Nu är vi hemma igen. Katterna blev glada och jag också. Hur det än är, så tar det på krafterna att resa och att vara igång från frukost till närmare midnatt varje dag är inget för veklingar. På det hela taget tycker jag vi klarade det bra och jag är inte lika trött nu som jag var efter förra resan. Den var visserligen kortare och mycket intensivare och så hade vi mitt 50-årsfirande att ta i beaktande – med Tracey vid rodret.

Vi har haft det bra, inget snack om saken och vädret har varit på vår sida hela tiden. Några få droppar är allt vi märkt av och solen har visat sig alla dagar – vissa mer och vissa mindre. Första lördagen var ett bra exempel på det, när vi träffade Gino och de andra vid Canada Water, då var det mulet, men efter lunch sprack det upp och blev fantastiskt. Likaså söndagen, som vi började på Kensal Green i kylan och avslutade i St. Albans i strålande sol. Det var fortfarande varmt på kvällen när vi kom tillbaka till London. Onsdagens färd till Greenwich via flodbåt satte sina spår på oss alla. Mest på Claes som inte hade någon hatt med sig denna gång och blev rejält bränd i stället.

Droppet var väl måndagen när sagde Claes inte mådde bra och stannade på hotellet nästan hela dagen. Tempot kom av sig lite och vi andra visste inte riktigt vad vi skulle hitta på, då vi hade mycket gemensamma planer. Men, det löste sig, så som saker gör.

Vi har fått shoppa också och det märktes inte minst när vi packade inför hemresan idag. Vi hade en extra väska incheckad på hemresan, något som jag och Daniel lärt oss av tidigare resor och det var bra. Både han, jag och Zarina drog nytta av detta och det var värt pengarna. Som vanligt åt vi frukost innan vi packade ihop oss och reste ut till Heathrow med tunnelbanan. Solen sken och det kändes som om vi lämnade ett bra väder för att åka hem till något mer ostadigt. På flygplatsen var det en massa nyheter och vi fick både checka in och hantera väskorna själva. Underligt. Priset för resorna borde gå ner när vi gör allt jobbet själva OCH måste betala för mat och dryck ombord, något som vi aldrig behövt tidigare med BA.

Nåja, jag fick i alla fall checka in mitt handbagage gratis och det hade jag räknat med, eftersom vi brukar få det erbjudandet. På så sätt hade jag nästan inget att bära på när vi väl kom genom säkerhetskontrollen och kunde kolla tax-freen och ta en fika. Jag passade på att köpa smörgåsar och vattenflaskor till oss alla att ha på planet, så behövde vi inte bekymra oss om att nya regler gällde där.

Flygningen gick felfritt och vi höll tidtabellen. Det tog en stund innan alla väskor kommit och extrabagen anlände näst sist av allt bagage som kom på bandet. I alla fall vad vi kunde se. Det är ju lite extra trixande när vi är fler än två, men vi fick med oss allt och ingen stoppade oss i tullen (vilket de inte hade anledning till heller) och vi kunde ta oss till Arlandaexpressen ganska snabbt. Ett tåg var på ingående inom tio minuter, så det gick också bra. Det tar bara tjugo in till Centralen och där fick vi en och en halv timme på oss innan tåget till Karlstad gick.

En fika är aldrig fel, så vi tog en och sedan köpte Daniel baguetter som vi kunde ha på tåget. Jag fixade dricka på Coop som ligger på Centralen och sedan kollade vi perrongen och där stod tåget och väntade. Bara att kliva ombord, så slapp vi att stressa. Perfekt. Hemfärden ägnades åt att slappa och jag gjorde inte mycket annat än att lyssna på medhavd musik och lösa ett Sudoku. De andra gjorde inte mycket mer och jag tror att Claes sov mest hela vägen. Det gick bra i alla fall och Ann mötte oss på stationen. Claes blev hämtad av sin far och Ann skjutsade hem både Daniel och Zarina – och min resväska. Hon levererade den till dörren en liten stund efter att jag kommit hem. Snäll hon!

Nu återstår bara att smälta alla intryck och fundera på när vi reser nästa gång. Tack för att ni har läst om våra öden och äventyr. Hoppas ni har funnit bloggen intressant och underhållande!