Idag var Claes bättre. Febern hade nästan släppt och han valde att följa med oss på äventyr igen. Hurra! Faktum är att det var han som släpade ut oss på äventyr på förmiddagen, genom att ta med oss till en god vän han träffat på en konferens i Nederländerna härom året. Hon sade att vi var välkomna allihop på en fika, så vi tackade ja. Färden ledde oss till Chiswick, vilket passade alldeles utmärkt då jag hade affärer att göra där. Den unga damen, vars namn var Vickie (eller Vicky), bodde i sin mosters hus medan hon studerade en period i London. Annars var hon hemmahörande i Sheffield och skulle återvända dit i höst. Förutom att vara alldeles charmerande, verkade hon också vara en mycket målmedveten kvinna som studerade medicin, med lite inriktning på geriatrik (tur att jag kom dit som är så gammal). Spännande.
Vi fikade, fixade brandvarnaren och pratade strunt en stund innan hon behövde återvända till studierna. Hon har en tenta i morgon, så vi håller tummarna för att den går bra. Så, efter att vi blivit vederbörligen visade på dörren, gav vi oss av till Chiswick Lane South och Fuller’s bryggeri. Där botaniserade vi en stund bland hyllorna (jag köpte en tröja, bland annat) och sedan gick vi till deras pub på hörnet, Mawson Arms och åt lunch. Vi valde faktiskt fyra olika rätter och fyra olika drycker. Ganska spännande. Zarina drack Cornish Orchard Gold cider till sin fisk med potatis och sås, Claes tog en Black Cab till sin burgare, jag valde en Olivers Island till min Bangers and Mash och Daniel åt Fish and Chips med ett glas Southern Star till. Faktum är, för er som inte är lika initierade som oss, är att valet av dryck framhäver alla dessa olika rätter på diverse sätt, på samma sätt som vin på en fin restaurang. Att äta på puben är dessutom inte fy skam, för det är rejäl mat och god mat därtill. Skulle vilja jämställa det med husmanskost, fast brittisk sådan naturligtvis.
Nu styrde vi färden åter in mot stan och British Museum (något som Kerstin tydligen visste, men vi vet inte hur… spårsändare på Daniel?). De som varit där vet att det är omöjligt att ta in allting i en och samma sittning (eller vandring, snarare). Om vi vill besöka ett sådant ställe så är det att plocka de godbitar som intresserar oss och nöja oss med det och återvända en annan gång för mer. Så vid såg till att Zarina och Claes fick lite godbitar med sig, som Rosettastenen, mumierna, Elgin Marbles och ett litet axplock annat som mynt och gamla klockor. De verkade i alla fall nöjda och vi lämnade museet för att få en fika. Det var ingen konst, för det fanns ett fik på krypavstånd från grindarna. Vi satt där en stund och njöt innan i bytte kulturen mot pubar, som för all del är kultur det också. Vi hann med The Queen’s Larder och Freemason’s Arms innan det var läggdags och en middag på Bella Italia där emellan. Aldrig fel med lite pasta, ett gott vin och en cappuccino efteråt.
I morgon skall vi ta flodbåten till Greenwich och vara där under dagen och på kvällen bjuder Tracey på födelsedagsfest för Gino i Camden. Detaljer kring detta får ni i morgon!
Skönt att Claes har piggnat till så han kan hänga med er. Ni varken svälter eller törstar ihjäl kan man väl säga. Dessutom får ni lite kultur till det. Ha det fortsatt gott och hälsa alla. Kram
Så´na dagar ni får. Idel mat och dryck, tur att ni promenerar så mycket. Tyd det som du vill..Kramisar till alla.
Oh jag höll ju på att glömma att återigen läsa om era äventyr med den lilla skillnaden att jag nu läst allt fram tills idag innan ni kommit hem.
Gött att Claes mår bättre och att ni verkar ha det bra!
Cheers