Söndag 5 juli

Då var det över för den här gången och om allt går som det skall, så återvänder vi i november igen. London ligger kvar, får vi tro och det finns alltid massor att göra när man är där.

Den här dagen har gått helt i resandets tecken och vi checkade ut vid tio, lokal tid och tog oss ned till Hammersmith för att komma med en tunnel till Heathrow. Jag har aldrig haft en så full resväska och den här gången hade vi till och med betalat för att ha en extra väska med allt vi köpt/fått, så 3×23 kilo plus handbagage är en hel del att släpa på.

Fram kom vi i alla fall och på flygplatsen gick det ju att dumpa väskorna direkt, så vi var av med dem. Jag hade drygt 23 kilo i min, men damen i disken sade inget om det och jag var lika glad för det. Ingen höjdare att behöva packa om för några hekton. Daniel var också glad och vi kom ganska enkelt igenom säkerhetskontrollen till butiker och annat. Jag handlade inget alls och Daniel köpte bara något litet. I stället tog vi en fika och åt en smörgås (en halv lunch) innan det var dags att gå ombord.

Flygningen gick smidigt och vi kom fram i god tid och kunde vänta på vårt bagage utan att känna stress över att vi hade ett tåg att passa. Väskorna kom så småningom och allt i dem verkade i alla fall vara helt. Så vi gick vidare till Arlanda Express för en snabb förflyttning till Centralstationen där tåget skulle gå 19.07.

Gick gjorde det, men vi fastnade såklart i Hallsberg igen och inget om detta sades innan. Typisk SJ tydligen och man kan uppenbarligen inte lita på dem alls längre. Nå, vi kom hem en halvtimme senare än det som stod på biljetten, så vi får vara glada över det. Mest glada var dock katterna och nu skall jag ägna mig åt dem en stund. Bilder från resan dyker upp i galleriet när jag får tid att ta hand om dem. Tack för att ni har läst om våra öden och äventyr!!

Lördag 4 juli

Sista dagen. I morgon åker vi hem. Ja, det går fort när man har roligt och det har vi haft. Från Isle of Wight till London Eye. Idag tog vi en tripp till Paddington för att äta frukost på Den Galne Biskopen, något som vi brukar göra en gång under resan. Det är frukost på hotellet, men bara smörgås och kaffe/te, så en rejäl engelsk frukost är gott att bryta av med. Dessutom hade vi en lång dag idag.

Efter frukosten åkte vi ner på stan och gick till Fortum and Mason för att handla lite presenter till Tracey och Gino. Funderade på att köpa mig lite te, men jag har kvar sedan sist. En cocktailbok fick dock slinka med. Daniel handlade inget. Så vi åkte tillbaka för att packa och se till att våra 23 kg fick plats i väskorna och sedan tog vi en kopp kaffe på Café Rouge, medan vi väntade på att incheckningen öppnade. Det gjorde den 24 timmar innan avgång och det var inga problem att gör detta.

Gino väntade på oss, nästan på det vanliga stället och sedan bar det av ut till Hornchurch och Traceys grillfest. Vi passerade Churchill War Rooms och Gino stannade så vi fick ta bilder på den Spitfire som tillfälligt står utanför. Det var en del trafik, så det tog en stund att komma ut ur London, men vi hade inte bråttom. Väl framme var det drinkar och tilltugg, champagne och annat. Sedan grillade Grant allt som skulle ätas och det blev middag. Tracey hade bjudit två vänner, Sarah och Phil plus Mr Collins, såklart.

Katterna var där, alla fyra och det skall bli skönt att komma hem till mina. Festen pågick till sent och nu är klockan över två och det är läggdags. Nästa inlägg blir när jag kommit hem i morgon kväll (söndag), fast det är ju redan i morgon…

Fredag 3 juli

Idag var det dags för den riktiga höjdpunkten på resan och då menar jag bokstavligen. Vi åt frukost som vi brukar och åkte sedan ner till Pimlico för att träffa Tracey en liten stund. Daniel fann en väska som han ville ha också, så det blev lite affärer. På vägen dit hade vi skaffat honom ett polariseringsfilter till kameran, så att han kan avlägsna lite oönskade reflexer när han fotograferar om sådana förekommer. Vi tog bussen från Cambridge Circus (nr 24) och resan tog ungefär en halvtimme, men då behövde vi inte gå många meter när vi väl var framme.

