Då har det gått en vecka av vår en och en halv. Tiden går fort när man har roligt. Visserligen spenderade vi fyra dagar i Edinburgh, eller fem om vi räknar in fredagen också. Idag har vi äntligen gjort slag i saken och besökt HMS Belfast, den lätta kryssaren som ligger förtöjd i Themsen. Vi har sagt detta så många gånger och sedan har det inte blivit av. Men, nu är det avklarat och det var väl värt den avsevärda entréavgiften. Vi spenderade fyra timmar där, från köl till topp och naturligtvis tog vi många bilder.

Sedan behövde vi äta något, trots att vi tog en fika ombord i Valrosskaffeet. Vi hamnade på the Mudlark i skuggan av katedralen i Southwark. Trevlig pub som jag har besökt tillsammans med Jimmy. För Daniel var det första gången. Vi gick upp i matsalen och den hade jag inte sett tidigare. Mat är gott och jag tog en variant på Hunter’s Chicken och Daniel valde en korg friterad fisk och skaldjur. Till det en pint Autumn Red från Caledonian Breweries. Skottland hänger med än.

Nu var det dags att ta en sväng in mot stan igen och ta en eftermiddagsfika på ett ställe som Gino rekommenderade. Nu är det inte säkert att vi hittade rätt, men det låg ett fik ungefär där han sagt så vi gick dit. Trevligt var det och kaffet smakade gott. Vi får fråga Gino om det var rätt när vi träffar honom.  I alla fall ligger det en pub på andra sidan gatan och jag har för mig att han nämnde den. Vi gick för övrigt dit efter fikat. Vad trodde ni?

När vi fått vår halva pint, gick vi vidare mot nya äventyr. Det började dra ihop sig till middag och denna afton ville vi gå till Gerrard’s Corner och äta kinesiskt. Så vi yog oss ut på stora gatan och tog buss nummer 3 mot Oxford Circus. Restaurangen ligger ovanför Piccadilly Circus, så vi gick av i närheten och promenerade den korta sträckan längs Shaftesbury Avenue. Där fick jag min curry beef och Daniel tog nåt som bestod av tre sorters kött. Kinesiskt öl till det hela gjorde aftonen perfekt.

Sedan lämnade vi centrum och åkte hem till Hammersmith där vi köpte tonic water till vår gin och passade på att gå till den trevliga puben Hammersmith Ram. Det är Young’s som äger den och vi tog en varsin pint Young’s Winter Warmer. Gott. Där är vi nu och har det mysigt. Jag tänker inte fajtas med den dåliga uppkopplingen på hotellet utan lägger ut detta nu. Det som återstår är den lilla ginen på rummet och sedan är dagen över. I morgon skall vi gå till Savoy och the American Bar,  bland annat. Tracey kommer väl med oss ut på kvällen och vad som händer får vi se.

Natti!

Ytterligare problem med Internet gör även onsdagens inlägg försenat.

—-

Ja, då var vi i London igen. Skottland bra, men hemma bäst. I alla fall känner man igen sig och hittar överallt. Inga lochs, burns och ingen haggis och ingen Firth of Forth. Whisky kan man ju få i alla fall. Vi åt i alla händelser en tidig och ganska rejäl frukost på vårt nya hotell. Allt i allt var vi nöjda med rummet, men Internet är väldigt nyckfullt och fungerar bara ibland – om ens då. Att blogga kommer att bli ett h*****e, men jag får göra mitt bästa.

Tidig frukost innebär att vi kom ut på stan tidigare än vanligt och vi fick stanna till på Nero på Tottenham Court Road,  vilket också gjorde att vi fick en varsin halvpint av Honey Dew innan klockan ens var elva. Ja, vi har semester kära läsare ;-). Sedan ägnade vi resten av dagen åt shopping. Mycket vi ville hinna med och än har vi en del kvar. Vi var i alla fall till Music Room, Foyles, Nisbets och Forbidden Planet. Sedan fick det bli en hastig lunch på the Porcupine innan vi skyndade oss tillbaka till hotellet för att dumpa allt,  klä oss varmare och ta med stativen. Nästa anhalt: Southwark Park.

