I alla fall full AV gnu… och springbock. Jag förklarar senare, måste ta dagen från början tror jag.

Vi började dagen med att fixa till oss lite och även vila ut efter gårdagens resande. Trots detta var jag uppe klockan åtta och Daniel inte långt efter. Vi bestämde oss för att ta en dag på Natural History Museum och det var ju dumt, eller i alla fall kändes det som så när i kom dit och kön ringlade sig längs Cromwell road som en boa constrictor på rymmen från London Zoo. Men vi bestämde oss ändå för att det fick bli ett besök där, alla franska snorungar till trots.

Vi började med att besöka geologiavdelningen och skattkammaren, så att Daniel skulle få chansen att se the Aurora Collection of Diamonds, den som jag tycker så mycket om. Han fick även chansen att se jättesequoian (hur stavas det?) eller Giant Redwood som den även kallas. Jordens största organiska, eh sak… lika stor som blåvalen. Stort träd är det i alla fall med en omkrets av 27 meter.

Efter detta blev det en tur in i ett litet rum med en ”upptäckarutställning” som var mycket intressant. Där fanns bland annat en förstautgåva av Darwins bok ”Om arternas uppkomst”. Sedan blev det dinosaurer för hela slanten. Vi och femhundra ungar med föräldrar. Men det gick det också. Vi gav dem till T-rexen för han var hungrig.

Det var även jag efter detta så vi gav oss ut för att äta lite lunch. Vi hamnade på Zetland Arms, kanske lite förutsägbart, men så var det. Innehavaren påminde oss lite om karaktären Sid Hammerback i CSI: New York och det var ju passande eftersom puben en gång i tiden innehafts av en annan Sid, med efternamnet Chaplin (hans bror hette Charles). Vi valde Hunters Chicken för den är bara så himla god.

Sedan hade vi lite tid över så vi åkte till Oxford Street så att jag fick titta in lite på Primark och se hur det var där. Deras rykte om att handla av länder och fabriker som använder barnarbete verkar nu vara rentvättat och man är certifierad i kampen mot denna stygglese. Det tyckte vi var bra.

Vi köpte inget, men nu har vi varit där och tittat. Så vi gick vidare till en pub – som vid närmare granskning mer var en restaurang än pub, så den fick inte så bra betyg. Vi är noga med att bedöma pubar och pubkänslan och det fanns inte mycket av det sistnämnda här. Så vi drack ur och åkte hem igen för att svida om inför vårt möte med Miss Tracey Winskill på Grays of Westminster.

Ja, nu närmar vi oss dagens höjdpunkt (på många sätt, haha).

Tunneln till Victoria och en kort promenad till puben Prince of Wales där vi drack en pint för ovanlighetens skulle, vi brukar ju bara ta halva sådana. Men vi hade lite tid att slå ihjäl innan vi skulle vara på Grays så vi började där. Där fanns några lokala gäster, bland annat en farbror som nog väldigt bra passar in på beskrivningen ”Dretan Full och Galen i Ravekota”. Men han störde inte oss i alla fall.

Så kom vi då till Grays för att hämta våra beställda varor och för att köpa mitt nyaste objektiv, 50 mm f/1.4 OCH för att träffa/hämta Tracey för kvällens övningar. Vi möttes av den som vi nu vet är Lord Croft… ja, Daniel Croft i alla fall, det är Tracey som retas med honom (Jimmy fattar i alla fall vet jag bestämt) och vi talade om varför vi var där varpå han försvann och sedan kom Tracey upp och hälsade på oss. Hon såg precis ut som på kortet hon skickade oss och var precis lika glad och sprallig som jag trodde. Hon hade lite kvar att göra så hon kunde inte stanna där uppe utan försvann ner igen.

Jag passade på att göra upp med Tabitha om objektivet och vi använde resten av tiden till att fönstershoppa, eller i alla fall glo på allt vi ville ha, men inte har råd med.

Sedan kom Tracey och vi var redo att påbörja vårt äventyr. Det finns mycket att säga och naturligtvis även skriva, men jag måste ändå försöka hålla mig någotsånär kortfattad så att ni orkar läsa.

Vi hade inte gjort upp planer på förhand utan vi bestämde lite där och då vad vi ville göra. Hon föreslog att vi skulle gå till Liverpool Street och champagnebaren på 42:a våningen på ett ställe där från vilken man såg hela London. Daniel är ju lite försiktig med höjder, men han sa ”ja” i alla fall. Det var en fantastiskt plats att sitta och ta ett glas champagne på måste jag säga. Man såg verkligen hela London därifrån och jag tog några bilder som ni får se senare. Bättre start på kvällen kunde vi inte få.

Jag vet inte exakt hur länge vi var där, men tiden går ju fort när man har roligt. Vi förflyttade oss så småningom över till South Bank, dvs på andra sidan Themsen till puben The Horniman at Hays och där tog jag och Daniel en liten Gin och Tracey drack ett glas vitt vin.

Sedan kom aftonens clou, så att säga. Vi for till Camden och besökte en väldigt speciell och spännande restaurang som hette Shaka Zulu. Tracey stammar från Sydafrika och här serverades maträtter därifrån. Vi hade alltså möjlighet att få ett afrikanskt äventyr innan kvällen var över.

Menyn i sig var spännande nog att läsa och hon försökte förklara för oss vad allt var. Kan ju säga att jag aldrig tidigare sett krokodil och zebra på en meny, men där fanns det och det var också äkta vara som serverades. Hon bestämde sig slutligen för att ta springbock och jag kände väl att det var något som även jag kunde tänka mig. Daniel var modigare och beställde in, just det mina kära läsare, GNU! Så i skrivande stund har Daniel faktiskt käkat gnu på en afrikansk restaurang i London. Springbocken är ju också afrikansk så jag har också käkat afrikanskt kött. Tänka sig va??

Till detta tog vi ett varsitt glas rött, sydafrikanskt vin, gjort på den speciella druvan Pinotage. Det finns flera varianter att köpa hemma på bolaget så detta skall vi komma ihåg.

Nu var tyvärr kvällen över och klockan såpass sen att det var dags att skiljas om vi skulle hinna få transporter hem till våra respektive destinationer. Vi skiljdes åt på Tottenham Court Road där vi tog Central Line åt varsitt håll. Vi lovade att hålla kontakten och veckan är ju inte slut än…

Så nu är det dags att sova. Det var en lång dag och vi har gjort en hel del, men framför allt har vi definitivt fått en ny vän för livet i Miss Tracey Winskill från Johannesburg, numer bosatt i London.

Vi hörs i morgon igen!