Ja, en sak kan vi säga båda två: Sovit som grisar. Detta innebär att det nya hotellet håller samma goda standard som det jag och Daniel testade i maj månad. Skön säng må jag säga – och stor (fick en dubbel alldeles själv). Rummet vi har är uppenbarligen en trippel, men eftersom vi fick det för oss själva på två och dessutom fick betala mindre än vad som stod på min bokning, ja då kan vi inte gärna klaga.

Ny dag i London brukar innebära nya spännande utmaningar och nya upplevelser. Inte riktigt så idag, även om vi gjort en del nytt också. Vi valde att ”landa” och med andra ord ta det lite lugnare än vanligt. Dagen fick börja som sig bör dock, med frukost och det var en god sådan. Rostat bröd, äggröra och kaffe. Jag kan inte klga, möjligen hade det varit gott med lite stekt bacon också, men vad sjutton. Vi är ju vana med frukosten på Aquarius som bara består av rostat bröd och kaffe. Här fanns även yoghurt, flingor och fil och stekta ägg (om man inte ville ha röra) att välja på. Så äta kunde man.

Vi fortsatte sedan vidare ut till Shepherd’ Bush tunnelbanestation för att skaffa våra respass.. Jimmy hade glömt sitt hemma så vi fick punga ut med pant på £3 för ett nytt åt honom. Ja, det är sånt som händer, men nu kunde vi i alla fall resa runt inom zonerna 1 och 2 som vi brukar. Så detta gjorde vi genom att ta tunneln in till Oxford Circus och en liten shoppingrunda. Inte mycket handlades, vi fönstershoppade mest, men jag fick en CD köpt på HMV i alla fall och på Foyle’s köpte jag en karta över Portsmouth (ja, vi ska ta oss dit har vi sagt).

Dagens första pub blev the Cambridge och det var en besvikelse. London Priden smakade inte gott. Inte alls vill vi påstå och vi undrar hur de kunnat få tillbaka sin certifiering från Cask Marque Trust. Nåja, den svenska gossen från Karlstad som vi träffade här jobbar inte kvar. Enligt vad jag hörde (från honom själv) arbetar han nu i Oslo.

Nå, vi gick vidare ner mot Trafalgar Square och nu skulle jag baske mig in i St. Martin-in-the-Fields, min favoritkyrka. Jag har alltid tyckt om den och fotograferar den ur alla vinklar och sätt, men jag har alltså aldrig varit inne i den. Nu har jag det och där inne var det ljust och luftigt. En ung dam spelade oboe till något bakomliggande soundtrack och det är kutym att ha någon form av gratis lunchmusik här inne. Såg att the Acadmy spelade i kväll och hade varit sugen på att gå dit, men jag får väl göra det en annan gång.

Nu var det dags att släpa in Jimmy i National Gallery i stället. Här inne finns det konst som man kan gå i timmar och betrakta. Vi gjorde en snabbvisit på en dryg timme och han med mästare som Manet och Monet, Picasso, Renoir och Cezanne… Gainsborough, Constable och Turner, Van Dyck, Rembrandt, Rubens och andra… Velasquez… You Name IT! Här fanns det konstverk till den milda grad att man får huvudvärk. Men vi såg två av de met kända Rembrantarna, de båda självporträtten och vi såg stilstudien över min favorit Armand-Jean du Plesiss (I två profilen samt framifrån) och det magnifika porträttet av honom i helfigur. Det sistnämnda är tydligen ovanligt och ger honom en framtoning som ledare och statsman (och ja, det var ju det han var så vad är grejen?). Vanligtvis porträtteras kyrkomän sittande – tydligen. Minns tyvärr inte konstnärens namn, men jag har sett dessa båda målningar i historieböcker och det var mäktigt att se dem live.

Nå, Jimmy blev hungrig och när han är hungrig är det bäst att ge honom mat så att han inte blir kinkig också (eller om det är pampers man ska ha då…). Vi gick i alla fall till Silver Cross och åt en god lunch på Italiens Kyckling. Denna sköljdes passande nog ner med Spräcklig Höna.

Akt två inleddes nu och vi besökte det enda kvarvarande sedan branden i Whitehall Palace, nämligen Banqueting House. Här fick vi åter se Peter Paul Rubens målningar, denna gång i taket.  SIR P. P. Rubens dessutom. Nio målningar till James den I:s ära, beställda av hans son Charles I. Det var helt fantastiskt att se och jag gör det ju ”gratis” som medlem av Historic Royal Palaces. Inget fotoförbud vad vi kunde se, så jag tog lite bilder. Idag är kanske Banqueting House mest känd som skådeplats för Charles I:s avrättning den 30 januari 1649 (den ende brittiske monark som gått detta öde till mötes).

Vi gick vidare. Denna gång via Parliament Square, förbi Westminster Abbey och ut på the Sanctuary där puben Sanctuary House Hotel ligger. Där inne tog vi en snabb öl för där var det VARMT! Det  var svalare utomhus kan jag lova. Så vi letade upp en svalare pub och besökte för fösta gången the Old Cross, mitt emot St. James’s Park tunnelstation (och intill Justitiedepartementet).

Sedan åkte vi tillbaka till hotellet och lämpade av lite grejer, tog igen oss lite och sedan bar det ut på stan igen för att äta kvällsmat. Vi hittade en lite pastarestaurang som vi aldrig varit på: Cafe Pasta, precis intill Lamb and Flag. Där tog vi varsinn carbonnara och njöt av. Resten av kvällen ägnade vi åt att besöka några gamla pubar bara ta en stilla öl. Inte blev det så många då, men några i alla fall. Hem tog vi oss från Green Park eftersom Piccadillý Circus hade fått sin station stängd på grund av nåt problem med brandutrustningen.

Så nu sitter vi på hotellet med varsin Screwdriver som sängfösare och det är dags att sova några timmar. I morgon skall vi hitta på en massa bus som ni kan läsa om här när jag knappat ner det i morgon kväll/natt. Vi ses då!