Då var årets sista Londonresa till ände och jag har fått komma hem till katterna igen. Här hemma var det städat och fräscht, för kattvakten hade gått ett varv med dammsugaren med mera… Jag säger då det. Det är inte bara katterna som blir omhändertagna. Så, enligt tradition och hävd är det dags för en liten summering av det hela.

Skottland var ju en fantastisk överraskning och upplevelse. Tracey hade förberett detta långt, långt i förväg och hon var lika spänd som oss på hur detta skulle bli. Med facit i hand hade vi en enorm tur med allting, inklusive vädret och nu kan jag inte längre säga nej på frågan om jag har varit i Skottland. Till och med så att det känns som om jag längtar en smula tillbaka.

I och med denna avstickare, så blev den tid som jag och Daniel hade till förfogande för oss själva ganska liten och en och annan det där han vi inte heller med, har vi väl sagt till varandra. London ligger kvar och nästa gång får vi se till att Tracey tar det lugnare. Hon är alldeles för snäll och tar alldeles för väl hand om oss och tar inte ett nej, inte skall väl du… Sådana unika människor växer inte på träd och vi skall vara glada att vi har henne.

Gino är också en klippa och Tracey har då pli på honom kan man tycka. Han ställer upp och skjutsar oss än hit och än dit och tycker inte att det är så märkvärdigt. Han gav mig till och med en fin födelsedagspresent i form av två utsökta konjaksglas som det står Hennessy, så nu måste jag köpa mig en flaska som matchar också. 🙂 På sitt sätt är Gino bra för Tracey också, för han är mån om henne och tar hand om henne och hjälper till på alla sätt och vis. Det är bra.

Den här gången hann vi knappt träffa Grant, men han är lite blygare av sig än storasyster och det kanske inte är så konstigt när han har sådana typer som oss i närheten. Men han är snäll och är också mån om att vi skall ha det så bra som möjligt. Dessutom har han humor som går hem i alla lägen och det är inte minst viktigt i det här sammanhanget. I år fick vi åter träffa Mr. Collins, som är Traceys pappa och den här gången var det inte bland hundra andra människor på en gigantisk fest. Han följde med till Canterbury och var även med hem tillbaka till Tracey på middag. Mycket trevlig människa även han och jag och Daniel gillade honom mycket (verkade vara ömsesidigt).

Vi hann dock, trots lite tidsbrist, med att uppleva några nya och lite unika saker också. Att få se de omtalade vallmona i Towerns vallgrav exempelvis. Det går inte att beskriva, men ni skall få se bilder vad det lider. Att se en broöppning var inte heller något som vi gjort tidigare och det var bara tack vare Daniel som vi visste när den skulle inträffa. Gino berättade dock att det fanns ett anslag på ett av husen på andra sidan om man var intresserad att veta sådant. Besöket på The American Bar på Savoy var också något som vi inte gjort tidigare och vem vet om vi gör om det. Dyrt, men trevligt och något som man i alla fall måste få testa.

HMS Belfast är nu också besökt, något som vi aldrig kommit till skott med tidigare. Så nu känns det i alla fall som om vi fått göra något annat än att känna oss lite stressade. Inget ont om alla planer som Trecey gjorde upp, som sagt, men London är stort och det är svårt att hinna mer än ett par, tre saker per dag, även om man skyndar sig.

Så nu återstår att se när nästa resa blir av. Hotellet kommer vi nog att använda igen, för det var bra om man bortser från internetuppkopplingen. En sådan sak kan man klara ändå genom att pubarna erbjuder detta och en och annan sådan brukar vi besöka, även om det var glest med det den här resan. Skottland kanske också återbesöks och då måste vi ta Audreys tjänster i anspråk igen och göra ytterligare en rundtur i trakten.

Ja, vi hoppade på buss nr 183 (eller heter den 283 tro?) någon gång efter halv tio och vi hade checkat in bagage och gått på toa lagom till klockan 11 då vi hade de traditionsenliga tysta två minuterna eftersom det idag var Stilleståndsdagen. Få som bryr sig, men vi gör det i alla fall och i år var det ju som sagt 100 år sedan Första Världskriget bröt ut. På Arlanda parkerade vi fem minuter tidigare än schemat och vi hann gott och väl få bagage och ta oss till Centralen. Tåget hem blev försenat med 8-10 minuter, men hem kom vi. Bevisligen ;). Ja, det vet väl inte ni, men jag sitter vid min egen dator och skriver detta, vilket är lite enklare än att använda surfplattan.

