Ja då var det över för den här gången och en del av mig tycker nog att det var riktigt skönt. Skönt att komma hem till katterna och skönt att inte behöva hitta på något att göra bara för att man måste. En annan del av mig tycker nog att det är synd att veckan tog slut, framför allt eftersom det finns massor kvar att göra – om man bara orkar och har lust.

Låt oss se tillbaka på veckan:

Måndag var dagen då jag anlände. Inga problem att ta sig till Arlanda via tåg och flygbuss, även om det inte blev någon nattsömn att tala på. TV:n och kaffebryggaren gick på högvarv och katterna var nöjda över att ha någon att spinna i örat och som brydde sig om dem, så jag kunde offra den sömnen för deras skull. Det gick snabbt på Heathrow och det enda som hände var det jag beskrev i resans första post. Gick snabbt därifrån också och inga problem att checka in. Däremot åkta jag aldrig in till ”stan” som jag planerat och åt därför min kvällsmat lokalt på puben Brook Green Hotel. Det blev fish & chips och en pint av något från Young’s. Minns inte vad jag valde. Sedan var det sängen, mer eller mindre.

Tisdag var en seg dag och jag gjorde inte speciellt mycket. Gick på National Portrait Gallery en stund och tog en shoppingrunda på HMV och Denmark Street. Dessutom bestämnde jag mig för att gå på teater när jag fyllde år och gick därför till Wyndham’s Theatre och köpte biljett till ”Driving Miss Daisy”. På väg uppför Charing Cross Road dök jag in på Foyle’s och köpte ett par böcker också. That’s is. Några pubar hann jag med, men det blev en tidig kväll igen.

Onsdag var födelsedagen och den hade jag ju mer eller mindre planerat. Elvafika i kryptan till St. Martin och matinéföreställning på teatern kl 14.30. Fantastisk föreställning, som jag redan sagt. Efteråt blev det kondis och kaffe och tårta så att jag i alla fall kunda säga att jag firat födelsedagen med nåt sött och sliskigt. Dock fick jag aldrig födelsedagslunchen jag tänkt ta på Cittie of Yorke… får väl aldrig mer deras chili för det verkar inte om om jag är i närheten där. Strunt samma, kvällen tillbringade jag i alla fall på Gerrard’s Corner och åt min kinamiddag som planerat. Gott var det och jag kände att det var ganska bra att vara i London och fylla år igen. Ett stort tack till alla som skickade grattismeddelanden under dagen (och följande dag). Nå, det blev ett par pubar efter maten, men sedan åkte jag hem till hotellet och installerade DVD-spelaren jag köpte till min minidator. Tack vare den kunde jag se lite på film jag köpt och även (om jag så önskat) lyssnat på musik. Det fick avlsuta födelsedagen.

Torsdag var antagligen den dag som kändes segast. Lyckades inte hitta på något egentligen och försöket att gå på Naturhistoriska föll i farstun eller nåt, vid Diplodocusskelettet som det utrustat med neonljus… idioterna. Tog ett varv med kameran, men blev inte många bilder tagna. Åt lunch på puben som vanligt, men efter en eftermiddag utan att ha något på programmet gick jag hem till hotellet igen. Där stannade jag resten av kvällen, med undantag för att jag var till McDonald’s vid Shepherd’s Bush Green och köpte kvällsmat. Det blev lite mer film att titta på innan det var dags att sova.

Fredag var snabbaste dagen. Det blev en pubdag och jag hade faktiskt riktigt roligt igen. Även om jag saknade katterna därhemma. Började med en försynt fika och sedan blev det Cenotapoen och firandet av Stilleståndsdagen (Armistice Day). Var tydligen nån form av bråk på puben bredvid efteråt och det var väl tur att jag valde Bishopsgate som skådeplats för min första del av pubrundan. Jag besökte alla ”mina” pubar kring Liverpool Street Station (åt lunch på en av dem) och passade sedan på att åka till Game som planerat och köpa mitt spel på releasedagen. Sedan kände jag mig varm och svettig så det var bara att åka hem och byta om lite innan jag avslutade kvällen ute på stan med att äta middag på the Clachan och ta några pubar kring Carnaby Street innan läggdags. Avslutade med den lokala puben the Richmond.