Vi var inte så länge på Grays eftersom vi ändå skall träffa Tracey i morgon och vi vandrade vidare upp till puben St. George’s Tavern och där drack vi en god cider medan Daniel förberedde sig mentalt på nästa steg i planeringen. Det var lika bra att ta tjuren vid hornen och åka vidare till Westminster och South Bank där London Eye väntade oss. Biljetterna var ju redan köpta, så det var bara att hämta ut dem, vilket inte var några problem. Sedan kunde vi ställa oss i den snabba kön och bli slussade vidare till själva hjulet. Väntetiden var i stort sett obefintlig och snart var det vår tur att stiga in i den lilla bubblan som skulle ta oss ett varv runt.

Då Daniel är höjdrädd får jag lov att säga att det var ett djärvt drag av honom att ordna detta, även om vi inte visste hur det skulle gå. Nu var det inget problem och han överlevde den ungefär halvtimmeslånga färden från start till mål. Jag får tillstå att utsikten var magnifik och vi tog båda många bilder som det skall bli intressant att titta på. Vi såg väl i stort sett hela London där uppe, men att identifiera allt kanske tar en stund. Allting ser annorlunda ut från ovan, den saken är säker. Nå, vi kom ner i alla fall och vandrade sedan för att finna ett matställe.

Detta fann vi i form av en pub vid namn The Mulberry Bush och det var en mycket trevlig plats att sitta på. Personalen var rolig och välkomnande och maten var mycket god, även om den var en enkel makaronipudding med strimlor av bacon och fläskkött. Ost ovanpå förstås. Mmm… Vi satt där en stund och när Daniel kände sig redo gick vi vidare för att handla lite på Nisbets innan det var dags för den sista promenaden bland Londons pubar.

Vi handlade kanske inte så mycket, men det blev i alla fall lite grand att försöka få plats med när vi skall packa för hemresan. Det skall bli mycket intressant att se vad vi får plats med, trots att vi har en extra väska denna gång. Hur som helst var det nu dags för pubrundan och vi började på Bloomsbury Tavern och arbetade oss försiktigt vidare till Smithfield och St Bart’s, där vi avslutade det hela på Hand & Shears, innan vi tog en taxi tillbaka mot centrum och närmare bestämt Chinatown, eftersom vi ville äta kinesiskt denna sista kväll (är hos Tracey i morgon kväll, som sagt).

Så nu är vi hemma på rummet och skall göra oss kaffe på maten. Det har vi förtjänat och sedan blir det väl att sova, kan jag tro. Vi skall hinna lite innan Gino hämtar oss vid halv två, två ungefär. Resten av lördagen skall alltså spenderas i Honrchurch, så vi får se när vi återkommer och hur trött jag är då och vad jag orkar med av skrivande på bloggen.

Torsdag 2 juli

Dagens väder har varit mycket behagligare idag och det kom till och med en liten regnskur. Trots det har det varit en varm dag även idag. Vi åt vår frukost och åkte sedan ned till Ludgate Hill, där vi vandrade runt St. Paul’s Cathedral och tog lite bilder. På Paternoster Square var det många poliser och de hade tydligen en brottsstoppardag. Några var dessutom tungt beväpnade, vilket kändes som lätt overkill. I alla fall tog vi 11-fika på Nero strax intill.

Nästa steg var något jag inte gjort tidigare och inte Daniel heller. Vi besökte St. Mary Le Bow, kyrkan inom vars klockors hörhåll man måste vara född för att vara en äkta Cockney. Vacker och fridfull plats och det var trevligt att äntligen ta en titt där inne. Daniel tände ett ljus för Erin och Mr Collins dotter, bl a. Vi tog några bilder också, vilket verkade vara tillåtet.

Efter detta gick vi till den närbelägna Williamson’s Tavern, där vi drack en pint till minne av min farfar, som idag skulle ha fyllt 100 år. Vi högtidlighöll detta minne vid ytterligare tillfällen under dagen, vilket är lite udda då jag inte har något minne av honom, då jag är född nästan 3 år efter hans förtidiga frånfälle. I alla fall var det hans hundraårsdag idag. Lunch fick vi på Olde London, efter en promenad som tog oss tillbaka till vår startpunkt. Jag måste ha svängt åt fel håll någonstans på vägen.

Nu var det dags för lite pubar. Därför reste vi till Chiswick, där vi tog en ale-promenad, föreslagen av The Campaign for Real Ale (CAMRA). Det var 7 pubar på denna, men vi (eller jag) valde ut 6 av dem. Väldigt trevligt och väldigt mysiga pubar. Flera av dem låg i gamla kulturmärkta byggnader från tidigt 1900-tal. Detta var första riktiga rundan den här resan och vi kanske hinner med en liten i morgon också. Vi får se. Nu blev det 7 pubar trots allt, för vi tittade in på Mawson Arms vid bryggeriet, då den låg granne med pub nummer 5.

