Idag kunde vi gå på GMT, då Tracey hade fullt upp både dagtid och kvällstid, så vi var lämnade åt vårt öde. Frukost enligt gängse rutin klockan 8.30 och sedan ner på ”stan” för lite mer sightseeing med Claes och Zarina. Vi gick till Buckingham Palace och Z hade önskningar om att få se vaktavlösningen där och tro det om ni vill, men vi lyckades infria denna önskning. Visserligen fick vi stå en stund vid Victoria Memorial och vänta på att de små gossarna dök upp, men sedan gjorde de det och vi fick se dem. Vi valde dock att gå när vaktparaden som sådan hade passerat. Själva byta ut vakterna var inte av intresse då det egentligen inte är mycket att se.
Så vi gick och tog en promenad längs The Mall i stället så att jag fick orera fritt och höra ljudet av min egen röst. Claes och Zarina påstod att det jag sade var mycket intressant, så jag vet inte vad det var för fel på dem. De fick i alla fall en massa fakta och historia till livs och om de överlevde det, ja då överlever de det mesta. När gatan tog slut genade vi upp mot Trafalgar Square och fick syn på en pub som vi inte kände igen – The Admiralty. Då det var en Fuller’s, så bestämde vi oss för att gå in och se vad som erbjöds och kanske få en kopp kaffe. Claes ordnade sig kaffe, medan Daniel ordnade öl åt mig och honom. Efter en överläggning bestämde vi oss för att ta några smörgåsar också och Zarina ville då ha té. Inga problem och det som bara var ett litet stopp, blev en hel lunch.
Vi skådade Nelson som hastigast där han stod utanför och sedan vandrade vi vidare nedför Whitehall så att de fick se Horse Guards, Banqueting House och Downing Street. Sedan var det dags att passera över Westminster Bridge så att de skulle få den klassiska vyn över Parlamentet. Inte helt illa denna dag med växlande molnighet och sol. Vi fortsatte att gå längs South Bank och passerade då, självfallet London Eye, som var mer eller mindre öde denna dag. Zarina ville nog gärna ta en tur, men hon måste ha något kvar till nästa gång, så vi gick vidare. När det som var av intresse tog slut, förde jag min lilla flock till Waterloo Station så att vi kunde förflytta oss till London Bridge och Hay’s Galleria och närmare bestämt puben The Horniman at Hay’s. En öl och lite vin skadar ingen en sådan här dag och herrarna tog det förstnämnda och damen det sista.
Utanför puben finns en liten minimal marknad och vi botaniserade där en liten stund efter att vi släckt törsten. Jag hade föreslagit en tur hem för vila och eventuellt annat vad som nu önskades, innan vi återvände ner mot staden för att gå vidare till kvällens äventyr: ett besök på Jimmy’s World Grill i O2-arenan. Så när klocka blev halv 4 valde vi att återvända till Shepherd’s Bush och där tog jag och Daniel lite kaffe och vilade innan vi åter styrde stegen mot busshållplatsen för vidare befordran till North Grenwich (via Piccadilly Line och Jubilee Line).
O2 är en stor arena och jag har beskrivit den i tidigare inlägg, då vi har varit här förut. Vi hade en födelsedagsfest för Daniel på den Brasilianska restaurangen Rodizio Rico och vi har även varit på Jimmy’s en gång också. Nu var det bara vi fyra och jag hade bokat bord till klockan sju. Vi anlände strax efter sex och styrde stegen till Snigeln och Salladen… Ja, den heter så, Slug & Lettuce. Det är en pub snedstreck bar där det serveras både mat och dryck och framför allt cocktails. Så Zarina fick en sådan och jag tog en gin, medan pojkarna drack öl (Claes en Guinness och Daniel en Doombar). Vi hade riktigt trevligt här en stund innan det var dags att gå över till Jimmy’s och äta äta och äta.
Ja, här finns mat från världens alla hörn och det är buffé, ät till du spyr. Typ. Priset för detta är mycket rimligt, faktiskt, endast £14 per person plus vad vi vill dricka och därefter är det upp till var och en att äta så mycket de känner att de vill ha. I regel slutar det med att man nästan mår illa och jag undrar om inte kvällen följde detta till punkt och pricka. Ingen var hungrig efteråt kan jag väl säga och vi åt definitivt mer än som var bra för oss. Claes åkte till och med direkt, så gott det går, tillbaka till hotellet för att sova och hoppade över besöket på puben efteråt, vilket var synd men förståeligt. Jag kände i alla fall att jag ville gå på en pub innan vi åkte tillbaka, då vi knappt besök några den här resan och jag valde att leta reda på en kring Bond Street, så att vi bara hade Central Line tillbaka hem igen.
Det blev The Iron Duke, en av våra favoriter och där var det nästan tomt på folk. Märkligt, men så är det ibland och vi klagar inte. Jag och Daniel fick vår öl och Zarina tog någon underlig fruktdrink som fanns att få färdig på flaska. Jordgubb, tror jag. Så vi satt där och diskuterade Donald Trump och hans goda sidor. Vi fann inga alls och sedan ringde det i klockan och det var dags att bryta upp och åka tillbaka till hotellet. Ja, jag säger då det. Om jag får citera det föga kända judiska ordspråket, om mormor haft pungkulor hade hon varit morfar… Jag har ingen aning om vad det betyder, men ni som läser detta inser att det är väl förbi läggdags för min del. Om jag nu kan sova med all förbaskad mat i magen. Ölen är inget problem. I morgon skall vi shoppa och sedan träffa Tracey på kvällen.