Så kom då dagen med stort F. Det går undan ibland och helt plötsligt var det alltså Fredag och dags att träffa Tracey igen. Daniel ville vara fin när han gjorde detta (jag har inget val än att vara som jag är) och därför började vi dagen i Southwark, närmare bestämt på Borough Market. Där fanns en barberare som Daniel ville besöka och bli klippt och rakad. Det blev han, gudbevars och resultatet var inte helt fel heller. Han såg med andra ord riktigt presentabel ut och till och med hans mor skulle hålla med 🙂
Vi passade på att gå ett par varv på marknaden också och åt även lite brunch hos några tanter som hade ett café där. Det var som ett gäng mormödrar och hon som lagade maten kallade mig ”young man” så nog var de av den gamla stammen alltid. Gott var det också och Daniel bytte sitt ägg mot min blodpudding. Helt OK byte om jag får säga det själv. På marknaden fanns allt möjligt att köpa från bläckfisk och haj till lammkött och oxkotletter. Ostar av alla slag, korvar av olika form och sort, frukt och grönt och en massa, massa godsaker som chokladtryffel, gräddtårtor och liknande. Här hade vi aldrig varit tidigare, även fast vi varit på två pubar precis intill. Marknaden är dock inte öppen alla dagar och dessutom fram till en viss tid och det kan nog förklara saken för vi var här på eftermiddagen och troligtvis dessutom en lördag. Då är det stängt på Borough Market.
Vi köpte inget, egentligen, men fick ändå med oss en varsin chokladkaka och en mugg hemmagjort isté. Detta konsumerade vi stående framför Southwark Cathedral, som vi sedan också besökte. Det visade sig vara förberedelser för examen från Kings College där inne och dessa skulle ske på eftermiddagen. Så vi var inte så länge i katedralen utan gick vidare till Hays Galleria. Där behövde jag ett pubfoto sedan senast och vi passade också på att ta en öl innan vi gick vidare.
Vidare i detta fall blev till Strand där vi besökte en kamerabutik innan vi gick till Covent Garden för en sista öl innan det var dags att åka hem och göra oss i ordning inför mötet med Tracey och hennes bror, Grant.
Vi kom hem vid kvart i fyra vilket var precis lagom för en varsin storrengöring och ombyte innan vi behövde ge oss av för att hinna i tid till mötesplatsen – och hinna ta en öl innan. Vi skulle träffas utanför St. James’s Park tunnelbanestation vid sex och vi kom dit vid tjugo över fem ungefär och hittade en pub precis utanför. Perfekt med andra ord och de serverade god öl också. Dessvärre var Tracey lite sen pga av vissa komplikationer på jobbet, men hon sms:ade och förvarnade så att vi visste att vi skulle få vänta lite längre. Men sedan kom hon så, vår Tracey och nu kunde äventyret börja.
Vi fick träffa Grant för första gången och han var rätt så trevlig får vi väl säga, även om han kanske var lite tillbakadragen. Det är inte bra att vara om man ska umgås med Daniel… och mig för att inte tala om Tracey, men det gick bra ändå. Tyvärr hade han problem med sin allergi och mådde inte så jättepifft, men han ville ändå följa med ut en stund.
Tracey hade bokat oss till kvart över sju. Det var allt vi visste. Så när vi började gå längs Regent Street från Oxford Circus mot Piccadilly Circus, så hade vi inte en aning om vart vi skulle ta vägen. Det visade sig vara något fullständigt exotiskt, fullt i klass med den sydafrikanska restaurangen som vi var på förra gången. Håll i er nu för ni kommer knappt att tro det. Vi skulle besöka the Ice Bar, en plats skapad med ishotellet i Jukkasjärvi som förebild om med in importerad direkt från Torne Älv. JAA, ni läser helt rätt.
Först var det drink i baren, sedan en trerätters middag och därefter 40 minuter i minusgrader iförda någon slags fodrad parkas och yllehandskar. Maten var helt OK, jag valde ”kletiga revbensspjäll” som förrätt, kycklingbröst med couscous som huvudrätt och en citronmarängpaj till efterrätt. Inte fel, inte fel alls, kan jag säga. De andra valde lite olika och Daniel tog musslor till förrätt och nåt fläskkött tror jag det var till huvudrätt. Han tog cheesecake till efterrätt i alla fall.
Efter allt detta valde Grant att gå hem och kurera sig medan hans plats otippat, eller kanske inte, intogs av Giovanni som cyklade till undsättning när vi vart en man kort. Det var skoj att träffa honom igen efter den trevliga picknick vi hade tillsammans i Windsor förra resan. Nu var det dags för att gå in i själva isbaren och vi utrustades med varma kläder som sagt och slussades vidare in bland isblocken. Där inne var allt av is, till och med glasen. Vi hade en varsin fri cocktail att välja från menyn eftersom detta ingick i paketet. Därefter fick vi köpa vad vi ville ha.
Ja, att beskriva detta är lite svårt, men ordet ”spektakulärt” är inte långt undan. Vi fick 40 minuter på oss där inne i kylan med våra isglas och vi var långt från ensamma. Det fyllde på bra med folk kan jag säga, men det var aldrig så där trångt att man inte visste vart man skulle ta vägen, bara nästan. Bifogar ett par bilder i alla fall så ni kan se.
Tracey, Daniel och Giovanni
Vi avslutade kvällen med ett pubbesök och Tracey har redan bokat in oss för en fortsättning på söndag. Troligen blir det en utflykt till Richmond, men inget är skrivet i sten ännu. Det handlar lite om väder och vind. Men en sak är säker: I Traceys och Giovannis sällskap kommer vi inte att ha tråkigt.
Nu skall jag göra som Daniel och sova. Han snarkar som sjutton i sin säng, fast han inte har krypit ner ännu. Lade sig ovanpå för att kolla lite på internet och sedan slocknade han. Kan inte säga mycket om det eftersom jag gjorde detsamma på Midsommar.
Vi hörs vidare i morgon!