Innan vi åkte in till stan igen för mat, passade vi på att besöka en Odd Bins där jag köpte vin att ge till Tracey på lördag. Jag blev överraskad när expediten sade ”sjutton” som slutsumma. Inte för summan, utan för att hon sa precis det ordet. Jag frågade om hon kunde vårt språk och ja, lite. Lustigt hur det kan vara. Ännu lustigare blev det när hon drog ramsan ”sju sköna sjuksköterskor skötte…” Då blev jag imponerad :-). Så vi tog vårt vin och åkte in till Strand, där vi åt på Pizza Hut.

Trevlig dag och nu har vi bara morgondagen kvar, då lördagen blir på Traceys terrass. Daniel har bokat London Eye, så nu återstår att få upp honom i hjulet, haha. Läs resultatet på denna blogg. 😀

Onsdag 1 juli

Det här har nog varit den värsta dagen i London som vi har haft. Stekhett till den milda grad att allting stod stilla. De som säljer vatten på flaska har tjänat grova pengar idag och vi har konsumerat några liter. Så varmt har det varit att det inte ens smakat med öl.

Vi skulle börja dagen på The Wallace Collection, men Daniel fick se den på egen hand, då jag glömt nyckeln till kamerabagen i vilken jag hade alla pengar – och kameran. Så jag fick vända i dörren. Inträdet var gratis, men ändå. Dessutom fick man fotografera hej vilt, vilket Daniel gjorde till dess att batteriet tog slut.

Det var inte kul att shoppa, det var inte kul att äta och det var knappt kul att gå på puben. Så den här dagen får vara den enda i sitt slag, annars får vi inget gjort. Visserligen fick vi tag i allt vi behöver till baren på en butik som Gino rekommenderade åt oss, vilket var ett stort plus. Både Peychaud’s Bitters och en flaska Creme de Noyux (tror vi) och lite till. Jag handlade lite på Music Room och Daniel var till Forbidden Planet för ett par böcker.

Sedan orkade vi inte mer och har ätit KFC på rummet och legat lågt. Frågan är om det går att sova och hur det ser ut i morgon. Regn och åska vore att föredra, så luften går att andas igen.

Tisdag 30 juni

Vi såg redan från start att det skulle bli en het dag idag… och vi fick rätt. Dessutom var det knökfullt i matsalen vid frukosten och vi delade bord med två norska personer (herr och fru?), vilket förvisso inte gjorde något. De var trevliga och vi fick alla vår frukost. Efter det gjorde vi oss i ordning för att åka ner på stan. Först var vi dock tvungna att fylla på våra resekort med lämplig period och det blev 7 dagar i 3 zoner. Det räcker gott och väl och ger oss möjlighet att åka obegränsat buss och tunnelbana till dess vi åker hem på söndag.

Efter en förmiddagsfika på Caffe Nero på Tottenham Court Road, föreslog jag en tripp till West Norwoods kyrkogård, som är en av De Sju (Magnificent Seven) som instiftades på 1800-talet, då det blev ont om gravplatser i centrala London. Där vilar en och annan, som kulsprutans uppfinnare Hiram Maxim och Tate, han som grundade galleriet med samma namn. Jag hade önskat finna Katti Lanner, vars far Josef skapade wienervalsen tillsammans med Johann Strauss d.ä. men man kan inte få allt. Faktum är att vi inte fick nåt utom Maxim, som låg nästan precis innanför grindarna. Resten fann vi inte. Det skall finnas över 60 listade monument där inne och ingen information alls. Dåligt.

Vi gav upp i värmen och åkte till Victoria och åt lunch i stället. Sedan besökte vi lite pubar så sakteliga fram till kvällens middag. Den hade vi tänkt äta på Adam & Eve, men managern dök upp när Daniel började bläddra i menyn och sa att hon hade stängt köket för att kocken höll på att få värmeslag. Hettan i London börjar alltså göra sig gällande och i morgon skall det bli värre. Hon rekommenderade The Albert i stället, så vi gick dit för en varsin steak and ale pie och en pint till det. Kaffe på maten fick avsluta och sedan åkte vi hem.

I morgon skall det alltså bli ännu hetare. Får se om vi överlever.