Måndag 29 juni

Sista dagen på ön. Vädret strålande igen och vi förstod att det skulle bli en varm dag. Jag ägnade tiden från uppstigandet till frukost med att packa ner allt igen och kolla så att vi inte glömde något. Insåg att vi båda borde haft någon slags solkräm med oss, men så kan det vara. Vi skulle till London och inte på solsemester.

Efter frukosten ägnade vi oss åt att få ihop alla väskor och kassar så att de kunde stå kvar på hotellet medan vi var till Osborne House i Cowes. Anledningen var att vi inte fick plats med både bagage och Mr Collins lånade scooter, som ändå skulle lämnas tillbaka på eftermiddagen. Så Gino skulle fixa det medan vi andra åt lunch. Färden till Cowes var händelselös och gick på en halvtimme. För er som inte vet var Osborne House ett av drottning Victorias slott och hon var ofta på Isle of Wight, där hon också dog den 22 januari 1901.

Fanns mycket att se och göra, men vi hade en aning begränsad tid då färjan gick halv fyra. Så vi bestämde oss för att göra det som föll oss in och sammanstråla klockan halv två för lunch. Daniel och jag tog ett varv på det lilla slottet och såg allt vackert där inne, inklusive sängen där drottningen dog den kväll när hennes tid tog slut. Sedan gick vi runt lite i parken innan lunchen – som blev en fika och sedan kom Mr Collins och Gino tillbaka och hämtade upp oss.

Irriterande nog fick vi höra att färjan var inställd. Japp. Nästa gick en timme senare, vilket hade gjort stor skillnad för oss om vi vetat det i förväg. Så det var bara att gå till puben och ta en öl. Hem, eller till fastlandet, kom vi ändå och vi hade ju inget val. Vi hamnade i rusningstrafiken pga detta, så att ta vägen över Portsmouth gick åt skogen. Men, men… Gino lovade att ta en heldag med oss där vid något tillfälle.

Vi stannade till i Chiswick på hemvägen och åt och nu har Daniel somnat. Dags för mig också. Trevliga fyra dagar, men slitsamma också. Kostar att ligga på topp :-).

I morgon är det tisdag och vi får chansen att göra London osäkert. Hörs igen!

Söndag 28 juni

Idag var det växlande, både väder humör och idéer om vad vi skulle hitta på. Grått till att börja med, sol när vi packade bilen och några droppar regn under dagen. Funkade, trots allt.

Vi började i Freshwater, där vi besökte Dimbola Lodge, där en av pionjärerna inom foto, Julia Cameron, bodde. Hon var god vän med många intressanta personer, som Darwin, Lewis Carroll, Lord Tennyson, Jenny Lind med flera och flertalet fanns med bland hennes verk. En intressant förmiddag får jag säga. Grant och Mr Collins tog en fika medan vi andra travade runt och det var nog bra. Jobbigt med trappor när benen inte vill.

Vi reste vidare till det som återstår av öns ångjärnväg, där vi fick se en uppvisning av rovfåglar, bland alla lok och vagnar. Det blev ingen resa med tåget, men det var intressant ändå. En liten regnskur dök upp, men det gick snabbt över och störde inte verksamheten nämnvärt. Vi kollade på tågen, rotade lite i shoppen och tog en hastig tur genom museet. Sedan var det dags för lunch… och det var inte så enkelt idag. Kort sagt fick vi åka härs och tvärs innan vi slutligen bestämde oss för att åka till Ryde och hitta nåt där. Så lunch blev klockan fyra vilket var lite sent för min och Daniels svenska matklocka. Nå, så kan det bli.

Mat fick vi och dagens sista stopp var munkklostret Quarr Abbey. Helt otrolig byggnad och detta är än idag ett fungerande kloster. Mr Collins och jag tog en promenad i omgivningen och såg ruinerna efter det medeltida klostret också. Trevlig avslutning på dagen. Vi träffade lite grisar också. Nöff nöff. Ganska söta var de.

Vi ägnade en dryg timme åt att vila på hotellet och sedan träffade vi Mr Collins i baren, så jag bjöd på en omgång. Alla dök upp allt eftersom och klockan blev mycket innan vi kom iväg för middagen. För mycket visade det sig, men en indisk restaurang förbarmande sig över oss och vi fick en otrolig middag får jag säga. Gott gott. Precis som vanligt avslutade vi dagen på mitt och Daniels rum med att tömma förrådet som Tracey tagit med sig. Det fanns kvar av allt när hon vinglade vidare.