Lördag var sista dagen jag kunde göra något, så jag gjorde ingenting. Orkade inte gå och titta på the Lord Mayor Show för jag ville inte trängas med en massa folk. Hade nog varit trevligt om jag gjort det, men så blev det alltså inte. Däremot handlade jag lite på Fortnum & Mason och var till Soho Square och tog lite bilder. Käkade lunchen på ”Hyddan” vid Cambridge Circus och hade redan då bestämt att äta kvällsmaten på rummet i form av nåt från KFC. Så blev det också och när jag gick till sängs var allt packat och redo för morgondagen. Fick ju göra en extra sväng till Paddington för att fixa tågbiljett och det eftersom Piccadilly Line inte gick till Heathrow på helgen pga av reparationsarbeten.

Söndag gick planet hem och jag tyckte det var skönt, som sagt. Ville oerhört mycket hem till katterna då. Allt gick enligt planerna och jag gick till Shepherd’s Bush t-station (som inte alls öppnade sex som de sa kvällen innan) och kom med första tåget därifrån och hamnade efter ett byte dit jag skulle: Paddington. tåget till Heathrow tog ungefär 20 minuter och det var raka spåret. Inga problem på flygplatsen, allt gick smidigt och enda abret var väl att jag inte fick tag på det Daniel önskade sig. På Arlanda fick vi vänta på bagaget i en hel evighet, men det kom tillslut och då var min väska trasig i teleskophandtaget vilket gjorde det väldigt svårt att rulla den med sig. Men det gick och jag ska anmäla detta till BA. Flygbussen stod inne (det har den gjort alla gånger, ta i trä) och det gick snabbt till City Terminalen. Snabbt gick det också att ta sig till tågstationen och där bestämde jag mig för att kolla om det fanns ett tidigare tåg än det jag hade biljett till, så att jag kunde komma hem så fort det bara gick. Det fanns ett tidigare tåg och jag valde att betala priset för detta och dessutom ta en 1:a-klassbiljett för 3 kronor extra. Fanns ingen anledning att åka i apklass om det inte kostade mer än så att uppgradera. Sen kom jag hem till mina glada katter som jag fick gosa med resten av kvällen. De tröttnade inte ens på mig konstigt nog.

Så, det var veckan. Ska jag åka tillbaka? Ja, det blir det nog. Ensam? Ja, det är frågan, men antagligen ”ja” om jag inte får någon med mig. Däremot skall jag kanske inte ta en vecka då utan säg 4 dagar och framför allt skall jag planera in att göra något alla dagarna. Behöver ha ett projekt att hålla mig till och det är inga problem att fixa för jag har redan några på G i London. Inget av dem blev av denna resan, så det var ju dumt. Men så är det ibland. Man är inte på topp alla dagar på året.

Jag besökte inga nya pubar alls denna gång. Kände att jag ville ha någon med mig på den biten, så det blev bara beprövade lokaler denna gång. Ett par ska få sina betyg höjda och några ska jag se över. Nån verkade ha stängt (nu igen) och en annan hade åter öppet.

Att åka till London är det bästa jag vet. I alla fall är det så i normalfall. Däremot kräver det lite av mig att åka dit för det är ingen semesterort per se. Man måste ha energi att ta sig an London och det var väl den jag saknade denna gång – förutom ressällskap. Så visst hamnar jag där igen i framtiden. Ingen sommarresa blir det kan jag säga redan nu, inte med OS i faggorna och den prishöjning som säkert sker under sommardelen fram till efter OS (septmber) är över. En vårresa kanske? Resa i november igen när jag fyller år? Ja nåt blir det. Ni lär bli varse om ni läser bloggen i alla händelser.

