Dagen då Daniel fick svar på tal

Då har vi haft en intressant om än seg fredag. Vi var nog båda lite trötta från gårdagen, men det är väl inte annat att vänta. Beträffande rubriken… jag återkommer om detta längre ner.

Dagen började med frukost, så som den bör och sedan åkte vi till paraplybutiken så att Daniel kunde köpa sig ett nytt paraply i stället för det som han slarvade bort på tåget förra gången. Det hade gått upp ett pund i pris, men det fick han ta. Fanns dyrare och säkert bättre också, men att betala 2500 för ett paraply var nog inte ens ett alternativ. Den butiken måste gå rysligt bra, med tanke på vädret i London generellt.

Efter detta reste vi vidare till London Bridge och Hays Galleria där jag köpte mig en ny klocka att ha i reserv. Min vanligahar slut i batteriet och ligger hemma, men efter att för 91:a gången kollat på min handled efter vad klockan var, så beslötjag big för att skaffa en att ha så länge. Borde tagit med den riktiga ändå och bytt batteri här, men så långt tänkte jag inte. Nåja, den kostade £10, så det gick an.

Nästa anhalt var Borough Market och där strosade vi en stund. Blev inte köpt någon mat även om det fanns en hel del att välja på, även sådant som krävde tillagning på egen hand. Lunchen intog vi på Barrowboy and Banker, som förvisso är en lite dyrare pub, men det fick gå an det också. Sedan blev det inte mycket mer den här dagen, faktiskt. Vi var båda trötta och jag mest av oss tror jag, så vi hade inte lust att shoppa och det blev en och annan pub bara. Eftermiddagskaffe i kryptans café på St Martin-in-the-Fields behövdes, då koffeinhalten sjunkit betänkligt hos oss båda.

Vi avslutade med en sväng kring Covent Garden och nu kommerjag till dagens Clou. Vi passerade deras tunnelbenestation och den har varit stängd för ombyggnad en tid. Daniel, som är som han är, påpekade för en ung dam utanför att det minstann stod på skylten att den skulle öppna igen i början av november och nu var det början av november. Önskar att jag varit med och hört svaret för det blev ”ja vi är klara om tre timmar, så gå och ta en öl så är vi öppna när du kommer tillbaka”. Pang! 🙂

Hur det var med saken vet vi inte än, men jag har ingen anledning att betvivla någon som arbetar på TFL om de ger den informationen när någon frågar. Vi tog en öl på Freemason’s Arms och satt där i 45 minuter innan vi gick vidare till Princess Louise där det var knökfullt med folk. Öl fick vi dock och efter det åkte vi tillbaka in mot centrum för att äta middag. Vi valde Bella Italia på Argyll Street och blev inte besvikna. Mätta och belåtna utan tvekan och vi hade en mycket trivsam och glad servitör som tog hand om oss.

Så det var dagen. En sängfösare på Argyll Arms hann vi med också innan vi tog tunneln hem för att avsluta dagen och krypa ner under täcket. Misstänker att vi lär sova gott nu och jag undrar inte Daniel nästan har gjort det. I morgon skall Tracey ta hand om oss och jag hoppas att vi får kul och att den halsont jag börjar känna av försvinner. Mer info kommer i nästa inlägg.