Ja, en sak kan vi säga båda två: Sovit som grisar. Detta innebär att det nya hotellet håller samma goda standard som det jag och Daniel testade i maj månad. Skön säng må jag säga – och stor (fick en dubbel alldeles själv). Rummet vi har är uppenbarligen en trippel, men eftersom vi fick det för oss själva på två och dessutom fick betala mindre än vad som stod på min bokning, ja då kan vi inte gärna klaga.

Ny dag i London brukar innebära nya spännande utmaningar och nya upplevelser. Inte riktigt så idag, även om vi gjort en del nytt också. Vi valde att ”landa” och med andra ord ta det lite lugnare än vanligt. Dagen fick börja som sig bör dock, med frukost och det var en god sådan. Rostat bröd, äggröra och kaffe. Jag kan inte klga, möjligen hade det varit gott med lite stekt bacon också, men vad sjutton. Vi är ju vana med frukosten på Aquarius som bara består av rostat bröd och kaffe. Här fanns även yoghurt, flingor och fil och stekta ägg (om man inte ville ha röra) att välja på. Så äta kunde man.

Vi fortsatte sedan vidare ut till Shepherd’ Bush tunnelbanestation för att skaffa våra respass.. Jimmy hade glömt sitt hemma så vi fick punga ut med pant på £3 för ett nytt åt honom. Ja, det är sånt som händer, men nu kunde vi i alla fall resa runt inom zonerna 1 och 2 som vi brukar. Så detta gjorde vi genom att ta tunneln in till Oxford Circus och en liten shoppingrunda. Inte mycket handlades, vi fönstershoppade mest, men jag fick en CD köpt på HMV i alla fall och på Foyle’s köpte jag en karta över Portsmouth (ja, vi ska ta oss dit har vi sagt).

Dagens första pub blev the Cambridge och det var en besvikelse. London Priden smakade inte gott. Inte alls vill vi påstå och vi undrar hur de kunnat få tillbaka sin certifiering från Cask Marque Trust. Nåja, den svenska gossen från Karlstad som vi träffade här jobbar inte kvar. Enligt vad jag hörde (från honom själv) arbetar han nu i Oslo.

Nå, vi gick vidare ner mot Trafalgar Square och nu skulle jag baske mig in i St. Martin-in-the-Fields, min favoritkyrka. Jag har alltid tyckt om den och fotograferar den ur alla vinklar och sätt, men jag har alltså aldrig varit inne i den. Nu har jag det och där inne var det ljust och luftigt. En ung dam spelade oboe till något bakomliggande soundtrack och det är kutym att ha någon form av gratis lunchmusik här inne. Såg att the Acadmy spelade i kväll och hade varit sugen på att gå dit, men jag får väl göra det en annan gång.

Nu var det dags att släpa in Jimmy i National Gallery i stället. Här inne finns det konst som man kan gå i timmar och betrakta. Vi gjorde en snabbvisit på en dryg timme och han med mästare som Manet och Monet, Picasso, Renoir och Cezanne… Gainsborough, Constable och Turner, Van Dyck, Rembrandt, Rubens och andra… Velasquez… You Name IT! Här fanns det konstverk till den milda grad att man får huvudvärk. Men vi såg två av de met kända Rembrantarna, de båda självporträtten och vi såg stilstudien över min favorit Armand-Jean du Plesiss (I två profilen samt framifrån) och det magnifika porträttet av honom i helfigur. Det sistnämnda är tydligen ovanligt och ger honom en framtoning som ledare och statsman (och ja, det var ju det han var så vad är grejen?). Vanligtvis porträtteras kyrkomän sittande – tydligen. Minns tyvärr inte konstnärens namn, men jag har sett dessa båda målningar i historieböcker och det var mäktigt att se dem live.

Nå, Jimmy blev hungrig och när han är hungrig är det bäst att ge honom mat så att han inte blir kinkig också (eller om det är pampers man ska ha då…). Vi gick i alla fall till Silver Cross och åt en god lunch på Italiens Kyckling. Denna sköljdes passande nog ner med Spräcklig Höna.

Akt två inleddes nu och vi besökte det enda kvarvarande sedan branden i Whitehall Palace, nämligen Banqueting House. Här fick vi åter se Peter Paul Rubens målningar, denna gång i taket.  SIR P. P. Rubens dessutom. Nio målningar till James den I:s ära, beställda av hans son Charles I. Det var helt fantastiskt att se och jag gör det ju ”gratis” som medlem av Historic Royal Palaces. Inget fotoförbud vad vi kunde se, så jag tog lite bilder. Idag är kanske Banqueting House mest känd som skådeplats för Charles I:s avrättning den 30 januari 1649 (den ende brittiske monark som gått detta öde till mötes).

Vi gick vidare. Denna gång via Parliament Square, förbi Westminster Abbey och ut på the Sanctuary där puben Sanctuary House Hotel ligger. Där inne tog vi en snabb öl för där var det VARMT! Det  var svalare utomhus kan jag lova. Så vi letade upp en svalare pub och besökte för fösta gången the Old Cross, mitt emot St. James’s Park tunnelstation (och intill Justitiedepartementet).

Sedan åkte vi tillbaka till hotellet och lämpade av lite grejer, tog igen oss lite och sedan bar det ut på stan igen för att äta kvällsmat. Vi hittade en lite pastarestaurang som vi aldrig varit på: Cafe Pasta, precis intill Lamb and Flag. Där tog vi varsinn carbonnara och njöt av. Resten av kvällen ägnade vi åt att besöka några gamla pubar bara ta en stilla öl. Inte blev det så många då, men några i alla fall. Hem tog vi oss från Green Park eftersom Piccadillý Circus hade fått sin station stängd på grund av nåt problem med brandutrustningen.

