Solen sken även idag när vi vaknade, så vi bestämde oss för att ta en dag på zoo. Det är ju inte första gången vi går dit, men det finns mycket att se och har man tur med kameran får man lite nya bilder till arkivet. Så efter frukost begav vi oss via tunnelbanan till Lancaster Gate, där vi bytte till buss 274 för vidare befordran till London Zoo. Vi var framme precis lagom till de öppnade, det vill säga strax efter klockan tio och vi hade nu hela dagen på oss att strosa runt. Detta gjorde vi också – ordentligt. Vi såg i princip allt utom skalbaggar och fjärilar. Inga elefanter, för det finns det inte där, faktiskt. Vi såg inte till servalerna heller, men det har vi aldrig gjort, trots att dessa katter skall finnas kring lejon och tiger. Dessa såg vi dock (tigrarna sov, båda två) och Lejonkungen låg och dåsade på sin plattform.

Massor av fåglar såg vi dock, i alla regnbågens färger och vi till och med träffade på en av min och Jimmys gamla bekanta, påfågeln, som spärrade ut sin vackra fjäderplym för oss. Det blev många bilder tagna och jag fick till och med byta minneskort. Misstänker att 70% ryker när jag petar in dem i Lightroom för att sortera dem, men bättre att ha lite att ta av än att ångra att man inte tog den där extrabilden.

Solen sken nästan hela dagen och det var först när vi planerade ta en vända hos grodor och ormar som det helt plötsligt mörknade och blev regn. Det dröp fortfarande lite när vi kom ut så vi gick vidare in i akvariet för att kolla på fiskarna också. Men när detta var klart var även himlen klar… igen. Det var inget mer med det och vi har inte sett en regndroppe sedan dess. Klockan var rätt mycket dock, närmare fem på eftermiddagen och det innebar att vi varit på zoo i över sex och en halv timme. Tiden går fort när man har skoj och det har vi allt haft.

Så vi åkte hem till hotellet igen och lastade av lite kameraprylar, bärväskor och böös innan det bar ut på stan för att ätas något. Vi hade ju inte fått någon lunch idag så vi var lite hungriga. Vi hoppade av vid Piccadilly Circus och tog en kort promenad till the Captain’s Cabin, där vi aldrig ätit tidigare, bara druckit. Det var inga problem att få ett bord och beställa gick också smidigt. Maten kom på en liten stund, men dessvärre hade man blandat ihop Daniels beställning en smula så den fick de göra om. Men det tog faktiskt inte mer än fem minuter så var det fixat.

Efter maten tog vi en liten pubrunda i Soho och när klockan närmade sig tio var det dags att åka hemåt igen. Vi var båda (ÄR båda) ganska trötta efter dagens övningar så det är nog sängen som gäller när som helst. I morgon skall vi åter till Grays of Westminster för att hämta våra oförtjänta presenter som Gray Levett ville ge oss OCH (Ta-daaa!) hämta våra väskor/bälte som kom till butiken idag (Tabitha hade ringt och pratat in på min svarare). Så nu blir det enklare att frakta kring alla kameragrejer minsann. Sedan är i alla fall jag färdigshoppad för den här resan. Möjligen att jag handlar med lite te och sånt från Fortum & Mason, annars har jag nog fått det jag vill ha för en god tid framöver. Think Tank ÄR en fantastisk uppsättning väskor och tillbehör. Vi kollade hos en konkurrent igår som hade väskan jag ville ha i lager plus en massa små tillbehör och annat. Så ska jag köpa mer vet jag ju att det funkar och hur det ser ut.

Dåså. Nu ska i alla fall jag sova. Vi höres i morgon igen!

Vi vaknade av att solen sken från klarblå himmel. Det var ju inte fel, eftersom det är tråkigt oavsett vad som står på programmet om det regnar. Så efter frukost gav vi oss ut på stan. Ja, vi hade en bestämd adress som vårt mål för dagen, nämligen nr 40 Churton Street i Pimlico. Det är inte så svårt att ta sig dit eftersom det bara är ett enda byte av tunnelbana (Green Park, Piccadilly Line till Victoria Line) och väl framme på Victoria Station är det bara att gå Wilton Road fram till den kommer ut på Warwick Belgrave Road och sedan svänga runt hörnet. Promenaden tar inte ens tio minuter. Väl framme bad vi att få tala med Tabitha, kvinnan som har hand om den mesta korrespondensen på firman. Ja, vi är självfallet på Grays of Westminster för att titta på och köpa lite tillbehör till våra Nikonkameror.

