Det blev ingen sömn som jag misstänkte. Åt frukost klockan sex och pussade katterna hejdå vid sju. Tåget gick strax innan halv åtta och jag slumrade av och till. Inte för att jag blev piggare av det.

Kom fram enligt tidtabell och jag hade inget att göra på stan. Skulle bjudit Kerstin på fika, men hon har varit sjuk så jag tänkte hon skulle slippa masa sig in till centrum bara för lite kaffe med dopp. Det blev flygbussen ut i stället.

Incheckningen tog 30 sekunder och kontrollerna 5 min så nu tar jag mig en kaffe. Planet går om tre timmar. Återkommer.

Jag köpte mig en bok att läsa medan jag väntade och tog mig lite öl och en macka också. Det fanns bekväma läderfåtöljer efter passkontrollen så jag ockuperade en liten sittgrupp och ett bord. Nackdelen att resa själv är att det inte är lika lätt att göra saker på flygplatsen… ”om du kollar mina grejer går jag och tittar i shoppen”. Ska man gå någonstans får man släpa med sig allt, även på toa. Men det gick det också.

Planet var fem minuter sent enligt tidtabellen och blev lite ytterligare sent under påstigningen. Vi hade medvind till London så det flög de nästan ikapp –  i alla fall kapade de tjugo minuter på restiden den vägen. Det var en mycket bekväm flygning, en av de bekvämaste jag gjort tror jag. Bokade mig en plats långt fram i planet och eftersom det inte var fullt fick jag gott om utrymme. Ingen satt i mitten så tjejen vid fönstret hade också gott om utrymme att breda ut sig på. Som vanligt bjöds det på kaffe och smörgås och vad man nu ville ha i baren (jag tog en G&T).

Jag slumrade lite till och från även under flygningen och det känns i nacken. Skall försöka kurera det i natt så att jag är pigg och mindre stel i morgon. På Heathrow gick allt väldigt smidigt om man bortser från att en snubbe fick togspel i passkontrollen och fick brottas ner på golvet och omhädertas av polisen och att vi inte fick gå igenom tullen där vi brukar utan fick ta andra vägen för att man hade ett medicinskt nödfall där. Alltid händer det nåt.

Resan med Piccadilly Line var händelselös dock och det tog ungefär tjugo minuter till Hammersmith och lika långt att gå upp till hotellet. Var väl framme strax efter sex och det var väl kanske inte så farligt, även om jag känner av att jag rest hela dagen (och inte sovit i natt). Har inte blivit så mycket gjort i kväll dock. Checkade in på rummet, vilket visade sig vara samma dubbelrum som jag och Daniel hade senast, så jag kan breda ut mig som jag vill och har två sängar att välja mellan för att sova i.

Gick ner till Brook Green Hotel och tog en pint och lite fish and chips. Det får räcka för idag. Nu tar jag mig lite kaffe på maten medan jag knackar ner detta och sedan tror jag att jag ska krypa ner och sova. Vad jag ska hitta på i morgon har jag inten aning om. Det märks.

Det är natten innan resan. Allt är packat och allt är fixat. Nu kan man bara invänta tågresan i morgon bitti. Problemet är att jag inte är trött nog för att sova och om jag somnar kommer jag inte att vara speciellt pigg klockan sex när det är dags att stiga upp.

Det är ett slags Moment 22 – Lagen om alltings jävlighet. Men men. Det ger mig tid att pussa på katterna så att de (och jag) klarar en vecka utan. Kanske skulle ta lite av chokladkaffet jag fick av den snälla Irene. Borde inte göra nåt eftersom sömn ändå inte är ett alternativ just nu.

Sova kan jag göra på tåget och när jag sitter på planet. Det blir ändå ingen jättesen kväll i morgon. Fram till hotellet och så ut för en bit mat och sedan sova. Frågan är om det blir the Clachan eller om jag bara går till Brook Green Hotel eller varför inte the Richmond om där finns mat. The Swan har käk i alla fall och det är bara tjugo minuters promenad dit.

Ja, vi får väl se hur det blir. Det lär stå i bloggen det som allt annat. Nu blir det nog kaffe som sagt.