Idag fick vi uppleva en liten extra händelse på vägen in till stan. I vår vagn på tunnelbanan klev en man in som jag kände igen. Hade inte lagt märke till honom på perrongen, men han kom antagligen samtidigt som vi. Daniel och jag har ofta sagt att det finns tre faser i ett sådant läge.

1. Oj vad han var lik X
2. Det kan ju inte vara HAN, på tunnelbanan
3. Är det verkligen han?

I mitt fall sade instinkten att det där ÄR den jag tror, ingen tvekan. Jag hade rätt. Filmskådespelaren Stanley Tucci, bland annat känd från Djävulen bär Prada satt några meter bort, tillsammans med sin hustru Felicity Blunt, syster till Emily Blunt (också känd från samma film och Laxfiske i Jemen). Daniel, som den ängel han är, hade sinnesnärvaro att ta en smygbild med sin surfplatta, så händelsen är dokumenterad. Bra start på dagen om man är på kändisjakt. Sånt händer nästan bara i London.

Vi tog en fika på Caffe Nero, Green Park och gick sedan för att skaffa frimärken åt en av mina arbetskamrater. Vi strosade sakta vidare via Burlington Arcade där vi tittade i lyxbutikernas skyltfönster. Fanns mycket fint där för den med bottenlös plånbok. Vi hamnade på Hamley’s där jag letade efter något till Loke som snart fyller två år. För att jobba där måste man vara lite galen, tror jag. I alla fall verkar alla ungdomar som antagligen fått sitt första jobb där, en smula tokiga där de lallar runt i diverse kostymer och tjoar och skriker och lever rövaren. Några pojkar och flickor kring 18-20-strecket var utklädda till alver, sådana som hjälper tomten. Stackars barn och då menar jag inte kunderna. En blond gosse var tydligen flickornas favorit för det skulle tas gulliga bilder på honom och väninnorna stup i ett. Det har sitt pris att vara en av tomtens söta alver och vilket tålamod han måste ha. Lika leende hela tiden. Men efter en stund bytte de grupp. Antar de kör en timme i stöten och vilar lite däremellan. Pust. Vi handlade inget – då.

Pubstopp på Carnaby Street och en stunds funderande på vartåt och varthän. Lunchplanerna på Clachan gick åt skogen, så nu testar vi inget mer. Finns gott om andra pubar och restauranger att äta på, så det får vara så. Vi var inte jättehungriga, så vi gick till Marks & Spencer i stället där jag handlade lite. Borde kanske köpt en slips åt far, det är ju Fars Dag på söndag. Köpte en åt mig plus en skjorta att ha till manschettknapparna jag fick av Daniel. Ska testa den på födelsedagsmiddagen med Giovanni och Tracey i morgon kväll.

Efter shoppandet började det att regna, så vi fick söka skydd på en pub invid Soho Square. Inte för att det gjorde så mycket, puben är trevlig och var ett av våra första stopp på resan i april. Då hade jag en jobbig hosta, så jag tog en whisky. Idag blev det en halv öl i stället. Den var god och kom från ett nyligen återuppstått bryggeri i Hackney Wick, Truman’s. Vi har testat en av deras nya förslag redan och nu letar vi efter den andra för att jämföra. Får se om vi lyckas innan veckan tar slut.

Vi fick lunch på Pizza Express idag, eftersom det inte fanns plats på puben igen. Där fick vi väldigt goda pizzor och en underbar cappuccino efterpå. Det var baske mig en skam att dricka av den för den var ett rent konstverk. Daniel fick en blomma och jag ett löv. Måste lära mig hur man gör så att jag kan imponera på folk hemma.

Regnet fortsatte och vi kunde ju inte sitta på pizzerian hela dagen, så vi vandrade vidare och hamnade på Foyle’s där vi botaniserade en god stund bland böckerna. Jag hittade en bok och en tidning attköpa. När vi väl kom därifrån slog klockan på St. Giles fem slag. Regnet avtog lite, men det var fortfarande inte något härligt promenadväder. Vi gick till paraplybutiken på New Oxford Street så att Daniel kunde skaffa ett sådant paraply som han ville ha. Rätt längd och med krycka. En sådan butik går väl plus en sådan här dag kan jag tro. Vägg i vägg ligger puben The Crown, så det blev en öl där.

