Tisdag med lätt regn

Dagen var lite gråare än söndag och måndag, men helt ok. Några droppar regn föll, men inget större skyfall. Vi började med frukost, som vanligt och åkte sedan till London Bridge för att besöka Borough Market. Här finns det mycket att se och även köpa om man är intresserad. Mat i mängder, både färdiglagad och rå. Allt från musslor och hummer till nöt, svin och lamm. Ostar, bröd, kryddor och delikatesser bjuds ut till hugade spekulanter. De som är sugna kan få både frukost och lunch, eller bara ett mellanmål. Daniel passade på att gå till frisören och sedan gick vi varvet runt och kikade.

När vi ändå var i närheten, passade vi på att gå till en pub som Daniel läst om och som skulle vara från 1600-talet. The George Inn hette den och där har både Shakespeare och Dickens blivit serverade. I alla fall är det vad som påstås. Vi tyckte att den var ganska trevlig, om än lite öde. Det ändrade sig en smula när det drog ihop sig till lunch. Kändes som den drog en del stamgäster. Nå, vi drack ur och reste vidare söderut. Den här gången till Kennington, mest känt för sin cricketarena, The Oval. Vårt mål hade dock inte så mycket ssportanknytning.

Filmen Kingsman: The Secret Service, är en av mina favoriter och det visar sig att puben som figurerar i den finns i verkligheten och ligger på nr 6, Black Prince Road. Lämpligt nog heter den the Black Prince, efter Edward, prinsen av Wales och den förste hertigen av Cornwall. Varför Edward kallades den svarte prinsen är inte helg belagt, men den kan berott på hans svarta rustning, eller hans brutala sätt i strid. För oss har han egentligen bara en sak som gör att hans namn fastnat, nämligen att han instiftade Strumpebandsorden. Han ligger begravd i Canterbury Cathedral och dog före sin far och blev därför aldrig kung.

NÅ… I filmen blir Colin Firths karaktär påhoppad av ett gäng storkäftade ynglingar på denna pub och reser sig upp för att gå – tror man. I stället reglar han dörren medan han lugnt säger: Manners Maketh Man… och sedan är det kört. Se filmen så förstår ni. Daniel snokade reda på den och nu har vi varit där. Trevlig pub, men ingen direkt utmärkande sådan. Gullig hund fanns det där, dock och den blev vederbörligen klappad på. Vi drog vidare med bussen som gick precis utanför och hamnade i Chelsea i stället. Ett stenkast från där Margaret Thatcher ligger begravd, fick vi en enkel lunch och en öl. Ost- och skinkmacka med Coleman’s senap. Det gick inte av för hackor. Rensade bihålorna på oss båda utan problem.

Nästa anhalt denna dag blev Russell Square och pubarna Friend at Hand och The Queen’s Larder. Daniel hade hoppats på en Abbot Ale, men inte ens den sistnämnda puben, som alltid har, hade. Jag frågade och fick till svar att den faktiskt brukar finnas så här års, men var lite sen. Kom tillbaka om ett par veckor, sade han. Tack, jag har fem dagar… Nå, man kan inte få allt. I alla fall inte en Abbot Ale.
Nu slog hungern till och jag bestämde raskt att vi skulle åka till Covent Garden och hitta något där. Först blev det naturligtvis en pint, men därefter började vi aktivt söka efter ett matställe. Det blev puben Marquess of Anglesey och vi bestämde oss för en varsin cottage pie. Mycket gott! Kan rekommenderas i allmänhet för er som hamnar på en pub och vill äta. Lugnt och fridfullt var det också i matsalen en trappa upp, även om det kom en grupp svenskar sedan vi slagit oss ned. Man får aldrig vara i fred.

Puben Nell of Old Drury fick avsluta dagen. Den har sitt namn av Nell Gwynn, en av Charles II:s älskarinnor – med mera. Trevlig även det och som på majoriteten av alla andra ställen vi besökt, var det lugnt och få besökare. Besynnerligt. I morgon skall vi träffa Tracey. Gud allena vet vad som händer då. Tune in! 😉

Parkbesök, med mera

Då var det måndag och veckan börjar på allvar. Frukost klockan halv nio, allt enligt gängse tradition och sedan kort nedslag på rummet innan vi påbörjade dagens äventyr. Sedan Världens Bästa Frida tipsade mig om Holland Park, har jag velat göra ett besök där. Enligt uppgift en vacker plats och väl värd ett besök. Jag får hålla med och så även Daniel. Trots att, eller tack vare, att det är höst, så var färgerna sprakande och enastående och troligen gjorde det allt än mer vackert än under sommaren. Solen sken från klarblå himmel och fåglarna kvittrade i träd och buskar. En fantastisk plats att börja dagen på och målet för promenaden, Kyoto Gardens, var som en liten egen juvel mitt i allt det övriga. Ja, vi njöt och tog en stor mängd bilder innan vi letade oss vidare till ett litet café, där vi fick oss lite 11-fika. Mycket trevlig förmiddag.

Vi gick vidare och tog tunneln från High Street Kensington in mot ”stan”, där vi slutligen hamnade på Piccadilly Circus. Waterstones ligger i närheten, så dit gick vi, men jag fann inget intressant att köpa. Jag tror att Daniel köpte ett par böcker dock. Vi hamnade på puben Three Crowns där vi intog en varsin pint. För första gången som jag kan minnas var det mer eller mindre tomt på folk, vilket jag tyckte var ovanligt. Vi lät det bero och drack vår pint i lugn och ro. Efteråt gick vi tillbaka till stationen, så att jag fick byta mitt Oysterkort till ett nytt, som enligt uppgift ska fungera med den nya appen som TfL har släppt. Får se i morgon om det stämmer.

Resten av eftermiddagen spenderade vi på en sakta promenad genom Soho. Lunch åt vi på The Crown, som ligger på Brewer Street och det blev klassisk korv och mos (bangers and mash). Så småningom hamnade vi på Schott Music Ltd, där jag uppenbarligen hamnade i paradiset. Där fanns allt jag önskade och lite till, så det blev lite inköp. Fattar inte hur jag kunnat missa den butiken tidigare, men mannen i kassan sa att det sett mer ut som ett kontor än en butik, så det var inte så konstigt. I alla fall fick jag mycket skoj med mig hem.

Framåt kvällen blev det dags för mat igen och nu hamnade vi på en helt ny restaurang i Soho, där vi åt pasta och drack gott, vitt vin. Jag ska komma ihåg den, för dit ska vi gå igen. Helt klart. Bra service och bra mat. Kan man önska nåt mer? Vi var i alla fall väldigt nöjda. Vi avslutade aftonen med besök på puben The Round Table och sedan vidare hem till The Trout – som nu kallades The Yardbird. Två år hade de haft det namnet, tydligen. Så kan det bli. Vi tog en varsin Gin & Tonic som avslutning på dagen. Gott det också. Nu återstår att sova så att vi orkar med morgondagen.  🙂