Då var veckan till ände och det är dags att åka hem. Nästa rapport kommer att skrivas hemifrån, när jag har packat upp och kramat/pussat katterna tills de tröttnar (4 sekunder cirka).

Nå, vi är kvar i London än så jag ska inte gå händelserna i förväg, men väl summera denna dag som bland annat bjudit på klarblå himmel och sol samt en utflykt till hemligt mål.

Daniel och jag började dagen med frukost och var inte kvar på rummet speciellt länge därefter, utan begav oss ut på stan för att komplettera det sista vi hade kvar (eller i alla fall hade en rimlig chans att hinna med). Så vi for till Piccadilly och gick en liten runda kring Royal Academy och Burlington House medan vi väntade på att klockan skulle bli tio. Då öppnade Fortnum & Mason och vi kunde gå ett varv i hyllorna och plocka med oss lite varor hem.

Därefter gick vi till posten och köpte frimärken eftersom jag lovat en arbetskamrat det. Detta borde jag gjort dag ett, men nu blev det i sista sekunden och jag trodde faktiskt inte att posten var öppen, men det var den som tur var.

Daniel ville gå till Davidoff och titta på cigarrer, så det var nästa stopp och vi gick även förbi the Ritz en sista gång och vi funderar på om English Heritage kommer att sätta upp en av sina karakteristiska blå skyltar där så småningom (Blue Plack): ”Margaret Thatcher, 1925-2013, Prime Minister, Died Here…” Vi får väl se vad som händer med den saken.

Slutligen gav vi oss ner till Westminster så att vi kunde få se parlamentet och allt där nere i sin fulla prakt nu när solen sken från molnfri himmel. Themsen låg som en brun remsa och eftersom det faktiskt har blåst en hel del så gick det en hel del vågor på den. Många båtar syntes till, både små och stora turistbåtar. Vi passade även på att titta på, inte åka med, London Eye där den stod och glänste i solskenet. Faktum är att det tog oss mer än 20 minuter att komma över Westminster Bridge från en sida till den andra. Men så stannade vi ofta för att få en bättre vinkel på det vi ville fotografera.

Efter detta tänkte jag att det skulle vara smidigt att gå till Waterloo Station och där ta tunneln tillbaka till Westminster och där byta tåg och ta oss till Victoria i god till innan klockan ett då vi skulle sammanstråla med Tracey. Hon hade inte sagt något specifikt till någon av oss, mer än att hon antydde att det skulle bli picknick om vädret tillät och det fanns som vi såg det inte ett enda hinder för detta idag. På vägen mot Waterloo handlade vi lite och träffade en söt och gosig katt vid namn Lucky. Hon var verkligen kelsjuk och inte ett dugg rädd. Välskött var hon också, så det var ingen strykarkatt. Hon hörde till butiken vi var inne i 🙂

Problemet med denna idé med tunnelbanan var att det är ett H att hitta till Waterloo. Fn vet hur Hertigen av Wellington hittade dit OCH besegrade Napoleon… Vi fick gå runt hela jäkla stationen för att ens hitta en dörr som ledde IN. Men men men… vi kom in och vi fick ett tåg och vi kunde byta och vi kom i tid till Victoria så det skall väl inte klagas så himla mycket. Men ÄNDÅ! 🙁

Vi fick vänta till klockan blev halv två innan Lady Winskill dök upp, men hon hade flaggat för att hon kunde bli lite sen och sagt att vi inte skulle få panik utan sitta ner i lugn och ro och ta något att dricka (det gjorde vi, för man ska ju göra som damerna säger). Hon kånkade på inte mindre än TRE kassar/väskor som vad vi kunde se var fullpackade med vad det nu var hon  hade i dem. Hon var jätteglad att se oss och hoppades att vi var redo för en spännande dag. Nu skulle vi få höra vilka planer hon hade smitt för oss.

Hon hade gjort upp med en god vän att vi skulle packa hans bil med prylarna och dra iväg någonstans utanför stan och där ha en picknick i godan ro och ha trevligt. Lät det som en bra plan undrade hon… Det tyckte vi verkligen och inom bara 10 minuter hade vi tagit oss ut ur stationen och fick träffa den mycket trevlige Giovanni, eller Gio som han kallades. Nu var det bara att lasta bilen full och packa in oss själva. Vi påbörjade färden ut ur stan via Belgravia, Knightsbridge och så vidare och vi försökte komma fram till vart vi ville åka. Tracey föreslog Windsor och det tyckte i alla fall jag lät som en god idé, så det blev då. Gio satte full fart mot det bestämda målet och det tog inte alltför lång tid innan vi var framme.

Nu skulle vi bara ha en bra parkeringsplats också och det verkade helt omöjligt, men ett under inträffade och med en fräck manöver säkrade Gio en toppenplats alldeles nedanför slottet. Så nu var det bara att börja bära Traceys kassar till en bra plats för vår picknick. Det gick inte så länge innan vi hittade en bra plats heller vid vattnet och mitt i solen så inom en kort stund hade hon förvandlat en gräsplätt till ett veritabelt smörgåsbord eller buffé med allt mellan himmel och jord. Gud vet hur hon lyckats få med sig allt och hur hon hunnit förbereda sig. Hon blandade till och med drinkar åt oss, en jättegod sommardrink på champagne och nån slags Campari och färska apelsinskivor. Mmmmm.

Så vi högg in på kyckling, potatissallad (hemlagad), bröd, keso, körsbärstomater, kalkon, lax… ja, ni tror mig väl inte, men det var mat mat mat mat… jag fattar som sagt inte hur hon fick med sig allt ut inklusive bestick, tallrikar, glas… allt i slagtålig plast 🙂 Höjdpunkten, eller avslutningen på allt eftersom allting var en höjdpunkt, var den sydafrikanska specialiteten ”mjölkpaj med choklad”. Får nog be om receptet kan jag säga för den var gudomlig. Mer att dricka fick vi också. ”Jag glömde Bitter Lemon” sade hon besviket när hon tog fram ginflaskan, men vi testade att blanda den med Blåbär- och granatäppeljuice i stället och det var väldigt gott det med.

Mätta och belåtna gick vi tillbaka med resterna till bilen och gick sedan upp för att titta på slottet. Drottningen var hemma, men vi gick inte in och hälsade på. Vi stannade utanför grindarna och betraktade allt från avstånd i stället. Tiden gick fort i alla fall och det blev plötsligt tid för hemresa. Gio och Tracey skulle vidare till en annan tillställning och hade sagt att vi skulle vara tillbaka i London till 18. Nu blev klockan 19 innan jag och Daniel blev avsläppta utanför hotellet efter en fantastiskt härlig och trevlig dag.

Eftersom det ändå var sista kvällen så gick vi ut och tog en liten öl och avslutade med att äta kvällsmat på Spagetti House på Haymarket där vi fick mer god mat och dryck. En Cappuccino efteråt satt inte fel och vi kunde lugnt åka tillbaka till vårt hotellrum och packa allt inför hemresan i morgon.

Så nu återstår bara att sova lite och äta frukost. Sedan blir det att flyga hem. Planet skall gå klockan 13,25 Londontid, vilket är 14,25 för er därhemma. Hoppas att vi slipper förseningar eftersom vi har ett tåg att passa vid 19,21 också. Vi får höras i morgon igen så att ni vet hur det hela gick.