Så nu sitter vi på hotellet med varsin Screwdriver som sängfösare och det är dags att sova några timmar. I morgon skall vi hitta på en massa bus som ni kan läsa om här när jag knappat ner det i morgon kväll/natt. Vi ses då!

Ja då satt vi på tåget mot Stockholm och konduktören eller vem det nu var har precis blåst i visselpipan att det är dags att börja röra på oss. Natten innehöll inte speciellt mycket sömn, men vad gör det. Sova kan man göra på tåget och sedan på flyget. Vi har lite tid på oss innan planet skall avgå, klockan är nu 8,25 och planet går 16,10, så vi äter väl lunch inne i Stockholm innan vi tar flygbussen ut. Nu ska jag ta en tupplur så får vi se när nån vill kolla biljetten.

Japp, nån ville kolla på den och sedan kunde vi slappa hela vägen till Stockholms Central. Där gick vi lite vilse, men tog oss ändå vidare till Cityterminalen där vi låste in vårt bagage en stund. Eftersom klockan var runt tolv var det dags för nån form av lunch. Det fick bli buffé på Pizza Hut, ett stenkast från stationen. Vi åt lite pizza och avslutade med en kaffe. Kanske var vi inte vrålhungriga, men vem vet när vi får nåt nästa gång. Vi hann med ett varv på Åhléns också, innan vi gick tillbaka till Cityterminalen, hämtade bagaget och satte oss på flygbussen ut till Arlanda, terminal 5.

Då var vi på Arlanda igen då, för första gången sedan vi reste till Birmingham 2004. Lite större än GSE, Göteborg City Airport, men det är väl så det skall vara. Det var i alla fall ingen konst att checka in bagaget, ta oss igenom säkerhetskontroll, passkontroll, kontroll kontroll och slutligen till Robert’s Coffee, där vi naturligtvis inte sitter och dricker kaffe just nu, utan öl. Om den timme är det dags att gå ombord skulle jag tro. Det känns riktigt bra. London närmar sig och det kan väl i alla fall inte bli bättre.

Flygningen gick fint. Måste säga att det kändes riktigt lyxigt att flyga med SAS. Bra komfort även för Jimmy som fick plats med sina långa ben och satt så bekvämt att han somnade. Trevlig personal som talade svenska var också ett plus och en kapten som kunde göra sig förstådd. Allt flöt på hela vägen och att det var trafikstockning över Heathrow kunde ingen ombord hjälpa. Så vi damp ner en kvart försenade efter att ha cirklat runt London ett varv eller två. Nu var den stora frågan om vi skulle överleva Heathrow, en av världens mest trafikerade flygplatser.

Vi överlevde Heathrow. Det är en jättestor flygplats och man går och går och man kommer aldrig fram dit man ska. I alla fall är det så man tycker. Men det gick bra det också. Vi hittade både passkontroll, bagageutlämning och tull och ingenstans förekom något mankemang. Vi hittade till och med vägen till tunelbanan och vi hade inte varit länge på perrongen innan det kom ett tåg som vi kunde åka med. £7 för två personer enkel resa är inte heller något att klaga över. Billigare än bussen mellan Cityterminalen och Arlanda.

Vi klev av i Hammersmith och började vår vandring uppför Shepherd´s Bush Road, den som jag och Daniel ”mutat in” och där jag hade flera landmärken att peka ut för stackar Jimmy när vi passerade dem. Han var hungrig han och mest intresserad av att checka in och kunna dra ner på stan och hitta nåt ätbart. Vädret var som hemma, varmt och kvalmigt och även jag kände att det skulle bli skönt att bli av med väskor och annat.

Problemet var att det finns två hotell med nästan samma namn och det ÄR också samma hotell med skillnaden att det andra har en två i namnet. Självfallet var det på tvåan vi hade fått rum och det passerade vi på vägen upp… och på ”ettan” fanns ingen inne att ta hand om oss så jag fick ta en promenad till ett annat hotell och kolla (det fanns en lapp som talade om att man skulle göra så om det inte fanns personal). Självklart gick jag och portiern om varandra…

Men det löste sig och han följde med ner dit vi skulle bo och insisterade på att ta min ena väska (tackar). Väl där visade det sig att taxan var lägre än väntat (tackar igen) och rummet höll samma höga kvalitet som det hotell jag och Daniel bodde på (och som ligger längre upp på gatan sett från där vi kom från). Så vi dumpade tacksamt våra väskor och gick tillbaka ner till Hammersmith där vi tog nästa tunneltåg till Leicester Square och maten.

Det sistnämnda intog vi på puben Angel & Crown och det var så trevligt så. Mätta blev vi och orken började sakta återvända. Lång dag har det varit och lite trött är man efter en lång resa i stekhett väder. Så vi gjorde ett stopp på Tesco och köpte vatten, godis och vodka att ha på rummet och därefter tog vi en sista öl på the Roundhouse innan vi åkte tillbaka till vårt hotell.

Så här sitter vi nu med varsinn kaffe och det är läggdags. Har som sagt varit en lång dag och i morgon skall vi se vad vi hittar på. Ni som är intresserade kan läsa om detta i denna blogg eftersom jag skriver i den varje kväll. Om någon gör en kommentar kan det hända att den inte syns direkt, men det är i sin ordning. Jag får mycket skitkommentarer (spam) så jag har valt att godkänna allt som görs manuellt. Är ni sedan en gång godkända kommer era kommentarer in på sidan direkt ni har skrivit dem.

Så vi hörs igen i morgon. Nu ska jag sova, om jag orkar i värmen.