Vi hade beställt väskor och bälten och en fjärrkontroll och det visade sig att väskan/bältet möjligen kunde anlända under dagen och fjärren fanns i lager. Jaja, tänkte vi, det får väl tiden utvisa och vi har ju ganska lång tid kvar i London så om det är förseningar i leveranserna kan vi nog ändå vänta lite. Så vi gick ner  i det kalla utställningsrummet och tittade på objektiv och kameror som vi inte har råd med. Fönstershoppa går ju visserligen och jag plockade med mig en broschyr på en D3s, även om jag aldrig någonsin kommer att kunna skaffa mig en sådan kamera. Daniel frös så han gick upp efter en stund och blev förevisad lite annat av Tabitha som gärna stod till tjänst och visade diverse bra grejor till Daniels kamera.

Innan vi gick så pratade vi lite om det vi beställt, Think Tank-väska och bälte och sa också att Mr. Levett rekommenderat märket sist vi var här och att hans rekommendation är det som gäller för oss. Då kom hon ihåg exakt vilket mail jag skickat henne och att hon till och med nämnt det för Mr. Levett själv, som lett glatt åt detta. Det var nu inte bättre än att han stod i närheten så hon ropade på honom och sa ungefär att ”Här är de som skrev om att du visat dem väskorna du vet…” och han kom prompt fram och tog i hand och pratade en stund med oss om Think Tank och påpekade att den väska jag ville ha faktiskt var fantastiskt bra, recenserad och rekommenderad av Simon Stafford i Nikon Owner Magazin (japp jag hade läst artikeln eftersom jag är prenumerant). Han såg till och med riktigt bekymrad ut när det visade sig att vi kanske inte kunde få det vi beställt när vi nu tagit oss ända till dem idag. Men vi lugnade honom och sa att det inte spelade roll för vi kommer tillbaka innan vi åker hem, minst en gång i alla fall.

Här kommer nu veckans clou: Han säger då… ”När tror ni att ni kommer? Jag får en leverans idag med saker och jag tänkte ge er en gåva som tack för er uppskattning av oss.” Jag tror att jag fick fram ett ”på fredag” (i alla fall är Daniel och jag överens om att det var det jag sa). ”Men så bra”, sa han. ”Skulle jag inte vara inne så lämnar jag dem till Tabitha.” Så vi, jag och Daniel from Sviden, ska få en liten gåva av den man som är en av två personer som den store filmregissören Stanley Kubrick tog fotografiska råd av… Kan ni nu förstå butikens motto Service that Legends are made of? Nu spelar det ingen roll vad som händer oss i veckan, resans höjdpunkt har redan varit.

Nå. Vi drog vidare och tittade på andra saker på ”vanliga” fotobutiker och jag skaffade mig ytterligare ett polfilter, en T2-ring och ett litet Manfrottostativ som jag kan ha och leka med. Daniel köpte en blåsborste att damma av kameran med (jag köpte en jag också). Sedan pubade vi runt i Bloomsbury tills det var dags att åka till hotellet och ta det lugnt.

En bra dag, med andra ord. Vädret bestämmer vad vi ska göra i morgon och den kan bli ett besök på Zoo, eller så blir det mer pubar. Ni som läser får väl se.

Natti!

Då var vi på plats på hotellet i Hammersmith. Vi fick bo längst upp denna gång och det var väl inga direkta fel på rummet. Det enda som vi skulle kunna anmärka på är att toan är gjort för pygméer – och ingen av oss passar in på den beskrivningen. Vi får väl helt enkelt gå på den försiktigt och dra in andan lite innan vi stänger dörren.

Resan hit gick bra kan vi väl säga, i alla fall utan direkta problem. Upp klockan sex, pussa katterna, duscha, laga frukost (mja, koka te och kaffe i alla fall), pussa katterna, kolla att allt är som det ska med packningen, pussa katterna, dricka frukosten, kolla så att alla sladdar till elapparaterna är urdragna, pussa katterna och sedan göra sig redo att gå till tåget. Vi kom iväg 20 minuter innan avgång (och jag hann pussa katterna en sista gång) och kunde i lugn och ro leta rätt på kupé och sittplats. Sedan var det bara att plugga in musiken i öronen och slumra en stund medan tåget rullade på mot Stockholm. Ett signalfel gjorde att vi blev 15 minuter sena, men inte gjorde det nåt – egentligen. Vi letade oss ut från perrongen och hittade så småningom avdelningen för förvaringsskåp. Dessa var helt nya, men vi listade ut hur de fungerade tillslut.