Idag var det ju 5 november,  vilket betyder att det är Guy Fawkes Day och då är det stora fyrverkerier på sina håll. Southwark Park är ett av de få ställen där det är gratis att komma in, så vi satsade på det. Må andra gjorde naturligtvis detsamma, men vi var där i god tid och fick en bra plats. Det gick inte att säga exakt var själva fyrverkeriet skulle hamna, men i slutänden visade det sig att vi valt rätt. Hur många bilder som blev bra återstår att se. Mycket folk var det och det tog en stund att lämna parken efteråt. Att ta sig ner i tunnelbanan var inte heller att tänka. Taxi fanns inte i sikte, så vi väntade och när vi tagit oss till London Bridge bytte vi till taxi.

Planen var att ta med en hink kyckling från KFC, men de hade stängt för renovering. Så vi gick hem, lastade av allt och tog bussen till Hammersmith i stället och köpte vår kyckling där. Så det blev en kväll med mat och vin på rummet och Daniel var sååå lycklig ;-). Jag klagade inte heller. I morgon blir det eventuellt HMS Belfast. Vi får se vad vädret säger.

Taskig uppkoppling på hotellet gör att gårdagens Blogg blev försenad.

Då var det dags att påbörja veckan i London. Sista dagen i Edinburgh och flyget var planerat till 19.40, så vi hade faktiskt hela dagen på oss att göra det vi ännu inte hunnit med. Så dagen började med frukost och unge Alex, som jobbat de flesta av dagarna, såg till att vi blev både mätta och belåtna. Han och den andre gossen, Gordon, har verkligen passat upp oss de här dagarna. Jättetrevligt hotell att bo på. Nå, vi travade raskt iväg till St. Andrews Square för att ta den blågula bussen till the Royal Yacht Britannia. Dessvärre missade vi en avgång, så vi fick vänta i en halvtimme på nästa.

Efter en liten kringeltur runt stan kom vi fram till den anrika båten och kunde kliva ombord. Tack och lov var det fritt fram att fotografera, så det blev en massa bilder tagna. Lyxjakten i sig var en upplevelse och i spenderade en god stund där innan vi lämnade hamnen o h begav oss mot centrum igen. Det blev lunch på Pizza Hut och vi valde buffén. Mycket att äta för en billig penning. Vi visste att det troligen var sista chansen för ett rejält mål mat denna dag, så vi fyllde på.

Därefter var det tid för den allra sista sightseeing-turen i Edinburgh. Vi gick till Edinburgh Castle. Alla som har sett the Edinburgh Tattoo på TV känner igen slottet i bakgrunden och nu har vi sett det på insidan. Allt från den magnifika utsikten över staden till kronjuvelerna. Mycket fantastiskt. Väl spenderade 2 timmar måste jag säga och vi fick fotografera nästan överallt. Sånt gillar vi. Slottet stängde strax före fem, vilket gav oss nästan en timme att besöka en sista pub. Det blev Ensign Ewart som ligger i slottsänden av the Royal Mile.

Så var det dags att lämna Edinburgh och Skottland för den här gången. En fantastisk upplevelse och vi undrar, trots allt, hur många tusen som Tracey spenderat på detta. För att åtminstone inte skämmas för mycket har vi stått för mat och dryck så långt det varit möjligt. En minimal utgift i jämförelse. Nå, hon är en fantastisk människa som hellre ger än tar. Vi kan bara vara tacksamma över att vi fått bli hennes vänner. Med lite mankemang på flygplatsen, lämnade vi fyra fantastiska dagar bakom oss och efter en timme och 2 gin landade vi åter på Heathrow. Detta var andra gången på några dagar. Helt otroligt, haha.

Efter ytterligare kommunikationsproblem lyckades Gino och Tracey komma fram till vem som befann sig var och vi kunde stuva in all packning i hans bil. I London öste det ned och solen verkade ha stannat kvar i Skottland. Nu spelade det ingen roll eftersom vi inte skulle vara utomhus. Färden till Shepherds Bush gick ganska fort och vi kunde checka in på vårt nya hotell. Sen blev det inget mer och när jag hade packat upp var det läggdags. Vi ville ju orka med en dag i London också.