Så nu är det en halvdag kvar innan vi åter styr kosan mot London.

Lördag 27 juni

Sol från blå himmel och en temperatur därefter. Sommaren är på Isle of Wight, den saken är klar. Dagen började, som sig bör, med frukost och den var mycket bra. Äter som en häst när man bor på hotell och skäms inte för det heller. Daniel och jag var först på plats och de övriga började dyka upp efter 20 minuter. Vi åt alla i lugn och ro och klockan blev nog tio innan dagens program kunde inledas. Inte för att vi har bråttom när vi är här, men vi vill också hinna med så mycket som möjligt.

Vi startade med ett besök på Vitlöksfarmen. Japp, ni läser rätt. Här på Isle of Wight finns det tydligen en stor och anrik vitlöksfarm. Besökarna får möjlighet att provsmaka alla produkterna och då är det inte bara själva vitlöken, utan allt de gör som har vitlök i sig. Exempel på detta är pesto, vitlöksmajonnäs, vitlökssås… vitlöksöl… Mr Collins provade ölen och sa att den var god. För övrigt har han varit dagens chaufför, så Gino har fått ta det lugnt och Daniel har fått sitta i framsätet.

Efter vitlöken gick vi över till vin. Isle of Wight har även en stor vingård, Rosemary Vineyards och detta var dagens andra stopp. Vi fick ta del av processen från druva till flaska och detta var mycket intressant. Den unge mannen hade både kunskap och humor, vilket är en bra kombination. Vi fick även provsmaka :-). De gjorde även cider och likör och vi smakade och handlade, innan vi tog en fika i solskenet.

Tredje stoppet var en romersk villa, eller farm och den var mycket intressant att se. Romerska ruiner är ganska vanliga i Storbritannien och finns alltså även här. Jag, Daniel och Mr Collins gjorde en djupdykning medan de andra väntade utanför. De gick miste om en hel del, men det var deras val. Jag tyckte att det var värt pengarna.

Vi reste vidare och nu hamnade vi på en egendom med en gammal vattenkvarn, påfåglar, ett krigsmuseum och lite till. Inträdet var lite högt, men då de flesta ville ta en titt, så fick det gå an. Påfåglarna var minst sex till antalet och gick mest omkring och skrek. Mot slutet spärrade ett par av dem upp sina fjädrar så vi fick några bilder. Grant och Tracey tog en sväng med en paddelbåt på den lilla kanalen.

Dagens slutmål blev The Needles, en klippformation i ett spektakulärt naturområde. Vi kom försent för att se allt, men vi kanske åker tillbaka i morgon igen. Vackert var det iallafall. Så, efter nån kilometers promenad upp och ner, åkte vi längs öns södra kust till dess vi fann ett matställe. Det blev en pub kallad The Wight Mouse. Många ställen och företeelser här använder öns namn som anspelning på ordet White (uttalas lika) och detta är ett exempel. Ovanligt mycket folk, tydligen, men det berodde nog på båtracet runt ön idag. Vi fick både mat och dryck, även om det tog tid.

Nöjda och glada reste vi hem till Sandown igen och avslutade med ett par sängfösare på vårt rum. Vad som händer i morgon får vi se – och ni med.

Fredag 26 juni

Idag började äventyret på allvar. Klockan 7 skrämde mitt mobillarm upp både mig och Daniel (i morgon använder vi hans larm…) och halv åtta åt vi frukost. Prick åtta sms:ade Tracey och meddelade att de nu befann sig på tvärgatan bredvid hotellet, men vi behövde inte stressa. Fem över åtta satt vi i bilen med Tracey i bakfickan, Mr Collins i framsätet och Gino vid ratten. Daniel och jag hade baksätet för oss själva. Vårt mål var Southampton där vi skulle ta 11-färjan till Cowes på Isle of Wight. Vädret var mja, men blev bättre ju närmare kusten vi kom. Vi skulle möta upp Grant där, då han av outgrundlig anledning valde tåget i stället för att åka med oss.

Vi kom fram med god marginal, men Grant stod inte att finna. Det berodde på att han var i Portsmouth! Ja, precis… Han hade fått för sig att vi skulle ta den färjan över. Nå han fick resa själv, så skulle vi plocka upp honom på ön. Tracey suckade och både Gino och Mr Collins skakade på huvudet. Det gick inte att göra mycket, så vi åkte till färjeläget och inväntade vår transport. Den dök upp strax därpå och vi behövde bara vänta en halvtimme innan vi kunde parkera ombord.