På återseende!

Klockan är snart halv sju och jag är redo att checka ut och bege mig till Shepherd’s Bush tunnelbanestation. Där ska jag ta första tåget mot Oxford Circus för byte till Paddington. Först Central Line och därefter Bakerloo Line. På Paddington väntar Heathrowexpressen på att ta mig till Terminal 5 och väskinlämningen. Sedan är det bara att invänta planets avgång klockan 10.35. Skall vara i Stockholm vid två. Får se vad som blir nästa steg där när jag fått väskan och sitter på Flygbussen.

Hej då, London.

Vi kom iväg ungefär på rätt tid och damp ner på Arlanda strax efter två. Tog en väldans tid att få ut bagaget, men det kom tillslut. Dock hade de slagit av handtaget på min väska så det får jag väl anmäla, även om det var en billig väska. Nu ska Flygbussen ta mig till Centralen så får vi se om det finns nåt bra tåg hem till katterna.

Det fanns ett bra tåg. Fick visserligen hosta upp en slant för att få följa med, men det var det värt. Skillde 3 kr på att resa i första klass, så jag tvekade inte ens att få sista biten i någotsånär komfort. Det var trevligt. Stora fåtöljer med gott om utrymme runt om och vi fick dricka te och kaffe och äta frukt o kakor så mycket vi ville. Gratis internet bjöd de på också, men det utnyttjade jag inte.

Summa summarum är jag hemma igen och katterna blev GLADA! Nu ska jag krama och pussa på dem resten av kvällen så skall jag göra slutsummeringen av resan i morgon.

@ Kerstin: Synd att det inte passade varken ut eller hem, men vi ses till Jul, har redan bokat er för julkaffe!

Gert Fylking brukade ju säga det varje gång det var nobelprisdags i litteratur och nu är det min tur att säga det. Jag längtar verkligen hem till mina katter nu och det skall bli skönt att styra kosan hemåt i morgon. Jag reser tidigt, så det bli bara att gå upp, fixa sista packningen och åka ut till Heathrow. Passar mig utmärkt. Däremot tar det hela dagen innan jag kommer ända hem. Valde ett tåg som jag är säker på att jag hinner med även om flyget blir försenat. Får se om det finns något tidigare tåg när jag väl är på plats – om det inte kostar en förmögenhet.

Jag är säker på att katterna längtar efter mig också, så det ska bli bra att komma hem.

Idag har jag inte hittat på värst mycket. Det var ju Lord Mayor Show på stan, men jag orkade inte gå och trängas med folk så det fick vara. Jag tog en promenad i Soho i stället och hittade till Soho Square, en plats jag aldrig varit på. Intressant. Dessutom passade jag på att göra den slutliga shoppingen på Fortnum & Mason.

Mat åt jag på Pizza Hut vid Cambridge Circus och i kväll blev det mat på rummet i form av kyckling från KFC. Dock fick jag göra en liten utflykt innan jag kunde ta kvällen och förbereda hemresan i morogn. Det visar sig att det inte går någon tunnelbana ut till flyget i morgon som jag planerat.

Man har hållit på ända sedan innan jag påbörjade mina resor hit igen 2007 och om jag läst rätt hinner jag fylla 50 innan det är klara och 50 vet man ju aldrig om man hinner bli… 2016 skulle nya stationen vid Tottenham Court Road vara klar i alla fall och det är väl kanske det sista stora projektet. Men fan trot. Antar att Ken Livingstone hade en plan en gång i tiden, men Boris Johnson verkar inte lyckas få eländet klart nångång. Hade hoppats att OS skulle göra att allt var klart 2012 (och sedan gör ju världen under kom jag på så det kivttar) men det var fel.

