Då var det lördag och vi bestämde oss redan i natt för att skippa frukosten och få en liten längre stund att sova och sedan åka ner ”på stan” och dricka 11-kaffe på Caffè Nero på Tottenham Court Road. Så blev det också och det var riktigt trevligt att få visa våra vänner ett av de mysiga ställen som jag och Daniel brukar frekventera på våra resor till London. Kaffe och en panini är en bra start på dagen och det verkade inte som om någon hade en avvikande åsikt. Det var lagom glest med folk också, så vi hade inga problem att få vår beställning och en lugn vrå att sitta i.
När detta var klart tog vi en liten sightseeing i Soho och var bland annat till Soho Square och sedan en promenad längs Wardour Street. Där ligger en Yamahabutik och d menar jag inte motorcyklar utan musikinstrument. Allt från flöjter och digitalpianon till saxofoner och cellos. På övervåningen fanns en överraskning som jag inte ens hade kunnat fantisera om. De hade ett showroom för pianon och närmare bestämt flyglar och ett par vanliga, ej digitala pianon. Jag sade till Daniel (Claes hade gått i förväg) att jag skulle gå dit och se om det fanns en Bösendorfer och svaret blev att han inte trodde det. Men det fanns det. Tre stycken närmare bestämt och jag slog än några takter på Marzians Aftonklockor på två av dem. Helt underbar klang och känslighet i anslaget. Går inte att beskriva. Det var en annan kund där, en flicka, som spelade både på Yamahas stora flygel och på en av de tre Bösendorferna och hon var fantastisk. Zarina fick tag i gossen som arbetade där på den här våningen och han berättade för oss om processen att bygga en Bösendorf, något som tar flera år i anspråk, då träet skall torkas i fem år först och sedan lite till efter det. Allt är handgjort, från ramen till strängarna. Helt fantastisk att höra och sedan… sedan berättade han om den varma och mjuka klangen och satte sig ner och spelade för att demonstrera. Jag hade inget där att göra och att ens få röra en flygel behövde jag inte tänka på. En sån grabb. Han borde försörja sig som konsertpianist. Ja, tänk vilka små juveler man kan finna i London. Både denna butik och den vänligen gossen. Otroligt. Jag köpte ingen flygel då jag inte hade £89000 med mig, men väl lite noter… Det tog en god stund att skaka av mig känslan av det här korta mötet med världens bästa flygel får jag lov att tillstå.
Vidare i sightseeingen hamnade vi vid Oxford Circus och det famösa övergångsstället där som har korsningar på alla sätt, inklusive diagonalt. Regent Street var avstängd för nåt jippo, så vi gick aldrig ner mot Piccadilly Circus, så det har vi kvar till en annan dag. Vi gick in på Argyll Arms i stället och tog resans första öl på en riktig pub. Zarina fick ett glas vin i stället, men det är inte så konstigt då hon inte dricker öl – helst. Vi satt där en stund och filosoferade, innan vi beslutade ta oss till en annan pub för att äta lite man innan det var dags att träffa Tracey och gänget igen. Vi hamnade då söder om Themsen, på puben the Mulberry Bush. En trevlig pub som Daniel och jag varit på ett par gången. Där fick vi god mat. Jag och Zarina åt Fish & Chips, Daniel tog Bangers & Mash och Claes en hemlagad burgare. Younger har licensen så det blev en Young’s Special till maten för oss öldrickare.
Nu var det dags att skynda oss tillbaka till hotellet för att hämta kamerastativ för kvällens övningar. Det är ju 5:e november idag och sålunda Guy Fawkes Day och fyrverkerier i massor på flera ställen runt om i London och övriga Storbritannien. Tracey hörde av sig och vi bestämde att vi skulle ses på Sherlock Holmes’s Pub och så fick det bli. Där var det dock högljutt och trångt och Gino var osäker på var han kunde parkera, så vi packade oss in i bilen i stället och åkte direkt till Chelsea Embankment för att gå på puben där och alltså redan vara på gångavstånd från de fyrverkerier som jag och Daniel beslutat oss för att se. Trångt även där på pubarna, men vi fick lite i oss i alla fall och sedan bar det av för att skåda och fotografera fyrverkerispektaklet. Jag fick nåt problem med kameran, så det är bara Daniel som har bilder här (och säkert Zarina som tog med mobilen). Fantastiskt var det, även om jag hade behov av en pub för att pinka och knappt kunde stå stilla. Enorma summor gick bokstavligen upp i rök, den saken är säker och det var mycket storslaget. Hoppas Daniels bilder blev bra.
Mat måste vi ha och det var nästa punkt på schemat och Gino visste en liten restaurang inte långt från där vi parkerat bilen. Så där fick det bli. Trevligt och gott och Gino betalade. Det sistnämnda hade vi inte planerat för, så vi får bjuda tillbaka. Vi satt ganska länge där och njöt av mat och dryck och det pratades en hel massa också såklart. Grant var inte med i kväll, tyvärr, då han låg hemma och mådde dåligt. Synd, men vi hoppas att han är med i morgon. Vi valde att inte dricka kaffe på restaurangen utan tänkte hitta ett ställe närmare hotellet. Ja, det gick lite som det gjorde och de höll på att stänga, men tog oss ändå. Daniel ville vara snäll och beställa det han visste att vi ville ha, men alla ändrade sig (utom jag) och det blev lite kaos av det. Nå, det löste sig nästan och vi överlevde i alla fall, även om jag fick socker i mitt kaffe och mjölk… Nå, ingen är perfekt.
Nu återstår bara lite sömn innan det är dags för nästa äventyr. I morgon skall vi resa till Windsor och Gino hämtar oss efter frukost. Spännande!