Det var gott om folk och jag och Mr Collins gick upp på övre däck och spenderade hela överresan där tillsammans. Kevin är en mycket trevlig man, med ett och annat problem mdd ben och höfter, som gör det jobbigt att gå långa sträckor. Kort temperament därtill pga detta, men inte med mig och Daniel, det är oftast Tracey som får ta den biten. Jag fick veta att han skulle flytta och kanske bosätta sig just på Isle of Wight.

Överresan tog en knapp timme och vi kunde rulla av färjan utan problem. Grant var i Ryde, så vi åkte dit för att hämta upp honom och passade på att ta en öl på en pub också. När vi reste vidare flyttade Daniel över i bakfickan och jag, Tracey och Grant delade baksätet. Gino hade köpt den här bilen (kallad Moe) speciellt för den här resan. Våra vänner är inte kloka, men snälla. Så vi tillbringade vår första dag på Isle of Wight med lite sightseeing och ett par pubbesök. Största delen av dagen tillbringade vi i Shanklin, där vi bland annat åt lunch och besökte ett naturområde kallat the Chine.

Slutligen hamnade vi i Sandown, på hotellet The Wight, där vi skall bo över helgen. Trevligt hotell och efter lite välbehövlig vila träffade vi Mr Collins i baren där han bjöd på en pint innan vi gick ut och åt. Nu hade Tracey ordnat med en slags scooter åt pappa, så han behöver inte längre promenera. Den får dessutom plats i bagageutrymmet så vi tar den med oss på vidare äventyr. Kvällen avslutades på mitt och Daniels rum med lite att dricka, så nu är det natti natti. Hörs i morgon igen.

Torsdag 25 juni

Då var vi i London igen. Kul att vara här. Mycket varmare än hemma, så det kanske blir en trevlig resa. Dagen har gått åt till att resa, naturligtvis och det är väl vad man får räkna med. Frukost åts redan vid halv sju och sedan var det dags att pussa katterna adjö för några dagar. Zarina tar hand om dem. Tåget till Stockholm gick 7.28 och rullade i tid. Där fick vi en andra frukost och det var inte fel det heller. Det var först innan Hallsberg som det körde ihop sig med banarbete som SJ tydligen inte visste om. Fanns inget alls under trafikinfo och då kollade jag ändå extra. Nå det tog en halvtimme och sedan rullade vi i normal fart igen.

I Stockholm träffade vi Kerstin och tog en fika. Trevligt att mellanlanda innan flygplatsen. Kerstin är alltid lika pigg och glad. Sedan blev det Arlandaexpressen ut till Terminal 2 där incheckning av väskorna gick på en grisblink. Inte ens i säkerhetskontrollen var det kö vilket är ovanligt. Vi klagar inte och det gav oss mer tid till att ta en cider i baren medan vi väntade på att gaten öppnade. Det blev Somersby Pear. Själva ombordstigningen gick också smidigt och vi kom iväg i tid. Så bra gick det att vi landade nästan en kvart tidigare än utsatt.

Inga problem på Heathrow heller och vi scannade passen själva. Sånt går ju nuförtiden. Ingen kö vid väskorna och de kom direkt. Ingen väntan. Det var inte hellef någon som stoppade oss i tullen så det var bara att gå till tunnelbanan. Det stod ett tåg inne och det tog ungefär 20 minuter till Hammersmith där vi bytte till buss. På hotellet var allt i sin ordning och vi fick samma rum som sist. Bra tyckte vi.

Nu var det dags att skynda ner på stan för att köpa en bilatlas att ge Gino i födelsedagspresent och sedan möta Tracey vid Blackfriars. Allt gick bra även där, trots signalfel och bastuvärme på tunnelbanan. Tracey var glad att se oss och vi gick till puben tvärs över gatan, The Black Friar. Trevligt, trevligt. Vi åt och drack och umgicks och hon avslöjade helgens hemliga resmål: Isle of Wight. Jösses. Det lär bli spännande. Gino hämtar oss tidigt i morgon och om det finns Internet dit vi kommer, får ni dagarna redovisade.

Nu är torsdagen slut. Sov gott!Torsdag 25 juni