Skit samma. Jag får åka till Heathrow via Paddington i stället och det tar mig en halvtimme längre så jag får väl gå upp vid sex eller nåt. Tunnelbanan till Oxford Circus går vid sju och den därifrån till Paddington strax innan halv åtta. Sedan går det tåg till Heathrow varje kvart och det tar 21 minuter. Planet hem går 10.35, så jag lär inte ha några problem att hinna dit. Incheckad är jag redan så jag ska bara lämna väskan på 20 kilo. Har nog aldrig haft så tung väska med hem. Hmm.

Men det var det och mer än så blir det inte. En pub blev det idag och inget mer än så. Hade ingen lust och kvällen tillbringade jag på rummet som sagt, förutom utflykten till Paddington för att kolla hur man enklast tog sig dit plus att köpa tågbiljetten så att jag slipper det i morgon utan kan gå direkt till perrongen.

Det ska, om någon missat det, bli väldigt skönt att komma hem igen.

Idag är dagen då vi bara använder en enda siffra för att skriva datumet. Ettan. Enkelt och bra och det är viss många jorden runt som valt att göra speciella saker idag, som att gifta sig med mera. 11/11 oavsett årtal är dock ett viktigt datum av andra orsaker, speciellt här i Storbirtanneien. Armistice Day, Stilleståndsdagen, firas firas varje år den elfte november och närmaste söndagen högtidlighåller man Rememrance Sunday vid Cenotaphen och drottningen lägger ner en krans. Det var den 11/11 1918 klockan 11 på förmiddagen som kanonerna tystnade i Första Världskriget, om någon undrar varför just detta datum och klockslag.

Idag var det dessutom detta speciella datum, 111111 och jag borde kanske inte blivit förvånad över att det hölls en ceremoni där även idag klockan elva på förmiddagen. Jag hade annars bara tänkt gå förbi, stanna mellan 11.00 och 11.02 och gå vidare. Men det var som sagt en ceremoni där så jag blev kvar en liten stund längre. När Big Ben slog elva blåste man Last Post vilket fick en egendomligt effekt där trumpeten blandades med den spruckna klockans dova klang.

De som stod för ceremonin var the Western Front Association som tydligen gör detta varje år, antagligen med undantag för de gånger som den elfte faktiskt infaller en söndag och den större ceremonin äger rum. Det lades ner kransar och en Fader predikade lite för oss (minns ej namnet) och någon läste en dikt. Självfallet höll man två minuters tystnad när klockklangen och trumpetandet lagt sig. Det var lagom formellt och högtidligt.

Efter dettta begav jag mig till Liverpool Street/Bishopsgate för en pubrunda där. Jag besökte alla pubarna kring stationen som finns i min guide, sju till antalet och åt lunch på en av dem (Shooting Stars). Upptäckte försent att två av mina favoriter fanns på flaska på en av pubarna, Dirty Dicks (Directors Bitter och Young’s Double Chocolate Stout), men det kanske är någon mer som har dem. Vi får se.

Efter detta gjorde jag en snabb shopping på Oxford Street så att jag fick mitt dataspel och Daniel sin film och sedan åkte jag hem till hotellet för att fräscha upp mig inför kvällen.

Det gick ganska fort, men jag tog det lugnt ändå och stressade inte. Även om det är fredag och jag vet att pubarna svämmar över på kvällen då, så behöver jag inte oroa mig. Det finns både mat och dryck även åt mig.

Så jag gjorde mig en liten pubrunda på kvällen. Började med the Clachan och slutade på the Richmond. Just nu tar jag kaffe på rummet. Med det slutar kvällens blogg den 11 i 11 2011 klockan 11 på kvällen. Hörs i morgon. Sista dagen innan hemresan.

Dr Samuel Johnson påstod att om man tröttnat på London, hade man tröttnat på livet. Kanske är det så, eller så behöver man nån att dela upplevelsen med. Jag har vant mig vid att ha en eller två reskamrater och det märks att jag ingen har denna gång. Det är svårare att hitta på något att göra.