Så, när det blir dags igen får ni läsa om nya öden och äventyr i Storbritannien och som jag har lovat kommer det att finnas bilder i gallerier framöver.

Sista dagen i London. Mycken fanns fortfarande kvar att göra, men vi visste att tiden inte skulle räcka till för allt. Vi valde att ta vår frukost på Caffe Nero på Tottenham Court Road idag och sedan bussen till nummer 40 Churton Street för att säg hej då till Tracey. Vi handlade lite också, men bara lite grand. På Grays träffade vi även Pablo, som var glad att se oss. Tabitha var inte inne, men henne mötte vi utanför när vi gick därifrån. Stort kramkalas uppstod och jag antar att hon nu räknar oss till familjen. Jag har ju i alla fall varit kund sedan 2008. Tracey verkade vara lite sliten, men så har hon härjat bra med allt sedan vi landade för en och en halv vecka sedan. Vi känner av det själva också.

Efter Grays var det i stort sett lika bra att leta upp en pub för att få lunch. Det blev en Fullers den här gången och vi kunde dessutom skaffa oss en gratis pint att ta ut i kväll, på vår avslutande runda. Då kom det lite regn, men inte så farligt. Vi fick knappt något alls på oss och snart gjorde solen sitt bästa igen. Efter lite trasslande hann vi precis i tid till broöppningen av Tower Bridge, för att släppa ut HMS Severn tillbaka på böljan den blå. Det är första gången som vi får se hur bron öppnas, så det var nästan lite spännande.

På grund av det abnorma intresset för blommorna i vallgraven vid Towern, var det bättre att ta en promenad till Monument och ta tunneln därifrån än från Tower Hill. Så blev det och vi klev av vid St. James’s Park och genade genom denna upp till Piccadilly och Fortum & Mason. Där var det varmt! Jag plockade till mig ett par tepaket, betalade och gick. Daniel köpte inget alls. Sen åkte vi tillbaka till hotellet och dumpade allt, drack en kanna vatten och pudrade näsan innan det bar ut igen. Nu var det middag som stod på programmet.

En tur runt Carnaby Street gav inget i matväg, så vi gick tillbaka i riktning mot Bella på Argyll Street och då fann vi en Spaghetti House, så vi gick in där. Där var det kanske lite högljuddare än vi önskade, men det fick bli bra ändå. Lite pasta innan jag kommer hem och inte äter sånt på några månader och en flaska vin fick det bli. Ingen dessert, bara en varsin cappuccino… vi har chokladmuffins på rummet sedan frukost häromdagen.

Så dit blir det snart, för lite öl från Skottland och kaffe med muffins. Just nu befinner vi oss på The Iron Duke, där vi precis har fått oss varsin gratis, London Pride. Just det, gratis. Genom att tweeta en bild på våra respektive tomma ölglas på puben där vi åt lunch, kunde vi kvittera ut en varsin ny sådan mot uppvisande av en kod som vi fick tillbaka. Visserligen såg servitrisen ut som ett UFO, men efter en ha ropat ut managern så blev allting uppklarat :-). Daniel bjöd även på en varsin Honey Dew, så vi fick i alla fall några öl innanför västen den här resan. Faktiskt inte så många som ni kan tro och långt från vår tidigare ranson per resa. Men vi har haft trevligt.

I morgon återstår att äta frukost och ta oss ut till Heathrow. Om allt går enligt planerna, så är vi hemma igen i morgon kväll och får sova i egna sängar. Borta bra, men hemma bäst.

Då var det dags för födelsedag och vi tog frukost på Cafe Rouge och fick en liten stund extra att sova, då det blev sent igår. Gino hämtade upp oss på hörnet som vanligt och solen sken från klarblå himmel. Färden gick till Hornchurch där vi skulle hämta Tracey. Hon hade dukat upp en rejäl lunch och det tog en liten stund att få i oss allt. Grant var hemma idag och valde att följa med oss på utflykten, som denna dag gick till Ely utanför Cambridge.

