Ja då var det födelsedag och Lord Mayor Show. Vädret såg lovande ut så vi gav oss av för att ägna förmiddagen åt det sistnämnda. Närmaste tunnelbanestation är Blackfriars om man vill komma nära utan att stå precis vid Mansion House. Då kan man stå där Ludgate Hill möter Fleet Street, kallat Ludgate Circus. Till min förvåning var det inte mycket folk, trots att vi dök upp bara halvtimmen innan paraden startade vid Mansion House. Så vi fick plats på första parkett vid trottoarkanten.
En anledningarna till att folk inte var ute infann sig efter tio minuter… regnet. Det började sakta droppa och i tänkte att blir det inte värre så är det OK, men börjar det regna i sidled går vi och fikar. Daniels nya, fina paraply var naturligtvis kvar på hotellet. Där gjorde det stor nytta. Så småningom drog det ihop sig till att börja och vi kund höra trummorna från Scots Guards närma sig, samtidigt som regnet ökade i styrka. Men, som med mycket annat, när man väl har tagit första steget, då får man fortsätta till mål. Så vi stod kvar.
I år var Lord Mayorn en dam. Andra damen på 798 år, så vi vill ge henne en chans att visa upp sig. Hon var nr 145 i kortegen och vid 80 var jag helt genomdränkt. Kameran likaså, men väder ska den tåla så länge det inte vräker ner och det gjorde det inte. Bara dröp irriterande mycket. Jag tyckte synd om alla som deltog, men de vinkade glatt åt oss och såg ut som om det regnade – just ja, det gjorde ju det också. Mest synd tyckte jag om barnen som fick gå med, men jag hoppas att alla hade kul. Det hade jag också, men inte en gång till i regn utan skydd, både för mig och kameran.
Så kom hon då i sin gyllene vagn, The Lord Mayor och tyvärr lutade hon sig ut åt fel håll denna gång, men vi fick några bilder ändå. Så, nöjda med det skulle vi fika. Men det skulle alla andra också, så vi gick till puben i stället. Huvudsaken var tak över huvudet och lite värme. Till och med min skjorta var blöt. Efter ölen åkte vi hem igen och bytte till kvällskläderna. Kändes bra att bli torr igen. Tog min regnjacka under vanliga jackan och det gick jättebra.
Nu var det dags för del två och födelsedag betyder tårta. Vi åkte till Piccadilly och besökte konditoriet Café Concerto, där jag åt chokladtårta och Daniel en belgisk våffla. Trevligt var det och inte så dyrt. Vi hade en stund innan vi skulle möta Tracey och Gino, så vi gick till lilla Red Lion i Crown Passage. Trevligt det också och när vi fått vår lilla öl kom ett helt gäng ungdomar i maskeradkostym. Den ena roligare än den andra. Blev riktigt trångt. Vi träffade en dam som firade sin födelsedag… 47 visade det sig. Hon fyller på måndag, men firade nu. Det blev lite extra firande när Daniel avslöjade att det var min födelsedag idag och samma ålder. En av männen sa att jag max såg ut som 42, men hon som 50 :). Kul, haha. Han fick ut för det av henne, men jag fick en puss. Så det kan gå.
Tracey och Gino fastnade på bussen och blev rejält försenade. Nu fick det bli som det blev och Tracey hade en överraskning. Vi ställde oss vid några bord utanför en restaurang och där trollade hon fram fyra glas och en flaska champagne. Hon är sanslös den kvinnan. Roligare blev det när kyparen kom ut och sa att vi inte fick ta med oss glasen UT. Han trodde väl att vi var gäster där, haha. Tracey charmade bort honom och vi drack ur och gick. Ack ja, så det blir.
På Gerrard’s Corner åt vi en stor födelsedamiddag som planerat. Gott, gott. Vi hade väldigt trevligt. Vi blev rejält mätta och det var inte fel alls. Efteråt fick Gino äran att leda oss runt lite till olika pubar. De Hems hette den första och den är holländsk. Vi fortsatte till French House för lite cider, men den var slut så det blev öl igen. Sista puben blev hårdrocksstället Intrepid Fox ;). Annorlunda, minst sagt. Sedan blev det dags att skiljas så att vi kom hem. Trevlig dag, trots blötan. Nu är det bara söndag kvar innan vi åker hem till katterna igen. Saknar dem.