Finns hundratals museer, flera tusen pubar och här finns butiker för allt och lite till. Trots det har jag svårt att aktivera mig. Att hitta på något att göra. Funkade för tjugo år sedan, men inte nu. Kan inte dra mig till minnes att jag såg fram emot att åka hit heller. Men nu vet jag, inga fler resor utan sällskap. Då är det bättre att vara hemma hos katterna en vecka och gosa med dem.

Idag är ett bra exempel på det. Försökte ta ett varv på naturhistoriska bland alla skrikande ungar, men jag gick efter en stund. Hade ingen att prata med om det jag såg och det var inte lika spännande som när jag och Jimmy var där.

Så jag åkte till King’s Cross St. Pancras och tog lite bilder på stationshuset. Stor, vacker byggnad är det. Gick aldrig in och letade efter perrong 9 3/4, hade nog inte fått åka med till Hogwarts i alla fall. Har inga arkivbilder från stationen sedan tidigare så det var ju nåt nytt.

Sen blev det lunch på the Sussex och en promenad i Covent Garden och en öl. Vet inte hur jag bar mig åt för att hamna i Bloomsbury efter det, men så blev det. En pint på Friend at Hand hade inga svårigheter att slinka ned.

Det kanske inte är så att jag tröttnat på London, bara att London tröttnat på mig. Jag har lite svårt att hitta på saker känner jag och det brukar inte vara svårt i den här staden. Jag har väl blivit för gammal. Det märks att jag inte är tjugo längre och det blir segare att hålla igång. Att jag sedan varit sliten hela hösten gör nog inte saken bättre och – som jag sagt flera gånger – London är inte plats att ha semester på, det kräver sin man att åka hit (eller kvinna),

Så när eftermidagen gck mot sitt slut bestämde jag mig för att tillbringa kvällen på rummet i lugn och ro. Käka nåt och ta lite kaffe och ägna mig åt saker som jag inhandlat. Faktiskt var det ett bra val för jag har haft det skönt och jag behöver inte springa på puben varje timme för att överleva, det går att ta det lugnt en kväll också.

I morgon är det 111111 och det innebär två saker. För det första är det Armistice Day, Stilleståndsdagen och jag kanske skall gå ner till Cenotaphen och stå stilla i två minuter klockan 11. Själva minnesceremonin är på söndag och då har jag redan lämnat London för att åka hem, men det kan ju vara trevligt att visa respekt när man ändå är här på den rätta dagen.

Det andra är att det är release på ett spel jag vill ha (Skyrim) och jag kanske tar en sväng till Game på Oxford Street och tittar efter det. Sen är det ju ett rätt kul datum, 111111 🙂 Vi kommer aldrig att uppleva det igen så det är bäst att jag passar på. Ska jag ta mig an 11 pubar i morgon då kanske, som kompensation för att jag bara besökte tre idag…

Missförstå mig inte, det är alltid lätt att klaga och det ÄR kul att vara här, jag bara inte vet vad jag ska hitta på. Fantasin har tagit slut. Kanske ska gå på bio, det gör jag ju aldrig hemma. Folk tror att jag gör det jämt och ständigt, men NEJ jag ser inte på film på bio hemma och har inte gjort på flera år. Ni som känner mig vet varför. Så det kan ju vara ett förslag. Midnight in Paris gick såg jag och the Ides of March (George Clooney). Vi får se. Inte illa att jag var på teater igår 🙂

Ni får läsa på lördag vad jag gjorde denna speciella dag 111111. Hörs!

Den som sett Stjärnornas Krig (möjligen med undantag av min mor som såg den tillsammans med mig premiäråret 1977) behöver bara lyssna för att känna igen James Earl Jones röst. Stackars David Prowse, som gör den egentliga rollen av Darth Vader, fick aldrig göra rösten utan dubbades utan att ens bli informerad om det.Nåja, resten är historia kan man säga och varje gång jag hör James Earl Jones tala, förundras jag över vilken mäktig röst han har. Idag fick jag höra den live.