Sedan skulle vi gått till Forbidden Planet, men dretvädret gjorde att vi bara gick 25 meter till nästa pub i stället. Där var det trångt så ini xghfyg, men Daniel hittade ett ledigt bord på övervåningen. Lite stimmmigt och ingen var över 27 utom vi, men ölen var god. Så när ölen var slut drog vi oss sakta hemåt, via HMV för att ha en hemmakväll med lite vin och kyckling. Vår tradition bjuder att vi en kväll skall köpa en hink på KFC, Kentucky Fried Chicken och ta med denna till rummet och avnjutas i lugn och ro. I kväll var det den kvällen. Hinken består av 10 bitar friterad kyckling, i Överstens hemliga kryddblandning, samt några små påsar pommes strips. Man får med servetter, salt och våtservetter. Vinet får man köpa På annat håll.

Så det blev skapligt tidig afton. I morgon är det The Lord Mayor Show och om väder och vind tillåter går vi dit. Sen har vi vår träff med Gino och Tracey att se fram emot. Men nu… Natti!

Idag åt vi frukost på rummet. Vi hade ju laddat kylskåpet med både bröd och pålägg, så det fanns att ta av. Var ganska behagligt att ta det lite lugnt. När vi var redo drog vi ner på stan och besökte HMV på 363 Oxford Street i vars studio Beatles hade spelat in en skiva för 50 år sedan eller nåt. Vi köpte inget, men vi hade redan shoppat innan vi kom dit, för det stod tre servicemen utanför tunnelbanestationen och sålde poppys. Jag köpte två pins, en åt mig och en till Daniel. Han köpte ett par manschettknappar som jag fick i födelsedagspresent. Tack, tack! Nu får jag skaffa en skjorta också, hehe.

Sedan gick jag till ”trumvirvel”: Victoria’s Secret! Japp, jag hade lovat Syster Maud att skaffa en parfym. Så detta gjorde jag. Sexy Little Thing, Noir, hette den. 100 ml för £55. Hoppas hon blir nöjd. Vi behövde stärka oss efter denna insikt i damernas lyxvärld och tog en halvpint på ett ställe kallat Bonds. Mer krog än pub tyckte jag, men helt OK. Vi gick även till puben mitt emot för att jämföra. Måste göras vetenskapligt förstår ni väl.

Efter det var det dags för en tidig lunch. Vi skulle ju träffa Giovanni på kvällen och för att hinna med både lunch och middag innan, då var det bäst att kolla klockan. Vi gick till Three Tuns där vi fick god mat och en trevlig paus. Sedan kom Daniel på att vi ännu inte bokat bord på restaurangen för lördagens födelsedagsmiddag. Så vi gick dit och ordnade det så det blev gjort.

Resten av eftermiddagen tillbringade vi med en pubrunda i området mellan Hammersmith och Themsen. Där finns massor av pubar längsmed vattnet och det var riktig trevlig att inte vara mitt i stan en stund. När vi var klara åkte vi till hotellet och hämtade en rabattkupong jag fått med 20% rabatt på en måltid för upp till sju personer på puben the Clachan. Så det blev nästa anhalt. Dock var stället bokat, så det blev inget. Vi fick käka på The Sanctuary House i stället, där vi skulle träffa Gino. Tack vare pubrundan har jag äntligen nått dit min vision ville och som saken ser ut idag har vi passerat 300-gränsen. Så, när jag kommer hem och får ordning på allt kommer pubguiden att innehålla 300+ pubar. Nr 300 hette The Rutland.

Nå på Sanctuary House var det fullt av folk och vi trodde inte att vi skulle få ett bord. Det fanns dock ett i hörnet längst in och det lade vi beslag på. Det blev en god stund på puben, eftersom vi skulle träffa Don Giovanni klockan halv nio och vi kom dit runt sju. Men vi åt, tog en pint och även efterrätt och kaffe, så tiden rullade. Vi bytte bord vid tjugo i nio så att Gino skulle se oss lättare och det var klokt. Tydligen hade han kikat in och inte sett oss, men sms funkar bra. Så till slut dök han upp, Giovanni Faccenda, Lord of the Seven Lakes ;).

Det blev en fantastisk kväll och vi drack av det som fanns kvar. Många av puben cask ales tog slut under kvällen, men vi kunde i alla fall få Discovery, London Pride, Chiswick Bitter och Honey Dew. Jag drack en av varje av de tre sistnämnda och både Daniel och Gino drack av Discoveryn. Tio i elva pinglade det i klockan och vi hann med en sista order innan man stängde baren. Hon blev nog i alla fall halv tolv innan vi druckit ur. Det var, som sagt, en väldigt trevlig kväll och det var synd att inte Tracey kunde komma med oss ut.

Nu ser vi fram emot lördagen. I morgon ska vi shoppa lite och ta en tidig kväll med KFC på rummet. Natti!