I denna lilla by bodde Oliver Cromwell under en tid i sitt liv och där finns nu ett museum – som hade stängt strax innan vi anlände. Men Tracey fick dem att öppna igen, bara för oss.

Spännande och bortom museet låg den enorma katedralen och dit gick vi också. Dessvärre var det kvällsgudstjänst så vi kikadd bara lite grand ochfår komma tillbaka en annan gång. Shoppen var öppen så vi handlade lite innan det var dags att lämna Ely och åka vidare. Tydligen hade det gjorts upp att vi skulle äta födelsedagsmiddag på en restaurang i Lakeside och dit gick färden. En trevlig köttrestaurant vid en stor, konstgjord sjö var målet och där hade i en trevlig stund. Mat för fem personer var billigare än cocktails för två på Savoy ;-). Jag tog glaserade revbensspjäll och övriga varierade på temat stor köttbit.

Desserten skulle vi få hos Tracey, så när vi ätit upp var det dags att åka hem. Månen sken och i hade definitivt tur med vädret denna dag. Tracey gav Gino och Grant i uppdrag att ta hand om mig medan hon behandlade Daniel så som hon gjorde med mig igår. Så vi såg på TV :-). Temat var vetenskap, tydligen och vi hann med han halv talkshow, ett avsnitt av Into Infinity och ett av Carl Sagans Kosmos. Det tar en stund att knåda igenom en person, så desserten blev sen och efter den var det dags att åka hem och sova.

Allt i allt var det en trevlig födelsedag med många gratulationer, både här och via sms och Facebook. I morgon har vi vår sista dag och på tisdag åker vi hem. Tiden går fort när man har roligt.

Vi åt tidig frukost idag och Gino hämtade upp oss tjugo i nio så att vi skulle hinna med allt vi planerat. På vägen till Tracey hämtade vi upp hennes far, mr Collins, som bor i utkanten av staden i Woodford. Sedan plockade vi upp Tracey och färden till Canterbury kunde påbörjas. Lite låga moln och en och annan regn droppe, men efter en stund sken solen.

Vi kom fram vid lunchtid och beslutade att äta innan vidare äventyr. Fel beslut, men så är det ibland. Halva katedralen var avstängd ett par timmar på eftermiddagen och hade vi gått dit först… Men vi gick och skulle besöka romerska museet i stället – som var stängt på grund av översvämningar. Så det kan gå. Det blev slutligen en interaktiv tur genom Canterbury Tales i stället och den var intressant.

Katedralen var åter fullt öppen vid fyrasnåret så vi hann ta en titt där också. Jag fick en hel del bilder med mig och det ska bli intressant att se hur de blev. Sedan var det dags att åka hem och då kom regnet. Bra planerat. Färden hem till Tracey gick bra i alla fall och vi fick lite öl att mörja med innan hon tig mig med och gav mig en behandling för rygg och axlar. Det var inte fel och gav mig en inblick i vad hon gör när hon inte är på Grays. I morgon är det Daniels tur.

Mat, mat och mera mat. Gott var det. Curry från Sydafrika och tandoorikyckling och mer köttgryta… mm. Så vi blev mätta! Tur det för sedan öppnade hon baren. Så det blev både det ena och det andra innan stackars Gino kunde stuva in oss i bilen för hemfärd. Vi släppte av mr Collins också och klockan blev över två innan vi landade på rummet. Lång dag, men trevlig. I morgon blir det mer. En liten söndagstur och på kvällen födelsedagsmiddag.

Fredag är alltid lite festligare och idag har inte varit ett undantag. Vi började försiktigt med frukost på hotellet och gjorde oss sedan redo för att möta dagen på alla sätt och vis. För att fördriva tiden en aning, började vi med ett besök på Victoria & Albert Museum. Här har vi varit tidigare, men det finns mycket att se, så det behövs återbesök. Vi började med att dricka kaffe på innergården och det var riktigt trevligt. Sedan vandrade vi runt några timmar innan det blev dags för lunch.

Lunch intogs på Zetland Arms, som en gång i tiden drevs av Charlie Chaplins bror Sid och där tog jag en fish and chips som nog borde klassats som whale and chips. Det var nog den största portion jag sett och jag fick bara i mig 2/3. Fast med Daniel i närheten går inget till spillo. Gott var det i alla fall. Daniel själv tog en steak and ale pie. Säkert inte så fel det heller. Efter detta började festligheterna.