Dock började dagen några timmar innan, med frukost på the Mad Bishop. Dock hade man inte megafrukosten som jag och Daniel fick i somras och de hade slut på hash browns… och kaffemaskinen var trasig. Det blev te och full engelsk frukost (utan hash browns) och jag var mätt och belåten när jag lämnade Paddington för nya äventyr. Åkte en bit på tunneln innan jag bestämde mig för vart jag ville (och insåg att jag nog borde åkt åt andra hållet…). Hamnade slutligen på Trafalgar Square och National Gallery. Jag ville se Philippe de Champaignes porträtt av Armand-Jean du Plessis och närmare bestämt den profilstudie han gjorde (tre vinklar).

Fullporträttet är magnifikt och det skulle inte få plats hemma på väggen hos mig, det är alldeles för stort på höjden (2,40 i takhöjd är för lite). Det som gör porträttet till vad det är, ett porträtt av en statsman, är just att han befinner sig stående. Präster brukade målas sittande och här gör man ett avsteg från detta för att visa vilken makt motivet hade på sin tid. Porträttet är också samtida och sägs vara fullständigt korrekt i sin återgivning. Det tog en liten stund innan jag hittade rätt, men tillslut stod jag där i alla fall iför den skärskådande blicken hos hertigen och kardinalen av Richellieu. Profilstudien hänger på väggen intill och jag hittade ett vykort i shoppen att ta med hem dessutom.

Ja, så blev klockan elva och elvakaffe är ett måste även i London. Intill galleriet ligger St. Martin-in-the-Fields och i dess krypta finns ett utmärkt café, så jag gick dit. Sedan hade jag problem. Jag behövde slå ihjäl ett par timmar, men visste inte hur så jag vandrade runt på måfå. Besökte ett par pubar gjorde jag, men inte ens jag kan göra det i evighet. Klockan blev ändå två tillslut och jag kunde gå till Wyndhams Theatre och bänka mig för att se ”Driving Miss Daisy” med Vanessa Redgrave och James Earl Jones i huvudrollerna. Den tredje rollen spelades av en mycket duktig man vid namn Boyd Gaines.

Det var en fantastisk föreställning och jag kan rekommendera er att se den. Ni har dock bara fram till den 17 december på er, sedan är det slut. Kan säga att om James Earl Jones stod på scen och viskade, så hördes det upp till Royal Circle där jag satt utan problem.

Sen blev det chokladkaffe och födelsedagstårta på ett närliggande konditori. Tyckte att jag gjort mig förtjänt av det. Ja efter detta blev det faktiskt några pubar och jag rörde mig så sakteliga bort mot Soho och Gerrard Street och närmare bestämt kinakrogen Gerrard’s Corner. Där intog jag min födelsedagsmiddag bestående av friterat fläskkött, ris och kinesisk öl. Gott gott gott gott. Mätt blev jag också kan jag säga.

Ja med detta var kvällen nästan slut och jag med. Jag hittade ett par pubar på vägen mot tunnelbanan, men kom hem till rummet redan vid halv tio. Dock hade jag inte någon internetkoppling just då, så bloggen kommer ut lite senare än när jag verkligen skriver detta. Jag kollar då och då.

Resten av kvällen blir lugn för nu har jag gjort det jag skulle: fyllt år. Egentligen skulle jag kunna åkte hem redan på fredag i stället för söndag, men nu har jag ju redan bokat och betalat allt så det är bara att stanna ett par dagar till. Saknar katterna. Många har skickat hälsningar till mig idag också. Nästan alla, med ett par förvånande undantag. Men det är ju inget viktigt att jag bli äldre och senilare och dessutom väljer jag ju bort att vara hemma och ha kalas.

