Idag har det känts som om vi gått och gått och aldrig kommit till dörren. Bevisligen har vi ändå gjort just det, två gånger dessutom, men vi har allt gått nån mil också. Vi startade någon gång efter halv tio med kaffe på Caffe Nero i Hammersmith och därefter tog vi tunneln ut till Kew Gardens där vi tillbringade i stort sett hela dagen. Daniel har ju fått sin efterlängtade kameraväska och jag min sele med hänganordning för kamera (med mera o man vill), så vi tog hela klabbet med oss ut.

Jag inser att Daniel gjort det bästa köpet, då hans väska rymde en himla massa och väldigt enkelt kunde bäras både över axel och som ryggsäck. I ryggsäcksläget hade han dessutom tillgång till samma hänganordningar som jag till kameran. Jag får väl spara ihop till en sådan och be Tracey skicka den med posten vid tillfälle. Om jag inte väntar till i november då jag räknar med att åka hit igen.

Nå, vi började i palmhuset där det är varmt som i H och där luftfuktigheten är precis som i en tropisk djungel. Det är väl meningen förstås, men det är lite jobbigt att anpassa sig till det klimatet från att varit på utsidan. För övrigt har det varit väldigt varmt överlag och jag har knappt använt min nya jacka utan bara kört med en tröja.

Efter tropiska turen gick vi och tog kaffe och nåt gott i Orangeriet. Det var inte så illa, men det var nästan enda gången som vi satt ner på hela dagen. Vi gick vidare ganska snart efter kaffet var slut och passade på att göra ett återbesök i Kew Palace. Nu ingick detta i biljetten till skillnad från tidigare gånger då detta varit en extra biljett man varit tvungen att skaffa. Kul att testa nya kameran och objektivet också där inne och jag tyckte det gick riktigt bra. Daniel verkade också vara nöjd med sitt.

Nu var det dags för promenaden bort till the Temperate House som skulle vara vårt sista stopp i Kew, men redan då var klockan närmare fyra, halv fem så tiden bara rinner iväg. I detta växthus fann vi mest grönt, men en och annan rhododendron, iris och mönjelilja visade sig från sina bästa sidor. Därefter var det faktiskt nästan stängningsdags för klockan var nära halv sex.

Men inte slutade vi att promenera för det. Daniel hade på Travel Channel sett något reportage från Richmond, som ligger granne med Kew och där ibland ett besök på den minsta och trivsammaste puben, The Victoria Inn. Så vi hade bestämt oss för att gå dit och se hur den var. Det är ju lite tur ändå att jag ibland har en slags inbyggd känsla för hur man skall ta sig till ställen och platser, för min karta tog slut precis där den behövdes som bäst. Men faktum är att vi inte behövde fråga, gå tillbaka eller cirkla runt en enda gång utan vi kom rakt på puben utan problem (om man nu inte räknar de antal kilometer vi faktiskt fick gå för att komma dit).

Den var faktiskt mycket trevlig och vi blev varmt välkomnade av pubvärden med flera. Så pass trevligt var det – och skönt att sitta ner – att vi stannade lite längre än vi tänkt. Men det kan det vara värt ibland. När vi väl stapplade vidare på trötta fötter var vi också väldigt hungriga. Daniel sa nåt om att äta en hel Gnu, men eftersom han fick gnu igår så var det dags att ta nåt annat idag. Jag stoppade en taxi och bad den köra oss hem till hotellet eftersom vi var utanför vår tunnelbanezon och därför hade behövt betala extra för att komma hem, så en taxi löste det problemet och sparade oss sista promenaden från  Hammersmith och upp till hotellet (20 min ca).

Vi gick upp på rummet och dumpade av allt vi släpat på hela dagen och satte oss ner en liten stund innan vi drog ner på stan som vi säger. Det fick bli mat på Pizza Hut vid Cambridge Circus i kväll och det är inte fel på något sätt. Vi åt så vi rullade ut genom dörren kan jag säga och vi orkade faktiskt bara med två pubar innan det var dags att dra oss hemåt. Nu är det inte mycket kvar att göra, utan det får sluta såhär och så får vi se vad morgondagen har i sitt sköte. Jag kommer inte försöka mig på Baronessans begravning, vi väljer att göra något tillsammans i stället. Varför inte en tur till British Museum eller till Fullers ute i Chiswick så vi får några öl på rummet. Dessutom vill jag till Denmark Street och köpa lite noter. Vi får se som sagt – och ni också.