Vi tog tunnelbanan till Embankment och därifrån letade vi oss vidare ut till Strand. En kort promenad längs denna, stora gata, tog oss till vår destination: Savoy Hotel och The American Bar. Vi har länge talat om att gå dit och nu var det alltså dags. Det kändes riktigt spännande att gå upp mot entrén och fråga efter vägen. Ingen frågade ens om vi bodde där utan talade snällt om vart vi skulle gå, så det var inte så krångligt. Väl där ledsagades vi till ett litet bord och den unge mannen tog hand om våra jackor och lämnade in dem i garderoben.

Jag skall inte tråka ut er med detaljer, men det var en mycket trevlig stund vi hade där. Två timmar totalt och fem olika cocktails fördelat på oss två. Får se om ni kan räkna ut hur många vi drack per man, för det var inte fem var. Den unga dam som servade oss var mycket trevlig och glad och talade om att vi inte behövde hålla oss till menyn, utan de gjorde vilka cocktails vi önskade. Om bartendern inte kunde dem, då slog han upp dem (inte bara i glasen). Tyvärr var vi tvungna att gå klockan halv sex, då vi skulle möta Tracey vid Tower Hill, så det var bara att betala, se glad ut och lämna lyxen bakom oss.

Nu inträffar kvällens mest galna händelse. Vi går till Temple för att ta första bästa tunneltåg och den är två linjer att välja mellan som båda går dit vi ville. Vi ställer oss på slumpmässig plats på perongen och när första tåget glider in stiger vi ombord – rakt på Tracey. Miljoner människor åker tunnelbana och vi lyckas välja samma tåg, samma vagn. Det är fan ta mig otroligt. Ack ja. Vid Towern finns just nu några miljoner, keramiska vallmoblomster i vallgraven och folk vallfärdar (det blev många vall där) dit för att titta på dem. Ett helt fantastisk monument över de som stupat i krig.

Vi gick ett varv runt och sedan promenerade vi vidare över Tower Bridge till en pub där vi fick något att dricka i väntan på Gino. Han dröjde inte så länge med att dyka upp och när alla fått sin dryck var det dags för middag. Denna gick av stapeln på en italiensk restaurang efter Themsens södra strand och där åt vi mycket god pasta och drack gott rött vin. Daniel och jag avslutade med en varsin kaffe. Sedan tog kvällen slut och Gino tog sig hem till sitt och Tracey och vi tog tunnelbanan i varsin riktning. I morgon hämtar Gino oss kl. 8.30 för en utflykt till Canterbury. Ska bli kul!

Då har det gått en vecka av vår en och en halv. Tiden går fort när man har roligt. Visserligen spenderade vi fyra dagar i Edinburgh, eller fem om vi räknar in fredagen också. Idag har vi äntligen gjort slag i saken och besökt HMS Belfast, den lätta kryssaren som ligger förtöjd i Themsen. Vi har sagt detta så många gånger och sedan har det inte blivit av. Men, nu är det avklarat och det var väl värt den avsevärda entréavgiften. Vi spenderade fyra timmar där, från köl till topp och naturligtvis tog vi många bilder.

Sedan behövde vi äta något, trots att vi tog en fika ombord i Valrosskaffeet. Vi hamnade på the Mudlark i skuggan av katedralen i Southwark. Trevlig pub som jag har besökt tillsammans med Jimmy. För Daniel var det första gången. Vi gick upp i matsalen och den hade jag inte sett tidigare. Mat är gott och jag tog en variant på Hunter’s Chicken och Daniel valde en korg friterad fisk och skaldjur. Till det en pint Autumn Red från Caledonian Breweries. Skottland hänger med än.

Nu var det dags att ta en sväng in mot stan igen och ta en eftermiddagsfika på ett ställe som Gino rekommenderade. Nu är det inte säkert att vi hittade rätt, men det låg ett fik ungefär där han sagt så vi gick dit. Trevligt var det och kaffet smakade gott. Vi får fråga Gino om det var rätt när vi träffar honom.  I alla fall ligger det en pub på andra sidan gatan och jag har för mig att han nämnde den. Vi gick för övrigt dit efter fikat. Vad trodde ni?

