Det var någon som föreslog att vi skulle ha en torrdag. Tyvärr gick inte det idag för det har regnat hela tiden. Inte mycket, men tillräckligt för att det ska ha droppat från det vi gick i morse till vi kom hem tillbaka. Vi smälter inte, så det gör inte så mycket och vi har båda paraplyer om det behövs. Dessutom fick vi plats att äta frukost idag, vilket var trevligt så vi slapp tänka på den saken. Begriper som sagt var inte hur det kunnat vara så fullt där inne de andra dagarna.

Vi började med att dela på oss. Efter transport till Leicester Square gick Daniel till Forbidden Planet och jag gick till Foyle’s. De sistnämnda stänger sin butik den siste maj och sedan öppnar de veckan efteråt i nya, ännu större lokaler ungefär 40 meter längre ner på gatan. De har växt stadigt sedan Williams tid och inte minst sedan Christina. Nå, jag var inte ute efter något specifikt, men det är alltid skoj att titta lite i hyllorna. Faktum är att jag hamnade på barnavdelningen där jag fann ett nytryck av en gammal favorit som jag absolut kände att jag måste köpa och läsa på sitt originalspråk. Biggles Flyger Österut. Jag vet inte om det är något slags jubileum i faggorna, för RAF-museum i Hendon har en speciell Bigglesutställning som började igår… Jag köpte den i alla fall och lyckades tömma fickan på mycket av de små, irriterande mynt som samlar sig och och som väger ton.

Vi hade bestämt att vi skulle mötas på the Bloomsbury Tavern klockan elva och det gjorde vi. Det var trevlig med ett glas från Shepherd Neame för en gångs skull och vi var inte helt ensamma om det. Tre skottar i kilt dök upp och tog ett varsitt glas innan de åter försvann ut i regnet. Antagligen en pappa och två vuxna söner som hade varit på fotbollsmatch i helgen. Efter detta lilla stopp drog vi vidare till Bermondsey och det skulle vi inte ha gjort. Där fanns det fan i mig inte något av värde och definitivt inte det som vi letade efter. Men, man kan inte lyckas alla gånger. Däremot har vi i efterhand fått reda på att medan vi var i Byggnad B på det gudsförgätna stället, då var Gino och levererade varor i Byggnad H. Otroligt, men det är inte första gången som detta händer. Han är överallt den mannen.

Vi lämnade Bermondsey och åkte till London Bridge i stället och åt lunch på the Barrowboy & Banker. Det blev körv å mos (igen)  och den var bättre, tyckte vi, än den vi fick på Dickens Inn häromdagen. Ut i regnet och till en Odd Binns där vi köpte en flaska vin till kycklingen som vi skall äta i morgon. Vi har inte haft nån kväll för detta än, men det är inte konstigt då vi har varit med Tracey och de andra mest hela tiden. Tillbaka in till stan och till J.J. Fox of St. James där många kända personer köpt sitt röka. Inte minst Oscar Wilde och Winston Churchill. Daniel köpte inte något att röka, men ett tillbehör blev det och framför allt så har vi äntligen varit där. Vi har besökt Davidoff några gånger och nu var det dags för denna anrika butik.

Sedan fick jag lov att göra min arbetskamrat Sandra glad genom att ta med mig Daniel till Ben’s Cookies där vi tog en fika och åt världens godaste chokladkaka. Daniel köpte en hel låda kakor med hem som vi skulle ha till kaffet i kväll, men det blev andra bullar som ni snart ska höra. Därefter kunde vi bege oss tillbaka till hotellet en stund och vi hann till och med ta oss 30 minuter på rygg vilket faktiskt var rätt skönt. Tracey hade tagit ledigt idag för att samla ihop sig och allt sedan den stora festen igår. Grant hade lämnat disken och det andra åt henne såklart, den boven och Gino erbjöd sig ändå att ta hand om allt innan vi åkte. Hon borde sagt JAAAA. Men det gör hon aldrig. Hur som helst så stod hon till förfogande som det heter och vi hade redan igår bestämt att OM hon inte hade en patient på kvällen då skulle vi gå ut och äta.

Patienten ombokades till fredag och kvällen var fri. Gino har korta tisdagar och kunde också vara med (annars slutar han närmare nio om kvällarna och drygt det ibland). Vi hade med Ginos hjälp föreslagit att vi skulle åka till Wimbledon eftersom det var enkelt för Tracey att ta sig hem (samma tunnelbana hela vägen), men Tracey ville helst att vi gick tillbaka till O2 och vi säger inte nej om det verkligen är det hon vill. Så det blev en repris, fast en annan restaurang den här gången. Katie Perry hade visst nån konsert och jag vet inte vem hon är, men gott om folk var det där i alla fall. Restaurangen hette Jimmy’s World Grill, eller bara Jimmy’s och det var buffé från världens alla hörn. Ät till ni spyr-modellen igen alltså. Billigt som tusan också om man räknar på det. Fyra personer och en flaska utsökt vin och en stor flaska vatten gick inte på mer än £75 och de är billigt det i London. Inte ens 900 spänn i svenska och då rullade vi ut när vi hade ätit. Det var bara att plocka till sig hur mycket man ville och orkade. Jag gick tre gånger och Daniel fem eller sex 😉

Så nu har vi inget mer Tracey inplanerat denna resa. I morgon har vi annat att göra och det skall bli trevligt det också tror jag. Vår KFC-kväll om inte annat hägrar och jag hade tänkt ta Daniel med mig till Hendon och kolla på Bigglesutställningen. Sedan skall jag till Fortnum & Mason en sväng och kolla på te och vi skall till ett ställe på 121 Shaftesbury Avenue också. Sedan har vi gjort London för den här gången. Tracey hade med sig en påse till oss och i den var det två öl och resterna av den goda Melk Tart som hon baka till igår. Så det var vad vi fick till kaffet i kväll och inte kakorna som vi tänkt oss. Har jag sagt att hon gav oss en varsin flaska Gin igår också? Daniel skulle ju ha födelsedagspresent och då fick jag en också. Det var Gordon’s Gin. Den ena fläderbärsgin och den andra gurka. Finns inte att få hemma så detta var dyra presenter oavsett prislapp. Får slås in väl i bubbelplast och kläder för att komma hem hela.

Sedan var det frågan om det är sängdags, eller om vi ska ta den där Old Speckled Hen som hon skickade med i kväll också… Ja vi får se. Hörs i morgon igen.