio (dryg). Det andra går ju att fixa visserligen och det skall jag återuppta så fort jag kommer hem. Vatten och fläskkotletter i en månad eller nåt.

Idag var det pissväder igen. Min födelsedag regnade bort och var allmänt otrevlig att vistas utomhus i. Trots det var vi så illa tvugna om vi skulle hinna med allt vi hade kvar att göra (ändå blev det saker kvar till nästa resa). Så vi skyndade oss ut för att komma till Forbidden Planet lagom till de öppnade. Där handlade Daniel lite böcker och jag skaffade present till ena kattvakten. Den andra fixar jag present till i morgon.

Nu var det dags för elvakaffe och detta intog vi i kryptan på St. Martin-in-the-Fields. Mycket trevligt ställe må vi säga. Allt var till belåtenhet, inklusive toaletterna som var i toppenskick för de som har behovet av dessa facilliteter.

Efter det åkte vi vidare till Greenwich så att jag kunde köpa mig en klocka att ha i baren. Ni vet en sådan man ringer i innan man stänger så att kunderna hinner göra en sista beställnig (alltså inte en klocka som visar vad tiden är). V tog Jubilee Line till Canary Wharf för vidare befordran till sagda Greenwich. Dock fick vi inte gå in på DLR-stationen för det var nåt larm som gått, så det var bara att gå sin väg igen. Jag styrde då stegen mot Heron Quay i stället som ligger alldeles bredvid. På vägen stötte vi på två glada poliser som undrade om allt var som det skulle. Daniel valde att svara ”Japp”, medan jag höll mig till sanningen och sa att, ”möjligen, men fan vet”. De skrattade gott och undrade om de kunde hjälpa oss och jag sa faktiskt att det var lugnt, eftersom jag visste vart vi skulle (Greenwich) och tillade det där om att vi inte fått komma in på Canary Wharf DLR. ”Ja just det, vi hörde just larmet, men det går ju bra att åka från Heron Quay”, sade de då och det var ju presis det jag räknat ut. Det är första gången på länge som jag har en konversation med Londonpolisen och som alltid är det alltid ett nöje för de är så fantastiskt snälla och hjälpsamma – och i det här fallet fulla av humor.

Nåja, vi kom fram till Greenwich utan mankemang och där styrde jag raskt stegen till Greenwich Market, som naturligtvis inte är i drift under vintern (i alla fall inte mitt i veckan) och via denna genväg kom vi precis ut till butiken med skeppstillbehören. Daniel påstod att vi aldrig hade fått hans far ut ur den butiken och det kan jag gott och väl tro på. Det är ledsamt att Svein inte längre är med oss, men som sagt, han hade nog stannat där ett par dagar. Jag valde länge innan jag beslutade mig för vilken klocka jag skulle införskaffa och jag tror att jag valde rätt. Inte en klocka i mässing, utan en i krom, blank som silver och med en god rington. Ni som har äran att besöka min bar när den är färdig kanske får chansen att lyssna till den.

Vi gick vidare tillbaka in i marknadsplatsen eftersom vädret inte direkt inbjöd till en promenad upp till Observatoriet. Vi hittade en spelbutik som hade en massa roliga sällskapsspel med tillbehör att erbjuda. Även pussel fanns och Daniel var mycket sugen på ett, men tyvärr var det slut för dagen. Dock fanns möjlighet att köpa det via webben och det är inte helt omöjligt att vi tar tillfället i akt att gör just detta.

En öl skulle vi ha också och det blev på puben Coach & Horses vilken jag inte besökt tidigare. Det är inte många nya pubar denna resa må jag säga. Inte ens många pubar totalt, men vi har haft väldigt roligt i alla fall.

Nu åkte vi tillbaka in till stan och till Fortnum & Mason där vi köpte lite té och sånt och sedan begav oss upp en våning för att inta eftermiddagsfika i the Parlour. Där fick vi varm choklad och schwartzwaldtårta. Daniel bjöd eftersom det var min födelsedag. Tack så mycket!

Efter fikat gick vi till en butik i Princess Arcade där jag köpte några slipsar. Två till mig och en till Far eftersom det är Fars Dag på söndag (han läser nog inte denna blogg så det bli en överraskning). Fanns väldigt många fina att välja mellan och de var äkta silkesslipsar allihop. Hade en av dem på mig i kväll när vi var ute och firade. Efter slipserian gick vi till Waterstones, ett tips från Kerstin, Daniels moder. Jag handlade inget, bara tittade, men jag tror Daniel hittade nåt läsbart att ta med hem

Nu var det dags för en snabb vända till hotellet och fräscha upp oss inför kvällen. Så gjordes och vi hann med lite drink och öl på rummet också. Sedan bar det iväg ut igen och till Spagetti House på St. Martins Lane. Vi har varit där tidigare och ätit födelsedagsmiddag. Troligen är detta tredje gången i följd vi gör detta. Första gången åt vi på Bella Italia kommer jag ihåg och jag hade en fruktansvärd huvudvärk efter bryggerituren. Idag slapp jag det mer eller mindre och vi hade en mycket trevlig stund. Daniel bjöd eftersom det ju var min födelsedag. Tack igen, min vän, det var en mycket god middag!

Vi avslutade aftonen med att besöka lite pubar kring Piccadilly Circus och Trafalgar Square. Vid ett tillfälle kom en MC eskort och stoppade all trafik för att en konvoj med vad som såg ut som diplomatbilar skulle kunna passera obehindrat utan att behöva stanna en enda gång. Detta har jag aldrig sett på mina tjugo resor till London. Men nån gång skall vara den första.

Nu är vi på rummet och har druckit den sista öl som köptes på Fullers igår och nu har Daniel somnat igen. Han påstår att han är vaken, men jag vet allt sanningen jag. I morgon skall vi åka hem så nu blir det ingen mer blogg förrän sent under torsdagen skulle jag tro, när det är dags att summera våra äventyr. Det har varit väldigt bra och vi har haft skoj. Synd att vi inte haft Jimmy med oss också, men man kan inte få allt.

Godnatt på er alla!