När vi fått vår halva pint, gick vi vidare mot nya äventyr. Det började dra ihop sig till middag och denna afton ville vi gå till Gerrard’s Corner och äta kinesiskt. Så vi yog oss ut på stora gatan och tog buss nummer 3 mot Oxford Circus. Restaurangen ligger ovanför Piccadilly Circus, så vi gick av i närheten och promenerade den korta sträckan längs Shaftesbury Avenue. Där fick jag min curry beef och Daniel tog nåt som bestod av tre sorters kött. Kinesiskt öl till det hela gjorde aftonen perfekt.

Sedan lämnade vi centrum och åkte hem till Hammersmith där vi köpte tonic water till vår gin och passade på att gå till den trevliga puben Hammersmith Ram. Det är Young’s som äger den och vi tog en varsin pint Young’s Winter Warmer. Gott. Där är vi nu och har det mysigt. Jag tänker inte fajtas med den dåliga uppkopplingen på hotellet utan lägger ut detta nu. Det som återstår är den lilla ginen på rummet och sedan är dagen över. I morgon skall vi gå till Savoy och the American Bar,  bland annat. Tracey kommer väl med oss ut på kvällen och vad som händer får vi se.

Natti!

Ytterligare problem med Internet gör även onsdagens inlägg försenat.

—-

Ja, då var vi i London igen. Skottland bra, men hemma bäst. I alla fall känner man igen sig och hittar överallt. Inga lochs, burns och ingen haggis och ingen Firth of Forth. Whisky kan man ju få i alla fall. Vi åt i alla händelser en tidig och ganska rejäl frukost på vårt nya hotell. Allt i allt var vi nöjda med rummet, men Internet är väldigt nyckfullt och fungerar bara ibland – om ens då. Att blogga kommer att bli ett h*****e, men jag får göra mitt bästa.

Tidig frukost innebär att vi kom ut på stan tidigare än vanligt och vi fick stanna till på Nero på Tottenham Court Road,  vilket också gjorde att vi fick en varsin halvpint av Honey Dew innan klockan ens var elva. Ja, vi har semester kära läsare ;-). Sedan ägnade vi resten av dagen åt shopping. Mycket vi ville hinna med och än har vi en del kvar. Vi var i alla fall till Music Room, Foyles, Nisbets och Forbidden Planet. Sedan fick det bli en hastig lunch på the Porcupine innan vi skyndade oss tillbaka till hotellet för att dumpa allt,  klä oss varmare och ta med stativen. Nästa anhalt: Southwark Park.

Idag var det ju 5 november,  vilket betyder att det är Guy Fawkes Day och då är det stora fyrverkerier på sina håll. Southwark Park är ett av de få ställen där det är gratis att komma in, så vi satsade på det. Må andra gjorde naturligtvis detsamma, men vi var där i god tid och fick en bra plats. Det gick inte att säga exakt var själva fyrverkeriet skulle hamna, men i slutänden visade det sig att vi valt rätt. Hur många bilder som blev bra återstår att se. Mycket folk var det och det tog en stund att lämna parken efteråt. Att ta sig ner i tunnelbanan var inte heller att tänka. Taxi fanns inte i sikte, så vi väntade och när vi tagit oss till London Bridge bytte vi till taxi.

Planen var att ta med en hink kyckling från KFC, men de hade stängt för renovering. Så vi gick hem, lastade av allt och tog bussen till Hammersmith i stället och köpte vår kyckling där. Så det blev en kväll med mat och vin på rummet och Daniel var sååå lycklig ;-). Jag klagade inte heller. I morgon blir det eventuellt HMS Belfast. Vi får se vad vädret säger.

Taskig uppkoppling på hotellet gör att gårdagens Blogg blev försenad.

Då var det dags att påbörja veckan i London. Sista dagen i Edinburgh och flyget var planerat till 19.40, så vi hade faktiskt hela dagen på oss att göra det vi ännu inte hunnit med. Så dagen började med frukost och unge Alex, som jobbat de flesta av dagarna, såg till att vi blev både mätta och belåtna. Han och den andre gossen, Gordon, har verkligen passat upp oss de här dagarna. Jättetrevligt hotell att bo på. Nå, vi travade raskt iväg till St. Andrews Square för att ta den blågula bussen till the Royal Yacht Britannia. Dessvärre missade vi en avgång, så vi fick vänta i en halvtimme på nästa.

