Ja idag har vi varit i Sydafrika och grillat. I alla fall så nära det har varit möjligt, det vill säga hemma hos Tracey och hennes bror Grant i Hornchurch. Var inte så jädra kul att kika ut på morgonen dock när regnet strilade ner och himlen verkade jämngrå. Det fick vi ta för det viktigaste var att umgås och ha trevligt. Det gick för övrigt inte att äta frukost idag igen för det var lika knökfullt nu och jag har som sagt inte varit med om det på alla tidigare gånger som vi varit här. Så det fik bli kaffe och croque monsieur på Café Rouge i stället. Vi passade också på att köpa med ett par flaskor vin till festen och en trevligt Chateauneuf de Pape åt Gino som hade födelsedag i början av maj.

Gino hämtade upp oss på hörnet på slaget elva, precis som vi kommit överens om. Han tog oss genom en stilla del av London och gjorde en extra avstickare så att Daniel fick fotografera en gatuskylt med både engelska och indiska (eller vad det heter) på. Området kallas tydligen ”Banglatown” i motsats till ”Chinatown”. Sedan var det full fart ut till Hornchurch där alla var förvånade att se oss så tidigt. Jag vet vad Tracey sade och hon sa 12, 12.30 och vi kom dit 12.15 vilket var exakt mitt emellan. Nå det spelade ingen roll och när Tracey var klar med sin patient,  då började det dukas fram. Av solen såg vi inte så mycket,  men det regnade inte i alla fall. Då.

Förrätten var nån laxröra som säkert har ett bra namn och här hette den salmon mousse. Serverades med gott bröd och ett glas öl. Vi satt ute på terrassen och hade det skönt. Sedan kom eet lite regn, men Gino fixade ett tak över grillen så det löste sig. Rök nåt så ini vassen, men vi överlevde. Det var mycket som grilades. Revbensspjäll, lamm, kyckling och korv. Till det salad, bröd ost… vi fick grillade majskolvar först och det har jag aldrig ätit tidigare. Gott allting, även om jag hoppade över lammet.

Efter en stund på terassen (Gino fann ett stort parasoll), så blev det en film. Vi såg Lone Ranger med Johnny Depp och den var riktigt bra. Vi hann med irish coffee och melk tart också. Sen var det dags att ta kvällen. Vi tog farväl av Grant och Tracey och de fyra katterna och sedan skjutsade Gino oss hela vägen hem. Han är som sagt väldigt snäll. Kanske blir det nåt i morgon kväll,  men Tracey lovade att höra av sig så att vi vet.

Nu är vi åter på hotellet och ska snart sova. Vi hörs igen.