Nästa anhalt var Vetekatten där elvafika med Mor Kerstin stod på programmet. Katten (som jag inte pussade) är ett anrikt café på Kungsgatan och vi har varit där tidigare. Dock fanns inte möjlighet att sitta utomhus då, men det var inga problem nu. Kerstin satt på terrassen och väntade på oss, så det enda vi behövde var att hämta oss kaffe och nåt gott. Den snälla Kerstin betalade. Vi satt sedan där en god stund och hade det trevligt innan det var dags att gå tillbaka till Centralen, hämta väskorna och gå över till Cityterminalen och ta flygbussen ut till Arlanda.

Det var så turligt att vi fick en resa med direktlinjen, den som inte stannar på vägen ut utan kör direkt Terminalen/Arlanda, så vi kom ut väldigt snabbt och smidigt. Incheckningen gick också ganska smidigt, när vi hittade rätt kö att stå i. Så var vi på plats och kunde ta en öl medan vi inväntade avgången. Denna var dock försenad med 15 minuter, vilket inte gör så mycket. Dock skulle det visa sig att det blev en hel timme vilket inte var lika kul. Anledningen var åskväder över Heathrow och huvudorsaken till att vårt plan var 15 min sent från början var att originalplanet hade träffats av blixten och fick bytas ut. Haha…. den hade jag aldrig hört förut.

En timme sena satte vi er hjulen på Heathrow i alla fall och kunde leta oss igenom bagagehämtning och alla kontroller och ta oss i lugn och ro till tunnelbanan. Det tog inte många minuter förrän ett tåg gled in på stationen och kunde frakta oss till Hammersmith och från där var det att promenera Shepherd’s Bush Road upp till hotellet. Inga problem att checka in och vi fick till och med bo på moderhotellet denna gång… In med bagaget och sedan ut på stan för att ÄTA. Nu var i alla fall jag hungrig.

Här blev det bekymmer dock. Vår tilltänkta pub, Argyll Arms, stängd. Ingen förklaring fanns. Men det såg ut som det var ombyggnad på gång och vi hade inget annat val än att vandra vidare. Nu är det inte så lång mellan pubarna i London och jag är expert på vart alla ligger, så vi gick till Kingly Street och the Clachan, som precis som Argyll Arms är en Nicholson-pub. Där fick vi inte bara god mat (jössesligen som Daniel skulle sagt) utan också reda på att Argyll Arms hade lagt ner verksamheten. Vad som kommer att hända där vet vi inte och det är väl nåt för framtida resor. På the Clachan var det i alla fall mycket trevligt och servitrisen, Sara, var en av de mest serviceminded jag träffat på. Mycket av den trevliga stämingen under middagen kom av hennes glada och trevliga sätt.

Vi avslutade med ett besök på en helt ny pub ett stycke bort vid namn, the Shaston Arms, där vi inmundigade en varsin halv Grävling (Badger). Sedan åkte vi hem till hotellet och satte på tekokaren för en liten kopp natt-te innan det var dags att sova. Dock hade vi bara en mugg så jag fick gå till receptionen och be om en till. Det var inga problem. Så nu är teet urdrucket och det är dags att sova. I morgon har vi mycket att stå i.

Läs mer om detta efter det hänt!

Midsommarafton. Sill o nubbe, jordgubbar o champagne, vin och ost… Ja sill i alla fall och lite nubbe blir det säkert, resten är det för mycket kolhydrater i. Men man kan ta lite grand. Kanske. Packad är jag nästan ändå. Allt jag ska ha med till London, mer eller mindre, ligger framme på pianot och väntar på att läggas ner i resväskan. Pass och pengar är också redo och alla e-biljetter utom flygbussen är fixade. Sista påminnelsen från London30.com dök upp i lådan idag och på flyget kan man checka in på måndag em. Så det är bara att låta helgen rulla och invänta måndagen då jag går igenom packningen en sista gång.

Sedan får man pussa katterna adjö på tisdag morgon och sätta sig på tåget till Stockholm och en snabbfika med fru Lindberg. Sedan är det flygbussen ut till Arlanda som gäller så att man kan checka in bagage och ta ett varv i transithallen innan det är dags att gå ombord. Vi har väl knappast turen att ha Sue bland besättningen, men ser ändå fram emot en behaglig resa till LHR med British Airways. Läste i the Times igår att man nu lagt ner hoppet om en tredje bana på Heathrow också. BA vill expandera, men Boris Johnson verkar inte vilja gå med på det, så de bygger väl ut i någon annan storstad i stället. Madrid var på tal, så vi får väl se.