Efter en liten kringeltur runt stan kom vi fram till den anrika båten och kunde kliva ombord. Tack och lov var det fritt fram att fotografera, så det blev en massa bilder tagna. Lyxjakten i sig var en upplevelse och i spenderade en god stund där innan vi lämnade hamnen o h begav oss mot centrum igen. Det blev lunch på Pizza Hut och vi valde buffén. Mycket att äta för en billig penning. Vi visste att det troligen var sista chansen för ett rejält mål mat denna dag, så vi fyllde på.

Därefter var det tid för den allra sista sightseeing-turen i Edinburgh. Vi gick till Edinburgh Castle. Alla som har sett the Edinburgh Tattoo på TV känner igen slottet i bakgrunden och nu har vi sett det på insidan. Allt från den magnifika utsikten över staden till kronjuvelerna. Mycket fantastiskt. Väl spenderade 2 timmar måste jag säga och vi fick fotografera nästan överallt. Sånt gillar vi. Slottet stängde strax före fem, vilket gav oss nästan en timme att besöka en sista pub. Det blev Ensign Ewart som ligger i slottsänden av the Royal Mile.

Så var det dags att lämna Edinburgh och Skottland för den här gången. En fantastisk upplevelse och vi undrar, trots allt, hur många tusen som Tracey spenderat på detta. För att åtminstone inte skämmas för mycket har vi stått för mat och dryck så långt det varit möjligt. En minimal utgift i jämförelse. Nå, hon är en fantastisk människa som hellre ger än tar. Vi kan bara vara tacksamma över att vi fått bli hennes vänner. Med lite mankemang på flygplatsen, lämnade vi fyra fantastiska dagar bakom oss och efter en timme och 2 gin landade vi åter på Heathrow. Detta var andra gången på några dagar. Helt otroligt, haha.

Efter ytterligare kommunikationsproblem lyckades Gino och Tracey komma fram till vem som befann sig var och vi kunde stuva in all packning i hans bil. I London öste det ned och solen verkade ha stannat kvar i Skottland. Nu spelade det ingen roll eftersom vi inte skulle vara utomhus. Färden till Shepherds Bush gick ganska fort och vi kunde checka in på vårt nya hotell. Sen blev det inget mer och när jag hade packat upp var det läggdags. Vi ville ju orka med en dag i London också.

Så har vi äntligen fått sett det som jag associerar med Skottland… berg, dimma, djupa sjöar (med eller utan odjur), hedar… Vi har varit på besök i högländerna idag 🙂

Tidig frukost och taxifärd till vår buss där vi träffade vår mycket trevliga guide och chaufför, Audrey och de tre övriga i sällskapet, två sydkoreanska damer och en brasiliansk herre vid namn Rodrigo. En liten grupp kan vara perfekt, men det kan också bli dumt, men i vårt fall var det definitivt perfekt. Vi avreste vid nio och hade inga problem att ta oss ur Edinburgh medan Audrey berättade för oss om William Wallace. Vi passerade för övrig i närheten av där Robert De Bruce ligger begravd och han var uppenbarligen hennes idol. Vädret var grått men inget regn kom ner och det såg dessutom lite ljusare ut i den riktning dit vi var på väg.

Första stoppet var i en liten by vid namn Dunked vid floden Tay, där vi fick möjlighet att bese den gamla katedralen (bland annat). Det var bara vi tre och Rodrigo som utnyttjade denna möjlighet, men det var värt det. Daniel och jag tog lite bilder. Vi stannade bara i en dryg halvtimme, men vi hann i alla fall med det. Sedan for vi vidare till en plats som kallades Hermitaget. Det var en gammal opiumhåla, bland annat, men här fanns även ett spektakulärt vattenfall vid floden Bran. Vi kunde även bese Storbritanniens högsta träd, som var en importerad douglasgran från Kanada. Vackert och Daniel fick komma ut i friska luften och naturen.