En sak som slog mig redan igår, apropå ingenting, är att jag måste vara senil för jag glömmer bort en sak varje gång jag åker hit så här års. Det är varmt i London. Ja, kanske inte så varmt som vissa verkar tycka som springer runt i bara ben och kortkort (flickor) eller shorts (gossar). Redan första kvällen mötte jag en snubbe i bara t-shirt, korta shorts och flip-flops… och han verkar vara i gott sällskap i den här staden. Mitt problem är att jag alltid packar ner halsduk, mössa, handskar, varma tröjor och så vidare, bara för att upptäcka att jag måste ta av mig tröjan och använda kortärmat under jackan (som jag ofta inte ens knäpper igen) om jag inte vill rinna bort helt.

Ja, det var skönt att ha alla varma kläder när vi var vid Alexandra’s Palace för ett par år sedan och kollade på vårt första fyrverkeri. Då var det kyligt, men det är enda gången. Men folket i London verkar tro att det är sommar än med tanke på hur de nästan inte klär sig alls. De kanske är vana, eller så får man säga som Obelix: De är inte riktigt kloka de där Britterna.

Hörs i morgon igen!

Jaha ja. Det tog ett dygn. Hela kvällen igår och större delen av dagen idag. Vadå? Jo att komma i fas och känna att det var kul att komma hit igen. Det har varit lite slitigt på senaste tiden och jag har varit väldigt trött. Lägg till att jag inte fick någon av mina vanliga vänner med mig på denna resan, så kanske ni förstår att det inte var 100% laddat att åka.

Men nu är jag här och idag har jag i alla fall gjort lite av det jag funderade på att göra. Bland detta finns ett bsök på National Portrait Gallery, där jag spanade in Holbeins målning av Henrik VIII och flera av Joshua Reynolds porträtt av sina samtida storheter. Reynolds, för er som inte vet det, var den förste presidenten för the Royal Academy of Arts (Burlington House, Piccadilly) och på sin tid en stor konstnär. Det var ett intressant besök, även om jag inte stannade så länge. Det är fördelen med London. Man kan göra ett besök på (de flesta) museet och ta de bitar man vill se och komma tillbaka en annan dag. De flesta har gratis inträde nämligen.

Jag shoppade en del också. Lite noter på butiken på Denmark Street, böcker på Foyles och lite film på HMV. Får dit igen, till HMV, innan jag åker hem och handla lite åt Daniel. Bäst att kolla fusklappen först. Tänkte mig in på Game, men kan vänta med det till på fredag då nästa spel jag vill ha släpps (Skyrim 11.11.11).

När jag ändå var i farten tittade jag in på Wyndhams Theater också och bestämde mig för att gå på teater på min födelsedag. Det är en föreställning av Driving Miss Daisy för er som sett filmen med Jessica Tandy och Morgan Freeman. Teaterföreställningen är med minst lika stora namn, nämligen Vanessa Redgrave och James Earl Jones. Jag valde matinéföreställningen i morgon eftermiddag och det ska bli mycket intressant och trevligt (hoppas jag). Senast jag var på Wyndhams var för, hmmm, 17, 18 år sedan och då såg jag ”The Secret av Sherlock Homes” med den eminente och nu bortgångne Jeremy Brett i huvudrollen. Edward Hardwicke som Watson var inte illa det heller och tyvärr gick även han bort för en tid sedan. Det är många som är avundsjuka på mig för att jag såg den föreställningen kan jag säga, hehe.

Det blev några pubar också om än inte så många och nu är jag hemma på rummet och skall försöka sova lite. Det blir en lång dag i morgon, med mycket att göra och om jag ska på teater klockan halv tre är det bäst att vara redo från start. Kvällen tänkte jag tillbringa i Soho på Gerrard’s Corner, men det har jag väl redan sagt.

Nu fick jag sms från Anders med grattis på födelsedagen, för hemma i Sverige är klockan över midnatt. Här är hon ”bara” halv tolv. Vi får höras mer i morgon med  fler detaljer om mina äventyr.