Idag är dagen då vi bara använder en enda siffra för att skriva datumet. Ettan. Enkelt och bra och det är viss många jorden runt som valt att göra speciella saker idag, som att gifta sig med mera. 11/11 oavsett årtal är dock ett viktigt datum av andra orsaker, speciellt här i Storbirtanneien. Armistice Day, Stilleståndsdagen, firas firas varje år den elfte november och närmaste söndagen högtidlighåller man Rememrance Sunday vid Cenotaphen och drottningen lägger ner en krans. Det var den 11/11 1918 klockan 11 på förmiddagen som kanonerna tystnade i Första Världskriget, om någon undrar varför just detta datum och klockslag.

Idag var det dessutom detta speciella datum, 111111 och jag borde kanske inte blivit förvånad över att det hölls en ceremoni där även idag klockan elva på förmiddagen. Jag hade annars bara tänkt gå förbi, stanna mellan 11.00 och 11.02 och gå vidare. Men det var som sagt en ceremoni där så jag blev kvar en liten stund längre. När Big Ben slog elva blåste man Last Post vilket fick en egendomligt effekt där trumpeten blandades med den spruckna klockans dova klang.

De som stod för ceremonin var the Western Front Association som tydligen gör detta varje år, antagligen med undantag för de gånger som den elfte faktiskt infaller en söndag och den större ceremonin äger rum. Det lades ner kransar och en Fader predikade lite för oss (minns ej namnet) och någon läste en dikt. Självfallet höll man två minuters tystnad när klockklangen och trumpetandet lagt sig. Det var lagom formellt och högtidligt.

Efter dettta begav jag mig till Liverpool Street/Bishopsgate för en pubrunda där. Jag besökte alla pubarna kring stationen som finns i min guide, sju till antalet och åt lunch på en av dem (Shooting Stars). Upptäckte försent att två av mina favoriter fanns på flaska på en av pubarna, Dirty Dicks (Directors Bitter och Young’s Double Chocolate Stout), men det kanske är någon mer som har dem. Vi får se.

Efter detta gjorde jag en snabb shopping på Oxford Street så att jag fick mitt dataspel och Daniel sin film och sedan åkte jag hem till hotellet för att fräscha upp mig inför kvällen.

Det gick ganska fort, men jag tog det lugnt ändå och stressade inte. Även om det är fredag och jag vet att pubarna svämmar över på kvällen då, så behöver jag inte oroa mig. Det finns både mat och dryck även åt mig.

Så jag gjorde mig en liten pubrunda på kvällen. Började med the Clachan och slutade på the Richmond. Just nu tar jag kaffe på rummet. Med det slutar kvällens blogg den 11 i 11 2011 klockan 11 på kvällen. Hörs i morgon. Sista dagen innan hemresan.

Dr Samuel Johnson påstod att om man tröttnat på London, hade man tröttnat på livet. Kanske är det så, eller så behöver man nån att dela upplevelsen med. Jag har vant mig vid att ha en eller två reskamrater och det märks att jag ingen har denna gång. Det är svårare att hitta på något att göra.

Finns hundratals museer, flera tusen pubar och här finns butiker för allt och lite till. Trots det har jag svårt att aktivera mig. Att hitta på något att göra. Funkade för tjugo år sedan, men inte nu. Kan inte dra mig till minnes att jag såg fram emot att åka hit heller. Men nu vet jag, inga fler resor utan sällskap. Då är det bättre att vara hemma hos katterna en vecka och gosa med dem.

Idag är ett bra exempel på det. Försökte ta ett varv på naturhistoriska bland alla skrikande ungar, men jag gick efter en stund. Hade ingen att prata med om det jag såg och det var inte lika spännande som när jag och Jimmy var där.

Så jag åkte till King’s Cross St. Pancras och tog lite bilder på stationshuset. Stor, vacker byggnad är det. Gick aldrig in och letade efter perrong 9 3/4, hade nog inte fått åka med till Hogwarts i alla fall. Har inga arkivbilder från stationen sedan tidigare så det var ju nåt nytt.

Sen blev det lunch på the Sussex och en promenad i Covent Garden och en öl. Vet inte hur jag bar mig åt för att hamna i Bloomsbury efter det, men så blev det. En pint på Friend at Hand hade inga svårigheter att slinka ned.

Det kanske inte är så att jag tröttnat på London, bara att London tröttnat på mig. Jag har lite svårt att hitta på saker känner jag och det brukar inte vara svårt i den här staden. Jag har väl blivit för gammal. Det märks att jag inte är tjugo längre och det blir segare att hålla igång. Att jag sedan varit sliten hela hösten gör nog inte saken bättre och – som jag sagt flera gånger – London är inte plats att ha semester på, det kräver sin man att åka hit (eller kvinna),

Så när eftermidagen gck mot sitt slut bestämde jag mig för att tillbringa kvällen på rummet i lugn och ro. Käka nåt och ta lite kaffe och ägna mig åt saker som jag inhandlat. Faktiskt var det ett bra val för jag har haft det skönt och jag behöver inte springa på puben varje timme för att överleva, det går att ta det lugnt en kväll också.

I morgon är det 111111 och det innebär två saker. För det första är det Armistice Day, Stilleståndsdagen och jag kanske skall gå ner till Cenotaphen och stå stilla i två minuter klockan 11. Själva minnesceremonin är på söndag och då har jag redan lämnat London för att åka hem, men det kan ju vara trevligt att visa respekt när man ändå är här på den rätta dagen.

Det andra är att det är release på ett spel jag vill ha (Skyrim) och jag kanske tar en sväng till Game på Oxford Street och tittar efter det. Sen är det ju ett rätt kul datum, 111111 🙂 Vi kommer aldrig att uppleva det igen så det är bäst att jag passar på. Ska jag ta mig an 11 pubar i morgon då kanske, som kompensation för att jag bara besökte tre idag…

Missförstå mig inte, det är alltid lätt att klaga och det ÄR kul att vara här, jag bara inte vet vad jag ska hitta på. Fantasin har tagit slut. Kanske ska gå på bio, det gör jag ju aldrig hemma. Folk tror att jag gör det jämt och ständigt, men NEJ jag ser inte på film på bio hemma och har inte gjort på flera år. Ni som känner mig vet varför. Så det kan ju vara ett förslag. Midnight in Paris gick såg jag och the Ides of March (George Clooney). Vi får se. Inte illa att jag var på teater igår 🙂

Ni får läsa på lördag vad jag gjorde denna speciella dag 111111. Hörs!