Dagen var lite gråare än söndag och måndag, men helt ok. Några droppar regn föll, men inget större skyfall. Vi började med frukost, som vanligt och åkte sedan till London Bridge för att besöka Borough Market. Här finns det mycket att se och även köpa om man är intresserad. Mat i mängder, både färdiglagad och rå. Allt från musslor och hummer till nöt, svin och lamm. Ostar, bröd, kryddor och delikatesser bjuds ut till hugade spekulanter. De som är sugna kan få både frukost och lunch, eller bara ett mellanmål. Daniel passade på att gå till frisören och sedan gick vi varvet runt och kikade.

När vi ändå var i närheten, passade vi på att gå till en pub som Daniel läst om och som skulle vara från 1600-talet. The George Inn hette den och där har både Shakespeare och Dickens blivit serverade. I alla fall är det vad som påstås. Vi tyckte att den var ganska trevlig, om än lite öde. Det ändrade sig en smula när det drog ihop sig till lunch. Kändes som den drog en del stamgäster. Nå, vi drack ur och reste vidare söderut. Den här gången till Kennington, mest känt för sin cricketarena, The Oval. Vårt mål hade dock inte så mycket ssportanknytning.

Filmen Kingsman: The Secret Service, är en av mina favoriter och det visar sig att puben som figurerar i den finns i verkligheten och ligger på nr 6, Black Prince Road. Lämpligt nog heter den the Black Prince, efter Edward, prinsen av Wales och den förste hertigen av Cornwall. Varför Edward kallades den svarte prinsen är inte helg belagt, men den kan berott på hans svarta rustning, eller hans brutala sätt i strid. För oss har han egentligen bara en sak som gör att hans namn fastnat, nämligen att han instiftade Strumpebandsorden. Han ligger begravd i Canterbury Cathedral och dog före sin far och blev därför aldrig kung.

NÅ… I filmen blir Colin Firths karaktär påhoppad av ett gäng storkäftade ynglingar på denna pub och reser sig upp för att gå – tror man. I stället reglar han dörren medan han lugnt säger: Manners Maketh Man… och sedan är det kört. Se filmen så förstår ni. Daniel snokade reda på den och nu har vi varit där. Trevlig pub, men ingen direkt utmärkande sådan. Gullig hund fanns det där, dock och den blev vederbörligen klappad på. Vi drog vidare med bussen som gick precis utanför och hamnade i Chelsea i stället. Ett stenkast från där Margaret Thatcher ligger begravd, fick vi en enkel lunch och en öl. Ost- och skinkmacka med Coleman’s senap. Det gick inte av för hackor. Rensade bihålorna på oss båda utan problem.

Nästa anhalt denna dag blev Russell Square och pubarna Friend at Hand och The Queen’s Larder. Daniel hade hoppats på en Abbot Ale, men inte ens den sistnämnda puben, som alltid har, hade. Jag frågade och fick till svar att den faktiskt brukar finnas så här års, men var lite sen. Kom tillbaka om ett par veckor, sade han. Tack, jag har fem dagar… Nå, man kan inte få allt. I alla fall inte en Abbot Ale.
Nu slog hungern till och jag bestämde raskt att vi skulle åka till Covent Garden och hitta något där. Först blev det naturligtvis en pint, men därefter började vi aktivt söka efter ett matställe. Det blev puben Marquess of Anglesey och vi bestämde oss för en varsin cottage pie. Mycket gott! Kan rekommenderas i allmänhet för er som hamnar på en pub och vill äta. Lugnt och fridfullt var det också i matsalen en trappa upp, även om det kom en grupp svenskar sedan vi slagit oss ned. Man får aldrig vara i fred.

Puben Nell of Old Drury fick avsluta dagen. Den har sitt namn av Nell Gwynn, en av Charles II:s älskarinnor – med mera. Trevlig även det och som på majoriteten av alla andra ställen vi besökt, var det lugnt och få besökare. Besynnerligt. I morgon skall vi träffa Tracey. Gud allena vet vad som händer då. Tune in! 😉