Färden gick vidare till en plats där vi skulle äta lunch, en by vid namn Pitlochry. Här fick vi sköta oss själva och Tracey, jag och Daniel gick till en pub och åt. Gott och trevligt. Vi fick en timme på oss och Daniel och Tracey gick till en butik efteråt och sedan gick färden vidare till en utsiktsplats kallad the Queen’s View. Helt fantastisk plats och nu kom solen fram. Fullständigt otroligt och jag kan inte beskriva det i ord. Breathtaking…

Nå, vi åkte vidare till destilleriet i Aberfeldy som bland annat gör Dewar’s Whisky och det var dags för whiskyturen. Kort och informativ och trevlig, men själva whiskyn var inte någon favorit. Nu har vi upplevt det i alla fall och det skall man ju göra.

Hemfärd via the Firth of Forth och järnvägsbron i flodbelysning. Fototillfälle oc vi har nu korsat båda broarna två gånger. Audrey gjorde verkligen den här dagen faktiskt och resan var definitivt värt en heldag. I Edinburgh blev det middag på en pub som hon rekommenderade och öl på en annan. Återstoden av aftonen spenderades på vårt rum med mer whisky och öl och diverse diskussioner. I morgon kväll åker vi till London igen. Tidrn går fort när man har kul.

Ja, så har vi haft vår andra dag i denna intressanta stad, Skottlands huvudstad. Solen har skinit från klarblå himmel hela tiden och det har varit ett underbart väder. Frukosten var inte lika dramatisk som igår och vi fick ett bord direkt den här gången. Folk låg väl och sov eftersom det var söndag. Vi hade planerat att göra några saker idag och efter frukost var det dags att bege sig ut för att finna en buss som vi skulle kunna ta för att åka till dagens första stopp, Holyrood House, ett av drottningens slott. Det visade sig vara mycket enkelt eftersom en av hållplatserna låg på vägen dit vi egentligen hade tänkt oss att gå och en buss kom nästan ögonblickligen. Så, mot the Palace of Holyrood House!

Där var det en hel del att se, men på det hela taget är slottet ganska litet och därför helt överkomligt att besöka en förmiddag. Vi fick se mycket av det, men inte allt. Mary, Queen of Scots hade bott där, bland annat och hennes älskare hade blivit mördad med 57 hugg i ett av rummen. Att hennes make nr 2, Lord Darnley, mött ett liknande öde ute i trädgården gjorde ju inte intrigerna mindre. Men, det var då, detta är nu och drottning Elizabeth och Philip har det nog lugnare. Kaffe/té blev det efteråt och en god kaka för min del och någon form av bakverk för Daniel och Tracey.

Sedan tog vi nästa buss för att komma till Botaniska Trädgården där vi strosade runt en dryg timme innan vi bestämde oss för att fortsätta till dagens sista stopp, lustjakten Britannia, som är drottningens egen. Detta gick dock inte så bra, för sista insläpp för dagen var klockan halv fyra och då kom bussen. Så vi följde med tillbaka i stället och besökte den vackra St. Giles Cathedral. Där fick man fotografera för en liten avgift av £2 och det gick bra att använda både blixt och stativ. Dessvärre hade ingen av oss stativen med oss, men det fick gå bra ändå. Var en och annan som sket i att betala och tog bilder ändå, men Tracey påpekade det för i alla fall en av dem och den personen skämdes uppenbarligen en hel del. Rätt åt henne. Oförskämt tycker jag att inte betala när andra gör det. Just det!

Sedan blev det mat och vi gick till en av de Bella Italia som finns lite här och var och där fick vi en god måltid, gott vin och kaffe på maten (jag och Daniel i alla fall) och en bit tiramisu (Daniel såklart). Vi gick vidare och hamnade så småningom på en pub där vi tog en liten öl på vägen hem till hotellet. Här har vi haft whiskyprovning på tre sorter som jag köpte igår, Talisker, 10 år, Cragganmore, 12 år och Dalwhinnie, 15 år. Den första och sista var bäst enligt panelen och sedan tog Tracey fram Juran hon skaffat och vi drack ur Superstition och har den andra kvar till i morgon (det som är kvar i den).

När Tracey drog sig tillbaka var det bara att plocka undan och förbereda för morgondagens långa dagsutflykt, bland annat till Dundee. Skall bli spännande. Frukost redan 7.45, så jag avslutar detta och lägger mig att sova i stället. Läs gärna om våra vidare öden och äventyr här i Skottland. Jag har inte köpt mig en kilt, även om det finns en och annan att välja mellan i de flera hundra butiker som säljer 😉