I akterspegeln… ja, jag hade redan skrivit det när jag insåg att det jag menar är backspegeln, så har dagen varit lite mer händelserik än den kändes. För mig var det bara snopet att klockan blev halv åtta på kvällen och det kändes som om inget hade hänt på hela dagen.

Men jag hoppar över.. bättre börja från början.

Vi tog en liten senare uppstigning idag (Jimmy i alla fall) och åkte ner till Nero vid Ritz och tog en elvafika med varm macka till. Vi hade redan bestämt oss för att gå på bio på eftermiddagen och se Iron Man 2 som visades på Odeon, Leicester Square klockan 14.20. Därför hade vi begränsad tid att hitta på nåt. Eftersom Jimmy aldrig ger förslag på något, eller säger vad han vill göra, så bestämde jag enväldigt att vi skulle åka till Holborn en sväng. Där ligger en liten pub som heter the Ship och som är en av de få som fått en femma i min pubguide. Så dit åkte vi – och Jimmy höll med, det var en femma.

Alldeles bortom ligger Lincoln’s Inn Fields och på nummer 12 finner vi ett udda museum, en gång i tiden hem för en av Londons stora män, arkitekten John Soane. Redan på hans tid öppnade han sitt hem för besökare såvida det inte var regn eller smutsigt väder. Soane ritade många byggnader under sin verksamma tid och den mest kända är väl antagligen Bank of England. Muséet är en helt otrolig plats att vistas på och när man blir påmind om att John Soane faktiskt bodde här och att huset är lämnat som det var (mer eller mindre) så inser man att han bokstavligen bodde i ett museum. Överallt finns det saker. Konstverk, arkeologiska fynd och diverse byster, statyer och ja, kolonner fyller detta märkliga hus till brädden.

Att Soane var arkitekt hjälpte antagligen till då han byggde om nr 12 sedan han köpt det åt sig och hans familj. Faktum är att han införskaffade både nr 13 och 14 för att få plats med sitt personliga museum och idag är det alltså  i samma skick och ordning som när han gick ur tiden 1837, samma år som Victoria besteg tronen. Det går inte att beskriva allt, man måste själv gå dit och vandra runt. Inträdet är fritt, men populärt. Vi hade turen att vara där när det var få besökare. Ett av de rum jag minns från det besök som min gode vän Andrew gjorde med mig och min pappa för nästan 20 år sedan, är tavelrummet. Här hänger det massor av tavlor på väggarna och dessa väggar är i själva verket enorma dörrar som kan öppnas på tysta gånggjärn och som då avslöjar ytterligare rader med tavlor. Det måste upplevas. Något man också minns och som är fantastiskt är den stora alabastersarkofagen tillhörande den egyptiske faraon Seti I och som Soan införlivade i sin samling. Den är ett av de största arkeologiska fynden någonsin och kan jämföras med Tuthankamon och att tänka sig att en sådan pjäs hamnar i en provatpersons ägo ”bara sådär” är svindlande.

Nå gör själva ett besök här är ni snälla, det är värd varje minut av er tid.

Efter besöket på nr 12-14 Lincoln’s Inn Fileds reste vi tillbaka till Leicester Square för att gå på bio. De hade inte öppnat ännu, så vi hann med besök nr 2 denna vecka på puben Tom Cribb. Sedan blev det film. Så jag själv arbetar på en biograf är det intressant att se hur det fungerar på andra platser och i fråga om punktlighet med mera är jag inte imponerad. 14.20 stod det på tavlan, men 14.30 stod det på biljetten och reklamen började inte förrän drygt halv tre. Så vi kom inte därifrån förrän klockan blev fem och då hade jag räknat med att vara klar HALV fem. Jaja. Filmen var bra i alla fall och den kan jag också rekommendera för sugna biobesökare, även om den mer eller mindre lämnat de svenska biografera vid det här laget.

Mat stod sedan på programmet och det blir på Pizza Express på Haymarket, mycket tack vare att vi fick en rabattkupong med biobiljetten. Får väl säga att pizzorna var små jämfört med vad vi är vana i Sverige, men det var gott i alla fall och vi tog ett varsitt glas Cabernet Sauvignon till det hela (exakt märke minns jag inte). Lagom mätta bestämde vi oss för att åka till Waterloo och köpa biljetter till Portsmouth så att vi verkligen, verkligen tar oss dit denna gång. Det var ingen konst att fixa detta, så nu är morgondagens program skrivet i sten: Portsmouth Harbour! På Waterloo fanns en pub som vi testade också och den var OK.

Vi promenerade nu från Waterloo, över Themsen till Charing Cross och Strand. I Covent Garden hittade vi sedan några nya pubar att besöka, totalt tre till antalet och när vi hade besökt dem bestämde vi oss för att åka hem till rummet. Att åka ”hem” är nåt som man gärna säger eftersom ”hem” ändå är där man sover. På nåt sätt är det väl så för de flesta kan jag tro, eller är det bara vi som är knäppa?

På rummet har vi precis fått oss lite kaffe (vi kan ju göra sånt här tack vare vattenkokare mm) och medan jag skriver detta sitter jag och smuttar på sängfösaren (Russian Standard och Britvic Sparkling Orange). Jimmy sitter och knapprar på sin egen dator och på det hela taget har vi det bra. Internet på rummet är inte att underskatta, för det gör att man kan avsluta dagen med att uppdatera sig på vad som hänt i världen, ha kontakt med vänner och i mitt fall se till att resebloggen blir skriven medan minnet är färskt.

I morgon skall vi alltså till Portsmouth, oavsett väder. Tåget dit går vid halv tio och vi åker hemåt igen vid fyra har jag tänkt. Senast. Så nästa inlägg kommer att handla om detta. Nu har ni nåt att se fram emot!