Så, då var man här igen. Det kändes långt till den här dagen när vi bestämde oss, men vips så var vi här. Vi började dagen med frukost tillsammans med katterna. Daniel kvartade på sofflocket så att han slapp ta sig de extra meterna hemifrån till stationen. Jag bor ju närmast. Tåget gick halv åtta. Eller skulle gjort för det kom två mötande tåg som vi fick vänta in, men lokföraren körde in den tiden efter Katrineholm. På tåget sov jag mest, något som jag inte gjorde i natt. En rolig sak var att jag träffade en av mina nya väninnor där i samma vagn fast i andra kupén (vi åker alltid tyst kupé) och hon skulle ta vägen ut till Bulgarien i eftermiddag. Lustigt hur det kan vara.

I Stockholm mötte vi upp Daniels mor på Vete-Katten där hon bjöd oss på elvafika. Det var trevligt – och varmt. Solen sken från blå himmel, men jag visste att i London stod det som spön i backen. Efter fikat blev det Arlandaexpressen ut till flygplatsen där det gick snabbt att checka in och gå genom kontrollerna. Vi hade ju redan druckit kaffe, så vår vanliga mellanlandning på Starbucks blev en trappa upp i stället och kaffet blev cider. En torr äpple och en söt päron. Inte fel förvisso. Sedan var det dags att gå ombord och det gick också snabbt.

Det var nu som vädret skulle börja spela in. Piloten sa att vi var redo att dra, men pga av dåligt väder över Heathrow skulle vi få vänt upp till 50 minuter innan vi kunde lyfta, men han lovade göra sitt bästa att övertyga dem om annat – vi var ju REDO för tusan och hade befälet (dock inte i dambyxor vad vi vet). Faktum är att det tog FEM minuter så återkom han och sa att du drar vi och det gjorde vi. Jag slumrade på planet också, även om jag lade en Sudoku först (challenging). Vi fick en macka på planet och kaffe och en whisky. Semestern började och ju närmare brittiska öarna vi kom desto mer turbulent blev det.

Men, hör nu… det hade varit så taskigt väder med regn och blåst att det hade dragit vidare när vi kom så det var nästan blå himmel när vi landade och turbulensen vi upplevde var ovädret som lämnade plats för mig och Daniel. Så vi har haft tur idag. Landa gjorde han, piloten och sedan kom det bussar och hämtade oss och körde oss till terminalen där vi kunde gå igenom passkontrollen. Vi körde den biometriska kontrollen, dvs vi scannade våra pass själva och en kamera avgjorde om det verkligen var vi. Till och med Daniel blev godkänd denna gång (det blev han inte sist). Det var det. Bagaget kom som ett brev i inkorgen (posten finns ju knappt längre) och vi tog tunneln till Hammersmith och bussen upp till hotellet.

Nu kommer nästa fantastiska det. Vi hade boka på Balkan och inte Euro den här gången också och NU fick vi bo där också. Stor och fint rum för tre personer, fast vi är ju bara två lagom feta herrar så det kanske var med beräkning. Vem vet. Vi dumpade bagaget och rotade lite och sedan åkte vi ner på stan och gick till the Clachan och åt middag. Jag tog min traditionsenliga Gammon & Eggs och Daniel testade en Glazed Chicken. Efterpå gick vi till Masons Arms på Maddox Street och tog en halv pint med Olde Trip och sedan fick vi nog av denna långa dag och drog tillbaka till hotellet för att ta en fika, packa upp och slappa. Så det var denna dag. Dags att vila inför morgondagens möte med Tracey. Det ska bli intressant om jag kan få ur mig lite afrikaans också.

Hello Tracey! Goed om jou weer te sien. Hoe gaan dit?

Ses i morgon (sien jou môre)!