Jag, å andra sidan, behöver inte längre någon extra landningsbana. Köpte mig nya byxor härom dagen och kunde, otroligt nog, köpa en storlek under den jag hoppats på. Så nu börjar jag bli som folk igen. Tänkte på det där uttrycket ”Jag är fet, du är ful. Jag kan banta!” och jag har väl bevisat för mig och andra att jag inte längre är den valross Jimmy hade med sig till London för två år sedan. Så nu får jag väl till och med gott om plats på en Ryanairflygning :). Nej, reseblogg var det, inte bantningsblogg… men jag vill skryta lite.

London är sig inte likt, har jag förstått, efter att läst ytterligare en artikel i the Times. Dagens onlineupplaga hade en artikel om att nån österrikare gjort om tunnelbanekartan till en tysk version. Grüner Park, Westmünster och Kanonenstrasse är bara exempel på nya, intressanta hållplatser. Ochsenfurt Zirkus och Toterschinken Hofstrasse är också ställen vars omgjorda namn lär reta gallfeber på folk enligt skribenten. Har för mig att schinken var grodlår snarare än just skinka dock… det är i alla fall vad Stig Helmer och Ole får när de beställer ”schinken” i Sällskapsresan II: Snowroller. Själv har jag den ursprungliga och korrekta (vid tryck) tunnelbanekartan inramad och upphängd på väggen i läsrummet. Min goda vän Irene kunde inte förstå vad det skulle vara bra till, men hon förstår så lite hon, haha. Ett par resor till London så får hon nog bättre förståelse för det hela kan jag tro, om inte annat får jag väl banka in det. Hänger på väggen gör den i alla fall, kartan och jag är nöjd. Det var en hiskeligt dyr inramning, men kartan fick jag för en spottstyver på grund av att den var lite trasig i ena hörnet. Så expediten på London Transport Museum, drog av många procent. Hörnet syns inte för övrigt. De renskar överdelen (och underdelen) innan de ramade den så det ser prefekt ut.

Därmed har jag London, anno 1988 i sovrummet och tunnelbanan anno 2010 i läsrummet. Kanske dags för en ny londonkarta med de nya broarna över Themsen… men den gamla har sin charm ändå och vart broarna finns vet jag ju.

Ja, med andra ord är jag nu redo att både fira midsommar och resa till London igen. Solen skiner, men det blåser, så dagen kanske kan bli trivsam. London har strålande sol och 16 grader enligt vad jag kan se på min skrivbordsgadget och pundet står i 10,32. Det enda aber (oj, mer tyska)  som finns är väl att mr Levett och hans medarbetare på Grays of Westminster troligen inte kan fixa fram en kameraväska i tid åt mig, så denna varit slut sedan en månad tillbaka och nya antagligen kommer in i lager när vi rest hem igen. Men de kan ju alltid skicka den. Därmed funderar jag på att ta med min gamla väska i stället och se vad BA säger om att ha den i kabinen. Den faller gott och väl inom de måttgränser som är uppställda för väska nr 2 (handväska, laptopväska etc), även om ordet ”kameraväska” inte finns med på hemsidan. Däremot står ”laptop-sized bag or handbag” och att den måste passa in under stolen framför. Det gör den, så den följer nog med. Stativ ska jag också packa ner, men då i resväskan. Har ju planer på att skaffa ett mindre stativ som är lättare att plocka med, men vi får se vad som händer. Oavsett vad så ska vi gå till Grays och jag ska köpa en fjärrutlösare med sladd till kameran. Det borde jag gjort i november när jag köpte den trådlösa, eftersom det hade underlättat vid fyrverkerifotograferingen. Men är man dum så är man.

Lördag och söndag jobbar jag och på måndag skall jag som sagt checka in online och skaffa biljetter till flygbussen. Sen bär det iväg! Titta gärna in då och då, för jag ska försöka skriva något varje dag om vad vi gör.

Kom ihåg, om du inte skrivit nån kommentar tidigare, att jag måste godkänna dig först. Detta gör att kommentaren inte syns förrän jag gjort det. Jag får så otroligt mycket spam i kommentarväg att jag inte kan ha det på annat sätt. Kan bli uppåt 100 st i månaden som jag får rensa 🙁

Hörs o syns!